Tack Freddie för alla samtal, alla skratt och allt jobb du lagt ner!

I samband med kommunfullmäktiges sammanträde den 14 juni sker skiftet på oppositionsrådsposten i Sollentuna. Freddie Lundqvist går och Joakim Jonsson kommer.

För mig som jobbat nära Freddie i många år känns det naturligtvis lite vemodigt. Under nästan 12 år arbetade jag som politisk sekreterare åt Freddie och satt vägg i vägg med honom. De timmar som vi samtalat med varandra går inte att räkna. Vi har försökt lösa problem, komma på nya förslag, stöttat varandra när det varit tufft och naturligtvis har vi skrattat och skämtat.

Freddie tillträdde formellt som oppositionsråd den 1 januari 2005, men i praktiken redan från november 2004 då hans företrädare blev för sjuk för att fullfölja sitt arbete. Tretton och ett halvt år är en lång tid och mycket händer under den tiden. När jag tänker tillbaka på de här åren är det många minnen som dyker upp. Under de år vi arbetade tillsammans tvekade jag aldrig på Freddies engagemang och vilja att göra ett bra jobb för Sollentunaborna och det Socialdemokratiska partiet. Det var politiskt arbete på snart på alla dygnets timmar oavsett veckodagar. Lojalt ställde han upp och gjorde jobb som egentligen inte ligger på ett oppositionsråd, men som behöver göras. Tack för allt Freddie! Du har gjort ett bra jobb och det finns mycket du kan vara både stolt över och nöjd med!

För att ytterligare bredda bilden av Freddie och hans arbete lägger jag upp ett porträtt av Freddie som jag skrev 2015 om honom. Det skrevs som en uppgift till en kommunikationsutbildning som jag gick som politisk sekreterare. Porträttet är alltså skrivet 2015 och beskriver saker som det var då.

"Edsvikens villastad byggdes upp som en yngre släkting till Djursholm. I stadsplanen från 1929 så finns mark avsatt för en lokalbana, likt Roslagsbanan, genom området. Denna dröm om en lokalbana har inte förverkligats. Något som däremot byggdes ut var tennisbanorna på Sportvägen längst ner i Södra Edsviken. 

Två servar från tennisbanorna flyttade familjen Lundqvist in under tidigt 1960-talet. Sonen i familjen, Freddie, fascinerades tidigt av ljudet och rörelsen på tennisbanorna. Freddie föddes samma år som Sverige tog VM-silver i fotboll, Sven Davidsson/Ulf Schmidt vann dubbeltiteln i Wimbledon och det senaste extravalet hölls. Det kan se ut som en slump att dessa händelser skedde det år han föddes, men sporten kom att dominera hans uppväxt, tennisen hans tid som ung vuxen och politiken dominerar hans medelålder. 

Edsviken är ett högborgerligt område. I husen i omgivningen bodde byggmästare, disponenter och hovrättsassessorer. Det var med deras barn Freddie växte upp tillsammans. Hans familj var inte riktigt av samma klass. Han var en arbetarunge i rikemansområdet. Han passade inte riktigt in. Utifrån det föddes en revanschlusta, ett hävdelsebehov som han har burit med sig genom livet.

Den tid Freddie växte upp i var rekordårens topp och när folkhemmet var på topp. Han växte upp i en kärnfamilj med mamma, pappa och till börja med ett syskon. Med sig hemifrån fick han tydliga värderingar. De ideal som generationer av skötsamma arbetare fostrats sina barn i om att göra rätt för dig, vara schysst mot omgivningen och hålla sig sanningen. Det fanns däremot inget större intresse för politik i familjen.

Freddie definierar själv sin uppväxt som idrott i kubik. Han utövade också själv så många idrotter han bara kunde. Han testade och skalade bort i idrott efter idrott. Det som fanns kvar till slut var tennisen.

Tennisen blev snart ett stort intresse för hela familjen. Familjen tog snart hand om skötseln av banorna och bokning av tiderna. Föräldrarna ställde upp och skjutsade och stöttade honom i hans spelande. Freddie säger själv att han periodvis levde likt ett tennisproffs, men att det gick ut över skolan. Vissa år spelade han 200 matcher om året. Det fanns dagar då han kunde spela tre matcher. Freddie drömde då om att kunna försörja sig på sitt tennisspelande, men så blev det inte. Han kunde vid den tiden också tänka sig andra framtida yrken. Journalist kanske eller idrottslärare.

Politiken kom på allvar in i hans liv med svärföräldrarna. Freddie blev tillsammans med Karin när han var 18 och hon är året yngre. Där började det politiska samtalet komma in i hans liv och det var något han uppskattade.

Med 1980-talet kom individualismen och pyramiderna började rivas i samhället. För Freddie innebar det här småbarnsår med tre döttrar. Han startade också eget, ”Freddies tennisskola”. Det var många Sollentunabor som fick lära sig spela tennis av entreprenören Freddie. Så rullade det på när 80-tal blev krisens 90-tal. Ett rivet tennistält och överenskommelser som inte hölls ledde till att Tennisskolan lades ner och Freddie fick söka nya utmaningar i livet.

Freddie fick ett jobb som fritidsledare i Järfälla. Han fick tillslut användning för fritidsledarutbildningen han skaffat sig. Samma år 1994 han skrev han in sig som medlem i Socialdemokraterna.

När han får frågan varför han valde att engagera sig så ger han flera skäl. Freddie ville förändra samhället. Han sticker inte heller under stol med att han redan från början tänkte sig att göra karriär antingen inom politiken eller inom Kommunal. Ett tredje skäl var att han hade fått lite luft i kalendern när han inte längre var företagare och tennistränare. Han minns inte vad som kom först. De fackliga uppdragen eller de politiska. Det kom snabbt båda två. Han blev snabbt arbetsplatsombud för Kommunal. Lika snabbt kom han in i styrelsen för Häggviks Socialdemokratiska förening och blev ersättare i Hemtjänstnämnden.

Vid den tiden var Socialdemokraterna fortfarande ett stort statsbärande parti som hade 45% av Svenska folket bakom sig. I Sollentuna var vid denna tid (S) och (M) i stort sätt jämnstarka. Arbetarekommunen hade mer än dubbelt så många medlemmar mot i dag. Freddie minns hur stort han tyckte partiet var och imponerades av mäktigheten.

Vid slutet av 1990-talet stod Freddies framtid och vägde mellan två spår. Det ena spåret var politiken i Sollentuna. Länge verkade det dock som det andra spåret, en civil karriär i Järfälla, låg bättre till. Efter att ha gått igenom Ledarskapsakademin, som Järfälla arrangerade, fick han oväntat en tjänst som rektor i en skola. Kommunpolitiken gick uppåt även den. Efter valet 1998 blev Freddie ersättare i kommunfullmäktige och snart också gruppledare i Socialnämnden.

Saker kan ändras fort. Det är sällan som allt går spikrakt uppåt. Efter valet 2002 stod Freddie utan uppdrag i kommunal nämnd. Han var nu bara ersättare i kommunfullmäktige. Han hade tagit strid och förlorat om att få sitta kvar som gruppledare i Socialnämnden.

En egenskap som är uppenbar hos Freddie är att han aldrig ger upp. Uppväxten lärde honom att han behövde stå upp och hävda sig. Han förädlade det på tennisbanan där han lärde sig att en förlorad boll eller game inte behövde bli avgörande för slutresultatet. Han jobbar vidare utan att bryta ihop.

Våren 2003 kan beskrivas som tumultartad i Sollentunapolitiken. Den borgerliga treklöver som formats efter valet 2002 sprack redan i mars 2003. Det hade varit en orolig tid och många tuffa debatter om utförsäljning av Sollentunahem. När (M) och (Fp) sparkade VD:n för bolaget lämnade (C) in. Förhandlingarna startade om ny koalition med sex partier utan (M) och (Fp). I samma veva så avgjordes en inre konflikt inom (S) med att den sittande ordförande i arbetarekommunen, med en förkrossande majoritet, inte fick förnyat förtroende. Den nyligen tillträdda gruppledaren i barn- och ungdomsnämnden avgick i protest.

En av vinnarna av tumultet blev Freddie Lundqvist. Det gäller att vara på rätt plats vid rätt tillfälle. Han fanns tillgänglig och blev ny gruppledare i barn- och ungdomsnämnden.  En roll han klev in i med kunskap och handlingskraft. Han tryckte tillbaka en då ännu orutinerad Maria Stockhaus i debatt efter debatt i kommunfullmäktige. Det gjorde att fler medlemmar fick upp ögonen för Freddie.

Alla förstod att oppositionsrådet Roland Grips dagar som oppositionsråd var räknade. Efter den tredje sjukskrivningsperioden på två år meddelande han att han skulle avgå senast till årsskiftet 2004/05. Det fanns ingen given efterträdare. Några tänkbara efterträdare hade flyttat från kommunen eller lämnat politiken. I den yngre generationen fanns egentligen ingen som var färdig för uppdraget. När processen startade framgick blev det snart att det egentligen bara fanns en kandidat, Freddie Lundqvist. Det som hade fällt avgörandet var att han hade en god kommunikativ förmåga och att han ville. Han valdes på ett möte i oktober och tillträdde i november hastigt sedan Roland Grip tvingats till ytterligare en sjukskrivning.

Den första tiden beskriver Freddie som fruktansvärt omvälvande. Han förstod nog inte riktigt vad han tackat ja till. Han visste inte vad som förväntades. Han hade inte kontakterna. Om han inte haft en politisk sekreterare som kunde styra honom rätt så hade det inte gått. Det var först efter valet 2006 som han kände att han kunde börja landa och hade skaffat sig erfarenhet och det kontaktnät han behövde.

En valförlust kan påverka människor olika. För Freddie så har de tänt revanschlusten. Mest uppenbart var det efter valet 2006. När han kom tillbaka efter julledigheten så hade han en plan klar på hur mellanvalsarbetet borde fungera. Efter en del diskuterande så antogs planen i arbetarekommunen.

Ledarskapet har förenat delarna i Freddies liv. Tennistränaren som ledde en grupp och slipade på individers kompetens, rektorn som både hade chefskap och helhetsansvar och nu oppositionsrådet som ska leda en samling fritidspolitiker och matcha fram dem som kollektiv och individer. Den stora skillnaden mellan ledarskap som rektor och oppositionsråd är att i politiken är de flesta fritidspolitiker och det kan inte varken ställas krav på eller styras på samma sätt som en anställd.

När han ser tillbaka på sin första tid som oppositionsråd så önskar han att han dels hade varit bättre förberedd och haft bättre kontakter, men också att han kunnat prioritera bättre redan från början. Från början ville han vara med på allt. Möten, kurser och konferenser kort sagt allt som erbjuds utan rangordning och urval. Han önskar också att han vågat sticka ut mer och föreslagit sådant som blivit snackisar på byn.

Om man är en arbetarklass unge i Edsviken lär man sig att stå upp och bita ifrån. Röra sig i och anpassa sig för skilda miljöer. Om man har spelat tusentals tennismatcher så vet man att enskilda bollar, game och set inte spelar någon roll. Om man är vana att träna och leda egensinniga människor. Då är man redo att bli oppositionsråd i Sollentuna. Det blev Freddie Lundqvist."

Tack Freddie för allt och lycka till!