Nja till minskade barngrupper - majoritetens inställning tydlig!

På kommunfullmäktige den 23 maj debatterade jag en interpellation om gruppstorlekarna i förskolan med utbildningsnämndens ordförande. I debatten blev det tydligt att majoriteten inte hade några insatser för minska gruppsorlekarna utöver de statsbidrag som den Socialdemokratiskt ledda regeringen bidrar med.  Det fanns heller inga planer att bygga de två nya förskolorna som behövs för att få ner barngruppernas storlek till skolverkets riktlinjer. Skälet till det att det inte skulle medföra högre kvalitet, vad det nu innebär i praktiken.

I debatten sa jag ungefär detta:

"Jag vill börja med att tacka utbildningsnämndens ordförande för svaret på min interpellation.

                                                                 #

”Varje dag gick mina kollegor hem och grät för att sedan somna på soffan av utmattning. Två pedagoger på 21 barn. Jag gick tillslut till läkaren för att bli sjukskriven”. Så vittnade en anställd i en av Sollentunas förskolor 2018 om det pressade Förskollärare och barnskötare från Sollentuna vittnar om ett pressat läge i förskolorna.

#

En central fråga för barnens och personalens arbetsmiljö i förskolan är hur stora barngrupperna ska vara. Det är naturligtvis inte den enda faktor som avgör kvalitet och om en förskola upplevs som bra av  barnen och deras föräldrar, men arbetsmiljön spelar en stor roll.

 Det har länge diskuterats, inte minst i den här salen vad en avdelning eller barngrupp är, kopplat till hur förskolorna valt att organisera sig. I den första frågan i interpellationen frågar vi hur det säkerställs att förskolorna redovisar antalet barn på den sammanlagda avdelningen och inte antalet barn när de delas in i mindre grupper. För att kunna jämföra mellan förskolorna i kommunen och med andra kommuner är att vi redovisar på samma sätt.

I svaret på den frågan får vi inget svar på frågan om hur det säkerställs att det redovisas likadant på alla förskolor. I stället får vi veta att alla barngrupper är individuella beroende på vilka barn som finns i just iden gruppen. Det är klart barn är olika och har olika behov. Men redovisningen av antal barn behöver göras på samma sätt för det.

                                                                 #

På den andra frågan om vilka åtgärder som vidtas för att minska barngruppernas storlek tolkar jag svaret så att det arbete som genomför är tack vare den socialdemokratiskt ledda regeringen och de statsbidrag som med lyckat resultat används i Sollentuna.  Några kommunala insatser nämns inte. Däremot anges ärligt att det skulle behöva byggas två nya förskolor för att nå Skolverkets riktmärken.

                                                                 #

Den tredje frågan i interpellationen frågor vilka insatser som vidtas för att antalet barn per förskolelärare ska fortsätta öka. Då får jag till svar att kommunen kontinuerligt arbetar med att göra kommunen attraktiv för  förskolelärare och att satsningen ger resultat igenom att fler förskolelärare söker tjänster i Sollentuna. Det är naturligtvis bra, även om det också finns en personalomsättning som gör att inte automatiskt blir fler förskolelärare bara för att det blir lättare att rekrytera.

                                                                 #

Förskolan är en rättighet för barnen. Vi välkomnar den nya läroplanen från förra året som fortsätter att föra förskolans pedagogiska verksamhet in i framtiden. Vi vill att personalen i förskolan ska ges de förutsättningar de behöver för att utföra detta viktiga uppdrag för våra barn, vår framtid.

Jag upprepar mina frågor och hoppas på kompletteringar muntligt:

1)      Hur säkerställs det att förskolorna redovisar antalet barn på den sammanlagda avdelningen?

2)      Vilka åtgärder tar Sollentuna kommun till, utöver statsbidraget, för att minska barngruppernas storlek? Gör vi något själva?"

En allt större andel av skolpengen går till hyreskostnader i Sollentuna!

På kommunfullmäktige den 23 maj debatterade jag en interpellation med utbildningsnämndens moderata ordförande om det faktum att allt större andel av skolpeng och barnomsorgscheck går till  lokalkostnader.

Utbildningsnämndens ordförande medgav att det var ett problem och att de tittade på det. Hon kunde inte ge något svar på när det skulle ske en förändring av systemet.

I debatten sa jag ungefär så här:

"Jag vill börja med att utbildningsnämndens ordförande för svaret på min interpellation.

Herr/fru ordförande, ledamöter, åhörare

Skolans allt överskuggade uppgift är att ge elever kunskaper och färdigheter för att de ska klara sig i framtiden. Hur resurserna fördelas och vad pengarna används till bidrar till det utfall vi får i form av t ex hur många barn som går ut grundskolan med godkända betyg.

                                             #

En evig fråga är hur förskolor och skolor ska betala hyror för sina lokaler. I Sollentuna blev frågan först aktuell under 1990-talet i samband med att skolpeng infördes och friskolor började etablera sig i kommunen. I det läget var det nödvändigt att utforma ett ersättningssystem som också innefattade hyreskostnader.

Hur det sett ut  exakt sedan dess har varierat. Från mina år i barn- och ungdomsnämnden minns jag långa och bland intensiva diskussioner om detta. En skiljande fråga var om hyran skulle bakas in i skolpeng/barnomsorgscheck eller om den skulle ligga vid sidan om den som en särskild ersättning. Det upplevdes vid den tiden allmänt så att konstruktionen av ersättningssystemet gjorde att antingen hade du moderna renoverade lokaler med högre hyra eller så hade du mer pengar till undervisning.

#

I utbildningsnämndens budgetunderlag kan vi läsa att den samlade hyreskostnaden för förskolorna med 6 mkr fram till 2022 och för grundskolorna med 15 miljoner under samma tidsperiod.

Lokalkostnadernas andel av den totala kostnaden ökar också. För förskolorna med en procent till 14,5 procent. För grundskolorna från 17,3 till 19,1 % på tre år.

Under de senaste åren har Sollentuna kommun byggt nya och renoverat skollokaler i en snabbare takt än på länge. Det gör att  Vi idag har en helt annan standard på skollokalerna än vad som gällde för några år sedan.  Det är ett skäl till att lokalkostnadernas andel ökar år för år.

I budgetunderlaget står det så här:  ”De stora ökningarna är en följd av de nya skolornas hyreskostnader. Detta samtidigt som elevunderlaget i F-6 högst sannolikt kommer att minska. Från 2020 kommer därför lokalpengen (hyreskostnader per elev i kommunal skola) att öka kraftfullt till över 19 procent. Utifrån nuvarande nivå på barnomsorgscheck och skolpeng ligger betalningsförmågan på 17,5 procent. Kostnadsnivån är ännu högre då evakuering inräknas.”

Hyreskostnaderna för lokaler ökar alltså markant de kommande åren vilket leder till att allt mindre pengar går till kostnader för t.ex. undervisning, läromedel, mat, städning,. Konsekvenser av det blir lägre personaltäthet, mindre resurser för barn i behov av särskilt stöd och sämre förrättningar för bra pedagogiskt ledarskap för skolledningen. Det är en utveckling vi inte vill se. 

#

Frågan om hyressättning för en verksamhet som förskolor och skolor är naturligtvis komplex och det är svårt att hitta ett system som är fullt ut rättvist. Men kan vi ha en utveckling där allt större andel av de skattemedel som betalas ut i check och peng används till att betala hyra för skollokalen? I de fall kommunen driver verksamheten och äger lokalen innebär  det bara att pengar flyttas runt. Kommer det ske förändringar i hyressättnings- och ersättningssystemen?"

Kommunen tar inget ansvar för arbetsvillkoren inom vård och omsorg - tydligt besked från majoriteten

På kommunfullmäktige den 23 maj debatterade jag en interpellation om rätt till heltid för personal i vård och omsorg med vård- och omsorgsnämndens liberala ordförande. Debatten kom att koncentrera sig mer på arbetsvillkoren i stort inom vård och omsorg. Det blev i debatten tydligt att den moderatledda majoriteten i Sollentuna inte anser att arbetsmiljö och arbetsvillkor för personalen i vård och omsorg är en politisk fråga utan det är något som varje utförare får sköta själva. I och att kommunen inte har någon verksamhet i egenregi, utan ett kommunalt bolag istället innebär det att vård- och omsorgsnämnden, enligt den moderatledda majoriteten, inte har något ansvar för arbetsvillkoren för personalen.

"Jag vill börja med att vård- och omsorgsnämndens ordförande för svaret på min interpellation.

Trygga och tydliga arbetsförhållanden är en självklarhet för många, men inte för alla. Inte minst inom vård och omsorg är det många som ofrivilligt jobbar deltid och kanske även har en tidsbegränsad anställning.  Personalens arbetsvillkor påverkar det bemötande och omvårdnad de äldre får ta del av.

På riksnivå var 2017 andelen deltidsanställda 72 procent hos privata utförare, jämfört med 61 procent i kommunalt driven äldreomsorg.

2017 var andelen tidsbegränsat anställda i kommunalt driven äldreomsorg 27 procent, medan den genomsnittliga andelen var hela 37 procent hos privata utförare. Det säger en del om arbetsvillkoren inom vård och omsorg i Sverige rent generellt.

En rapport som fackföreningarna Kommunal och Vårdförbundet tog fram förra året visade att på nationell nivå att fler än hälften av de anställda i vård och omsorg har funderat på att byta arbetsplats det senaste året på grund av arbetssituationen, att jämföra med 38 procent inom bygg och anläggning. Bara var tredje anställd, 33 procent, anser att bemanningen inom vård och omsorg är tillräcklig för att göra ett bra jobb. (Bygg och anläggning 60 procent).

                                            #

När man läser tjänsteutlåtandet blir det uppenbart. Helt uppenbart att det styr system som kommunen valt för sin äldreomsorg gör det lätt för den politiska ledningen att inte behöva ta ansvar. Det är inte vi, det är utförarna som ska göra det. Det finns någon annan att skylla på om det inte fungerar. För att göra det klart, det är alltid de förtroendevalda som alltid är ytterst ansvariga. Inte utförarna. Det finns beslut om att kommunen, inklusive deras bolag, ska erbjuda rätt till heltid, men inte det är inte förverkligat.

Visst ligger arbetsgivaransvaret hos utförarna, men det är Sollentuna kommuns skattebetalare som så står för pengarna till verksamheten och brukarna är Sollentuna bor. Så även om kommunen nu har det styrsystem man har valt för vård och omsorg, med all verksamhet utlagd på privata bolag eller på ett kommunalt bolag, så är det naturligtvis inte förbjudet att kommunen att följa upp arbetsvillkoren för personalen eller för den delen erbjuda utbildning för personalen. Det kan man göra och det borde kommunen göra. Det finns t ex idag ett antal kommuner som ställer krav på rätt till heltid vid upphandlingar. Det handlar alltså snarare om vilja och ambitioner. Inte om att det skulle råda någon form av förbud.

Som politiskt förtroendevalda har vi ett ansvar mot Sollentunaborna och då håller det inte att säga att någon annan ska göra det. Vi ska också komma ihåg att utförarna är bolag som dessutom utför sitt uppdrag på kommunens villkor betalade av skattepengar.

                                                                  #

I Sollentuna har de sparpaket som genomförts inte minst inom hemtjänsten de senaste åren påverkat arbetssituationen. Vittnesmål från personal och utförare har vittnat om att inskränkning av beviljade tider har skapat en allt tuffare minuthets i hemtjänsten. Inom LSS-verksamheten inom AB Solom har personalens arbetstid hyvlats ner. I den budget förslag som ska debatteras här i kommunfullmäktige finns det nya besparingar inlagda.

Den senaste nationella brukarundersökningen ”Vad tycker de äldre om äldreomsorgen” visar att trenden är nedåtgående för Sollentuna inom hemtjänsten, där besparingarna slagit hårdast. Det ska tilläggas att för särskilt boende låg sifforna i stort på samma nivå som året innan.

Utan en utbildad och engagerad personal med rimliga arbetsvillkor och där det finns en möjlighet att arbeta heltid blir det svårare att ge en högkvalitativ vård och omsorg.

Direktbussarna borde marknadsföras istället för att läggas ner!

I Mitt i Sollentuna den 14 maj skriver ”Trött resenär” så här i en insändare:

”Jag har länge varit övertygad om att SL/Arriva medvetet missköter buss 516, och kanske 526 också, för att kunna lägga ner den. Vi får åka med de allra sämsta bussarna, de går ofta sönder, är en bastu på sommaren och kylskåp på vintern. Inställda turer och stora förseningar. Nu har förslaget som jag väntat på kommit! Pendeln ska bli ännu fullare och hur jag ska ta mig till jobbet om pendeln står begriper jag inte. Rädda 516!”

Den bild han ger stämmer också för buss 526 mellan Edsberg och Sergels torg. Under senaste månaderna har jag, vid de relativt få tillfällen jag åkt 526:an, upplevt inställda bussar, en buss som gått sönder innan den kom ut ur Edsberg och en som inte ens kom i väg från starthållplatsen.

SL har redan lagt ner fler direktbussar runt om i Stockholms län. De har en uttalad ambition i sitt trafikförsörjningsprogram att styra över mer av resandet till kombination buss och spårtrafik. En ambition som gör att fler tvingas till fler byten under t ex sin jobbresa.

Vi jobbar för att direktbussarna från Viby och Edsberg till Stockholms innerstad ska bevaras. Det är ofta så fullt på pendeltågen att direktbussarna behövs för att avlasta och erbjuda en alternativ resväg. SL borde istället för att lägga ner direktbussarna arbeta för att marknadsföra dem så att fler ser de linjerna som ett bra resealternativ.

Inrätta ett kommunalt trafikantråd i Sollentuna!

Vi kan vara gående, cyklister, kollektivtrafikresenärer eller bilister. Vi är alla trafikanter. De flesta Sollentunabor är därför intresserade av trafikfrågor på ett eller annat sätt. Det är viktigt att fånga upp engagemang och skapa möjligheter för större medborgarinflytande och ökad insyn i kommunens arbete. Vi Socialdemokrater har därför föreslagit att det ska inrättas ett kommunalt trafikantråd i Sollentuna.

Ett kommunalt trafikantråd skulle kunna bestå av politiskt förtroendevalda samt av andra kommuninvånare som har ett engagemang i frågan och som representerar olika berörda grupper. Dessa skulle kunna vara representanter från t ex bostadsrättföreningar, villaägareföreningar, hyresgästföreningar, pensionärsorganisationer, idrottsföreningar, cykelfrämjandet samt från elevråd och föräldraråd i skolor.

Ett kommunalt trafikantråd skulle fungera som en samrådsgrupp för kommunen, där Sollentunabor ges möjlighet att påverka innan beslut. Ett samrådsorgan som träffas återkommande för att samråda kring t ex trafiksäkerhet, trafikplanering, kollektivtrafikremisser, stadsplanering, parkeringsfrågor, cykelfrågor, väghållning och andra frågor som berör Sollentunabor i deras roll som trafikanter. Ett samrådsorgan som ger kommunen möjlighet att informera om aktuella frågor och som ger ökad möjlighet till dialog.

Redan idag är det möjligt att genom trafiksäkerhetsprojekt som Säkra skolvägar och Trygg i trafiken eller via formella samrådsprocesser vid t ex detaljplaneläggning påverka kommunens arbete med trafikfrågor. Ett trafikantråd skulle vara en utveckling av detta arbete.

Fler konfirmander, färre döpta och färre utträden - årsredovisningen för Sollentuna församling behandlad!

På kyrkofullmäktige den 14 maj 2019 behandlades årsredovisningen för 2018 för Sollentuna församling. Jag var uppe i debatten och pratade dels i min egenskap som fastighetsutskottets ordförande och dels som representant för den Socialdemokratiska gruppen.

"När jag läser igenom årsredovisningen och alla de övriga rapporter som finns i handlingarna slås jag av den stora bredd som finns i verksamheten och den mångfald av aktiviteter som genomförs. Verksamhet och aktiviteter i syfte att fler ska leva var dag med gud och visa att vår församling är en viktig del av lokalsamhället i Sollentuna.

Ett stort tack till all personal och alla frivilliga för era insatser under det gångna året.

I en öppen folkkyrka som vår ska det råda låga trösklar och vi ska välkomna Sollentunaborna till verksamheten genom att förena goda traditioner med nytänkande så att fler känner sig hemma i församlingen.

Under 2018 påbörjades också arbetet i den nya förtroendemannaorganisationen som beslutades efter valet. Jag ska säga några ord om arbetet i fastighetsutskottet som tog sin början under hösten 2018. Vårt arbete inleddes kring två uppdrag från kyrkorådet rörande närvaro i Väsjöområdet och kring omsorgsboende vid Silverdalsbegravningsplats. Fastighetsutskottet lämnade sina rekommendationer till kyrkorådet kring dessa frågor i november 2018. I ärendet om närvaro i Väsjöområdet lämnade vi vårt svar i dialog med Edsbergsdistriktet. Vi har fortsatt arbetet runt Silverdal under våren 2019 med anledning av att läget förändrats utifrån beslut i kommunen. Fastighetsutskottet saknar ännu en fastställd arbetsordning för arbetet.

Vad som gjordes i de tretton olika fastigheterna under året går att läsa i verksamhetsberättelsen.

Jag ska också gå in på några jämförelsetal ur årsredovisningen.

Under 2018 valde 381 medlemmar att aktivt lämna svenska kyrkan 0ch 89 personer att aktivt att gå med. Det är visserligen det lägsta antal utträden sedan 2015, men högre än vad det traditionellt varit. (under 2017 valde 560 personer 2016 var det 529 stycken). Det för naturligtvis med sig konsekvenser på lång och kort sikt för församlingen att medlemstalen minskar. Det påverkar inte minst de ekonomiska förutsättningarna för församlingen på sikt. Vi kommer sannolikt inte att kunna ha den omfattning på organisationen vi vant oss med.

Trots detta ser inte utvecklingen helt negativ ut och vi ska inte fastna i att diskutera utträdande, För att vända trenden är de kyrkliga handlingarna en nyckel. Det är genom dem som många kommer i kontakt med verksamheten. Dopet är ju dessutom i sig själv grunden för medlemskapet och konfirmationen ofta en språngbräda för att bli aktiva i församlingslivet. Genom att göra det enkelt med dop, konfirmation och vigslar kommer vi att nå fler. Under 2018 ökade antalet konfirmander för åtminstone femte året i rad. Konfirmationen är en viktig för att långsiktigt behålla medlemmar och för att rekrytera ledare och frivilliga.  Antalet konfirmerade  ökade från 298 under 2016 till 316 under 2017) Till nu 339 under 2018. Det visar att beslutet om att sänka avgiften för konfirmationen var rätt väg att gå.  Däremot minskade  antalet döpta (från 286 stycken under 2017 till 264 under 2018). Vi vet att det brukar variera något mellan åren, men arbetet för att få fler att döpa sina barn in som medlemmar i Svenska kyrkan behöver fortsätta.  

När det gäller antalet vigslar ligger de på den lägsta nivån under den senaste fem års perioden endast 63 stycken vilket är en minskning med 25 stycken jämfört med 2017 och en halvering jämfört med toppåret 2016.

Arbetet behöver fortsätta med att göra det enkelt med dop, konfirmation och vigslar.

För den Socialdemokratiska gruppens räkning yrkar jag bifall till förslaget om att godkänna verksamhetsuppföljning och årsredovisning för Sollentuna församling för 2018."

Kyrkobyggnaden har en unik roll!

På kyrkofullmäktiges sammanträde dem 14 maj 2019 i S:t Larsgården vid Sollentuna kyrka höll jag den andakt som inledde mötet. Andakten var en betraktelse över kyrkobyggnader och deras roll.

"Kyrkobyggnaden har en unik roll. Det finns ingen annan typ av byggnad som står där i århundrade efter århundrade på så många platser över vår värld. Den står där och manifesterar den världsvida kyrkan och visar också hur olika tidsåldrar sett på kyrkan och därigenom symboliserar kyrkobyggnaden på många sätt den tidsanda som rådde när den byggdes eller byggdes om.

Kyrkobyggnader kan se mycket annorlunda ut. Det kan vara gotiska katedraler eller små kapell vid fjällets fot. Stavkyrkor i trä ute i skogen eller betongkyrkor i moderna centrum. En Tegnerlada på landet eller en nationalromantisk tegelkyrka i stadsmiljö. Kyrkor kan se ut på väldigt många sätt och ändå i grunden fylla samma syfte.

Min närmaste kyrka genom livet är en röd träkyrka som invigdes bara några veckor innan jag föddes. Där har jag gått i kyrkans barntimmar och konfirmerats. Edsbergskyrkan är på många sätt en typisk byggnad för sin tid. Alla lokalerna samlas i en byggnad. Kyrksal och samlingslokaler vägg i vägg. En kyrka mitt i folkhemmet. En funktionell byggnad med låga trösklar och byggt för gemenskap. Till det yttre ser den inte ens ut som en traditionell kyrka med sin röda färg och sin form. Den byggdes för att symbolisera att det är en ny tid nu. En tid som genomsyrades av demokrati och jämlikhet. Med närhet och delaktighet mellan ledare och folk.

Det är en stor kontrast mellan den kyrkan där jag konfirmerades och den där min mormor konfirmerades för snart 100 år sedan. Strax söder om Vadstena ligger  den mäktiga kyrkan i Örberga sedan över 900 år tillbaka. Med ett bastant torn som i Sverige bara har sin like i Husaby. Sannolikt lät någon sedan länge bortglömd storman bygga denna kyrka.  I århundraden efter århundrade har kyrkan stått där och besökt av generation efter generation. En storslagen symbol för guds makt över sädesfälten på Östgötaslätten i en trakt som då var central i Sverige, men nu är avfolkad och perifer. En byggnad som i sin form visade makt och skulle inge respekt när allt annat runt omkring var lågt och byggt i trä.

Det går naturligtvis att hitta spår ännu längre tillbaka i historien, även om vi då får flytta oss utomlands. Till exempel till Rom där spåren från tiden runt stadens kristnande fortfarande är synligt ovan eller underjord. I kyrkobyggnader eller på andra sätt. När du är i dessa rum som stått där i kanske 1700, 1800 eller kanske 1900 år går det att känna närhet till de första kristna. Till deras liv som minoritet i en världsmetropol, där kristna var jagat villebråd och fick gömma sig i katakomberna. I Rom finns också det kristna högmodet uttryckt i kyrkobyggnader. Byggnader som är så storslagna och påkostade att de bidrog till att skapa den sprängkraft som delade kyrkan under reformationen.

Genom byggnader som står där i århundraden flätar vi samman tidsåldrar med varandra. Närheten skapar ödmjukhet och visar att kristna hör ihop. Även om det skiljer århundraden i tid så möts vi i samma byggnader av samma skäl och följer någorlunda samma ritualer. Kyrkan blir då en både en tidskapsel från en svunnen tid och en mötesplats i samtiden där framtiden formas. 

Jag avslutar där jag började i den röda träkyrkan i Edsberg. Vi närmar oss den tid på året när Sverige är som vackrast och sommarledigheten nalkas. Så vad passar mer lämpligt att på detta vårens sista fullmäktigesammanträde gemensamt sjunga den psalm som för första gången fanns med i 1695 års psalmbok och som skrevs av Israel Kolmodin kanske inspirerad av Hångers Källa på Gotland. Den psalm som generation efter generation sjungit på sin skolavslutning. Och som jag sjöng på min första skolavslutning i Edsbergskyrkan för snart 40 år sedan. 

1. Den blomstertid nu kommer

med lust och fägring stor.

Du nalkas, ljuva sommar,

då gräs och gröda gror.

Med blid och livlig värma

till allt som varit dött,

sig solens strålar närma,

och allt blir återfött.

2. De fagra blomsterängar

och åkerns ädla säd,

de rika örtesängar

och lundens gröna träd,

de skola oss påminna

Guds godhets rikedom,

att vi den nåd besinna,

som räcker året om."

KF-debatt om rätt till heltid i kommunal vård och omsorg!

På kommunfullmäktige den 23 maj kommer jag att debattera en interpellation om rätten till heltid för personalen inom vård och omsorg. Den moderatledda majoriteten har länge sagt sig tycka att det är bra, men finns fortfarande en ofrivillig deltid.

Interpellationen ser i sin helhet ut så här:

"Rätten till heltidsarbete för personal inom vård och omsorg är viktig både av arbetsmiljöskäl och kvalitetsskäl. Branschen har tilltagande problem med att rekrytera och behålla personal på grund av dåliga arbetsvillkor och låg status. Samtidigt är bristande kontinuitet ett av de största kvalitetsproblemen som brukarna upplever.

Att införa rätt till heltid för de anställda är ett sätt att börja komma åt dessa problem och vända utvecklingen. Heltidsarbete förbättrar de anställdas ekonomiska situation, men ger också bättre möjligheter att verkligen lära känna sin arbetsplats och de personer som där ska få bästa möjliga service. Detta bidrar till ökad kompetens och bättre kvalitet i verksamheten, och får personalen att vilja stanna längre.

SKL och Kommunal tecknade år 2016 ett avtal om att heltid ska bli norm i kommuner och landsting. Rätt till heltid har införts av många kommuner med goda resultat. I vissa fall har det kunnat genomföras utan bestående kostnadsökningar. Sollentuna skiljer sig dock från de flesta med sin bolagiserade egenregi och utbreddheten av privata konkurrenter. Det gör det särskilt viktigt att ställa likvärdiga krav på alla utförare för att tillgodose en sund och rättvis konkurrens. Ett tillvägagångssätt vore att genom ägardirektiv införa rätt till heltid inom Solom, och att vid upphandling ställa krav på att motsvarande ska gälla även andra aktörer i kommunen.

Mot bakgrund av ovanstående frågar jag vård- och omsorgsnämndens ordförande:

• Kommer Sollentuna att införa rätt till heltid i den kommunala vården och omsorgen?

• Kommer man att säkerställa en rättvis konkurrens genom att ställa likvärdiga krav på alla utförare?"

Debatt på nästa KF om barngruppernas storlek i förskolan!

På kommunfullmäktige den 23 maj kommer jag att debattera en interpellation om barngruppernas storlek med utbildningsnämndens ordförande. Barngruppernas storlek är en fråga som ständigt är återkommande i kommunfullmäktige debatter och det är fullt naturligt utifrån den vikt som frågan har för inte minst arbetsmiljön på förskolorna. 

Interpellationen i sin helhet ser ut så här:

"Skolverket publicerade nyligen 2018 års redovisade statistik kring förskolan. I den framgår att andelen personal med förskollärarexamen har minskat med 2,9 procentenheter sedan 2014 sett till hela riket. Idag har 39,6 procent av de anställda i förskolan förskollärarexamen. Lärarförbundet menar att denna kombination leder till en slitig arbetssituation och stor samvetesstress. De kräver en förändring och att politiker tar sitt ansvar.

I Sollentunas kommunala förskolor är andelen personal med förskollärarexamen 34 procent. Det innebär en minskning jämfört med 2017, men ändå något högre än tillståndet för fem år sedan.  Vi kan även se att barngruppernas storlek minskar något efter att kommunen tagit del av regeringens statsbidrag. Däremot blir det färre förskollärare per barn och andelen anställda utan utbildning för att arbeta med barn fortsätter att öka. Utbildade förskollärare är viktigt för förskolans kvalitet.

Skolverkets riktmärke för barn som är 1-3 år är 6-12 barn. Men den genomsnittliga storleken i Sollentuna kommunala förskolor var 12,1. För barn i åldern 4-5 år är riktmärket 9-15 barn. Den genomsnittliga gruppstorleken i Sollentuna kommunala förskolor bland dessa barn var 16,6. Dessa siffror är snittsiffror. Vanligt är att grupperna är över 20 barn. Vissa förskolor redovisar hur det blir när man delar in barnen i mindre grupper, men det är den sammanlagda avdelningen som ska redovisas.

Nytt för i år är att man kan se statistik per förskola. När man ta en närmare titt på Sollentunas förskolor kan man se att vissa förskolor drar ner genomsnittet med siffror som inte stämmer överens med hur de redovisar avdelningarna på sin hemsida.

Med bakgrund i ovanstående frågar jag Utbildningsnämndens ordförande:

-          Hur säkerställs det att förskolorna redovisar antalet barn på den sammanlagda avdelningen och inte antalet barn när de delas in i mindre grupper?

-          Vilka åtgärder vidtas för att minska barngrupperna ner till minst Skolverkets riktmärken?

-          Vilka åtgärder vidtas för att antalet barn per förskollärare inte ska fortsätta öka?"

inrätta ett kommunalt trafikantråd! -ny motion till kommfullmäktige

På senaste kommunfullmäktige i Sollentuna lämnade jag in en motion om att Sollentuna kommun ska inrätta ett kommunalt trafikanttråd.

Under en genomsnittlig dag gör Sollentunabor i åldern 16-75 år sammanlagt 192 000 resor och kommuninvånarnas totala reslängd uppgår till 2,7 miljoner kilometer per dag. Detta enligt kommunens senaste publicerade resvaneundersökning från 2015.

Vi är alla trafikanter och därmed berör trafikfrågor alla Sollentunabor. Vi möter också ett stort engagemang från många, oavsett om de främst är gående, cyklister, kollektivtrafikresenärer eller bilister. Frågor kring trafik berör på ett eller annat alla kommunens nämnder och bolag ut olika aspekter. 

Vi vill med motionen skapa bättre möjligheter för Sollentunaborna att delta i utvecklingen av Sollentunas trafikplanering. Det är viktigt att fånga upp engagemang och skapa möjligheter för större medborgarinflytande och ökad insyn i kommunens arbete.

Ett kommunalt trafikantråd skulle bestå av politiskt förtroendevalda samt av andra kommuninvånare som har ett engagemang i frågan och som representerar olika berörda grupper. Dessa skulle kunna vara representanter från t ex bostadsrättsföreningar, villaägareföreningar, hyresgästföreningar, pensionärsorganisationer, idrottsföreningar, cykelfrämjandet samt från elevråd och föräldraråd i skolor.

Ett kommunalt trafikanttråd skulle fungera som en samrådsgrupp för kommunen, där Sollentunabor ger möjlighet att påverka innan beslut. Ett samrådsorgan som träffas återkommande för att samråda kring 

t ex trafiksäkerhet, trafikplanering, kollektivtrafikremisser, stadsplanering, parkeringsfrågor, cykelfrågor, väghållning och andra frågor som berör Sollentunabor i deras roll som trafikanter. Ett samrådsorgan som ger kommunen möjlighet att informera om aktuella frågor och som ger ökad möjlighet till dialog.

Redan idag är det möjligt att genom trafiksäkerhetsprojekt som Säkra skolvägar och Trygg i trafiken eller via formella samrådsprocesser vid t ex detaljplaneläggning påverka kommunens arbete med trafikfrågor. Ett trafikantråd skulle vara en ytterligare utveckling av detta arbete.