Namnsätt viltpassagerna under Norrortsleden!

Nyligen lämnade jag in en motion till kommunfullmäktige tillsammans med mina partikamrater Berit Forsberg och Tanja Bojovic om att Sollentuna kommun borde namnsätta viltpassagerna under Norrotsleden.

"Vi i Sollentuna" tog upp motionen i en artikel i sitt senaste nummer och definierade et som ett "otippat förslag". Så må det vara, men det är inte oväsentligt för det. Vi föreslår dessutom att namnsättningen sker genom en tävling där Sollentunaborna får vara med och tycka till.

 Motionen ser ut så här i sin helhet:

"Motion om att namnsättning av viltpassagen under Norrortsleden

Det finns tre tunnlar för viltpassage byggda under Norrortsleden där människor och djur kan ta sig fram. Dessa tunnlar är i dag inte namnsatta. Två av dem ligger i Sollentuna kommun och en i Upplands Väsby kommun. Vi föreslår att de kommunerna tillsammans genomför en namnsättningstävling för dessa viltpassager.

Inom en överskådlig tidsperiod kommer antalet boende i närområdet att öka markant när de olika delarna av Väsjöområdet byggs ut. De boende i de nya områdena kommer säkerligen använda sig av viltpassagen för att ta sig ut i Törnskogens naturreservat. Vi tycker att det vore bra att viltpassagen är namnsatta, med tydligt uppsatta skyltar, innan bostadsbebyggelsen tar fart på allvar i Väsjöområdet.

Med bakgrund i ovanstående föreslår jag därför att kommunfullmäktige beslutar  

att                  Sollentuna kommun genomför en namnsättningstävling för viltpassagerna under Norrortsleden i samarbete med Upplands Väsby kommun"

Motionen kommer att besvaras inom ett år, d v s senast i mars 2018.

Droppen som urholkar stenen - vår motion om vinster i välfärden bifallen efter 12 år!

Frågan om vinstutdelning i offentlig sektor har varit omdiskuterad länge. Jag skrev en motion om detta ämne, tillsammans med några partikamrater, redan till partikongressen i Malmö 2005. Den motionen blev avslagen av kongressen.

Frågan var då ”ny” i debatten och väckte visst intresse bl a från Svenska Dagbladet som nämnde den i en sammanställning av motioner till kongressen som exempel på hur hemska de där ”sossarna” är. Fyra år senare när en liknande motion lämnades in hade frågan vuxit i konflikt och media var intresserade av denna ”strid” på kongressen och vår motion nämndes både i radio, TV och tidningar. Det ska tilläggas att 2009 var vi inte ensamma om att motionera i denna fråga.

Under de senaste åren har frågan varit minst sagt omdiskuterad. Hösten 2016 kom Reepalu utredningen med sina förslag om vinstbegränsningar. Frågan blev ännu mer aktuell genom den socialdemokratiska partikongressens beslut i veckan om att skärpa partiets inställning mot vinstjakten.

I vår motion från 2005 yrkade vi på att ” att vinstutdelning till ägarna inom offentligt finansierad

verksamhet så som förskola, skola, sjukvård, äldreomsorg samt socialtjänst motverkas”

I motionstexten från 2005 beskrev vi problembilden så här:

” Debatten inom socialdemokratin har hittills mest varit fokuserad på driftsformen och vem som varit utföraren. Det är hög tid att flytta fokus från själva driftsformen till att handla om möjligheten att driva offentligt finansierad verksamhet med vinstintresse. Under senare år har vinstdrivande företag etablerat sig på det som blivit en välfärdsmarknad.  I praktiken har utvecklingen blivit så att multinationella företag och riskkapitalister tar hand om våra skattepengar som är avsedda för vård, skola och omsorg och använder dem till vinstutdelning till sina ägare. ”

Beslutet från partikongressen i Göteborg 2017 lyder så här:

”Helt avgörande för finansieringen av välfärden framöver är att fler jobbar, betalar skatt och att skattemedlen går till det de är avsedda för. Det behövs ett regelverk som sätter stopp för vinstjakt i skola, vård och omsorg. Inkomster ska inte gömmas undan genom aggressiv skatteplanering eller skattefusk. Alla ska göra rätt för sig.”

Det är inte mycket som skiljer vårt förslag till beslut 2005 från partikongressens beslut 2017. Det tog 12 år och sedan blev vår motion bifallen. Droppen som urholkar stenen. Partikongressens beslut är ett välkommet steg på vägen, men det är fortfarande långt kvar innan någon vinstjakt kan stoppas.

Fullmäktigedebatt om försäljning av skollokaler

På kommunfullmäktige den 5 april hade jag ställt en enkel fråga till kommunstyrelsens ordförande med anledning av majoritetens beslut från i februari om att sälja ett antal skollokaler i kommunen. 

Beslutet om att sälja 22 skollokaler är inte det första säljbeslutet de tagit. Tidigare har det bl a handlat om hyresrätter. Det är lätt att få intrycket att kommunen är på obestånd och säljer av tillgångarna för att klara ekonomin. Så är det inte. Kommunen gick 2016 med ett stort överskott. Kommunen har ingen låneskuld eller borgensåtaganden att tala om. Det handlar om andra saker.

En fråga som är väsentlig i detta sammanhang är vem man ska sälja till och till vilken prissättning. I denna fråga har den moderatledda majoriteten gett svar sett olika ut. Utifrån dessa olika besked från den moderatledda majoriteten finns det anledning att ställa frågor om syftet med försäljningen av 22 skollokaler. Är syftet med att sälja skolfastigheterna att sälja till de som bedriver verksamhet i lokalerna eller att sälja till högsta pris efter budgivning?

I fullmäktigedebatten framgick det att det handlar om att sälja till det de kallar marknadspris. Kommunstyrelsens ordförande sa också att de inte skulle säljas till underpris. Det fagra talet om att friskolor skulle få köpa sina lokaler för att utveckla sin verksamhet är därmed inte så mycket värt.

Genom att kommunen äger skolfastigheter garanteras att dessa fastigheter inhyser den verksamhet de är menade för nämligen skolverksamhet. Kommunen äger dessutom makten att styra en framtida utveckling av fastigheten. Det är inte ovanligt att skolor byggs ut eller om för att täcka behov av fler skolplatser. Med en annan fastighetsägare innebär det en onödig risk att kommunen hamnar i en kostsam beroendeställning till de nya ägarna. Det kommunala planmonopolet inte något skydd från sådant. Planmonopolet kan bara skydda användningsområdet skola.

Långsiktigt är det helt klart fördelaktigt för kommunen att inte sälja skolfastigheterna såväl ur ett ekonomiskt perspektiv som ur ett planeringsmässigt perspektiv. Försäljningen handlar snarare om ideologi och ekonomisk kortsiktighet än något annat.

Fullmäktigedebatt om JCDecaux avtalet

På kommunfullmäktige den 5 april behandlades en interpellation till kommunstyrelsens ordförande om kommunens avtal med det franska mediebolaget JCDecaux.

Under debatten erkände kommunstyrelsens ordförande att avtalet varit diffust och att man lärt sig en del av det. Det handlade främst om uppföljning av avtal och han betonade att det är ett politiskt ansvar att följa upp avtal som detta. Detta kan man se som en "tillnyktring" mot hur det fungerat i Sollentuna kommun tidigare.

I debatten sa jag ungefär följande:

När avtalet med JCDecaux började diskuteras i kommunen för bortåt 10 år sedan presenterades det snarast som en julklapp. Kommunen skulle få en mängd saker utan att behöva göra något själva. Bolaget skulle lösa allt, kommunen skulle få det gratis mot att reklam visades.Nu är ju sällan verkligheten så enkel. Det var det inte i det här fallet heller.

När vi senast debatterade avtalet med JCDecaux här i kommunfullmäktige för nästan på dagen ett år sedan så hade avtalet ännu inte börjat löpa. Nu har det börjat löpa och löper till 2030. Det tog sju år, men naturligtvis är det bra att avtalet börjat löpa. Att JCDecaux avstod från rätten att allt skulle vara uppsatt innan avtalet började löpa.

När man läser beslutsunderlaget från KS i december 2009 så står det i tjutet att avtalet löper på 15 år. Nog så. Men det är inte hela sanningen. Avtalet löper visserligen på 15 år. Men det löper inte från december 2009 utan från 15 år från den tidpunkten då samtliga utrustningar finns på plats och de anslutits till El. Nu kom kommunen runt det genom ett tilläggsavtal.

                                                                 #

En del i avtalet är att JCDecaux ska sköta sina skyltar och installationer. Det är väsentligt att de följer detta. Vi har kunnat läsa i tidningen om en klocka i Rotebro som inte fungerat på lång tid. Så får det inte vara. Så min uppmaning till er alla är att felanmäl om ni ser något som inte fungerar eller är vandaliserat. Kontaktuppgifterna till JCDecaux står i interpellationssvaret.

                                                                 #

När jag läser interpellationssvaret kan jag konstatera en viss ”tillnyktring”, om man kan använda ett sådant ord, hos majoriteten. I svaret står ”Vi ser att avtalskonstruktionen kunde varit bättre när det gäller avtalsskrivningen som rör när avtalet ska börja löpa, Den blev något diffus”. Denna diffushet är lätt att hålla med om, den var så diffus att den inte ens nämndes i tjutet. Naturligtvis borde en start och slutpunkt för avtalet fastslagits redan i avtalet.

Sedan övergår svaret till att bli en uppräkning av vad avtalet gett kommunen i form av papperskorgar, parkbänkar, skyltar och dylikt. I grunden är det sådant som kunde satts upp ändå.

                                                                 #

Det vore också intressant att höra något om vilka lärdomar kommunledningen gjort av det här avtalet. Kring att det som kan framstå som en julklapp inte är det och starten för avtal är av stor vikt. Vad har ni lärt er?

Fullmäktigedebatt om trafik- och fastighetsnämndens årsredovisning

På kommunfullmäktige den 5 april behandlades årsredovisningen för 2016 för Sollentuna kommun. Jag deltog i debatten kring trafik- och fastighetsnämndens

I mitt inlägg sa jag ungefär så här:

Jag vill inleda med att tacka mina kollegor i nämnden för ett gott och konstruktivt samtalsklimat. Man blir också imponerad av det engagemang och kompetens det finns på förvaltningen.

Listan på vad nämnden uträttat under året är lång. En del är gamla försyndelser där man kommit i kapp. Några viktiga punkter som jag vill lyfta fram är antagandet av parkeringsplanen och de följd beslut som tagits därefter. Parkeringsplanen bringar ordning och kommer tjäna kommunen väl framöver.

Jag vill också peka på cykelsatsningen. Här har kommunen på kort tid tagit snabba steg framåt. En mil cykelbanor har byggts. Förändringar som märks och som många Sollentunabor har synpunkter på, både uppskattande och skeptiska. Men det följer intentionerna i cykelplanen.

En tredje punkt är ett beslut om vi tog för ungefär ett år sedan rör utvecklingsplanen för parker och naturområden. Ytterligare ett beslut för att bringa ordning på nämndens ansvarsområde. Det som krävs inom detta område är nu att det avsätts tillräckligt med pengar för kommande år så att planen kan förverkligas.

                                                                 #

I slutet av 2016 fattade kommunfullmäktige beslut som kommer att förändra trafik- och fastighetsnämnden ansvarsområde i olika riktning. Genom att TFK, som det verkar, också ska vara förvaltning åt det nya fastighetsbolaget så kommer förvaltningen att fortsätta växa och få utökat ansvar samtidigt som nämnden kommer att lämna ifrån sig beslutsfattande till det nya fastighetsbolaget.

Det ger naturligtvis nya förutsättningar till hur beslut ska fattas och processer ska se ut. Det är viktigt att kommunen fortsätter utveckla processerna så de fungera ännu bättre än i dag. Det är väsentligt att det är en lärande organisation som utvecklas och lär sig av det som fungerat bra och mindre bra.

                                                                 #

Processerna kring fastighetsinvesteringar fungerar bättre än vad de gjorde för några år sedan, men det finns mer att göra. Kommunen måste bli bättre på att använda de avsatta medlem i budgeten.

Fram 2015 såg utvecklingen att gå åt rätt håll, vad gällande hur stor andel som användes. Utvecklingen hade gått från att runt 20% användes 2012 till att runt 85% användes 2015. Under 2016 gick utvecklingen tillbaka och under 60% användes av budgeten för fastighetsinvesteringar.

När vi diskuterade det på nämnden härom månaden så angavs förklaringarna till överklagande ärenden och svårighet att rekrytera byggprojektledare. Det kan naturligtvis vara en rimlig förklaring. Men vi tror att det är nödvändigt att göra en djupare analys än så. Det kan finnas anledning att grotta ner sig ytterligare och klarlägga att det inte finns några strukturella orsaker vid sidan av de uppenbara.

Kommunens investeringstakt kommer att öka de kommande åren. Kraven ökar. Då är det viktigt att nämnden blir ännu effektivare på att verkställa fattade beslut och använda avsatta medel. Styrningen måste bli ännu bättre. 

                                                                 #

Avslutningsvis så har vi sett en utveckling om att upphandlingar överklagas och processerna därmed tar längre tid. Av goda eller mindre goda skäl. Förvaltningen får genom det lägga tid på att hitta tillfälliga lösningar i avvaktan på domar och i vissa fall att förnyade upphandlingar kan genomföras. Det känns som att nämnden kommer behöva lägga ännu mer kraft på upphandlingar försöka få färre överklaganden och så mycket flyt i verksamheten som möjligt för Sollentunabornas bästa.

Nu blir det debatt om JCDecaux avtalet!

På kommunfullmäktige den 6 april behandlas en interpellation om uppföljning av kommunens avtal om JCDecaux. Det är en uppföljning av en interpellation som jag skrev för ett år sedan.

Det som hänt sedan dess är att kommunen till slut kommit överens med det franska bolaget om att avtalet ska börja löpa.

Texten i interpellationen ser ut så här:

Interpellation till kommunstyrelsens ordförande angående uppföljning av kommunens avtal med JCDecaux

Kommunstyrelsen tecknade 2009 ett avtal med det franska mediabolaget JCDecaux. I avtalet ger kommunen rätt till bolaget att sätta upp informationstavlor, reklamtavlor, stadspelare, papperskorgar och en offentlig toalett i Sollentuna. När beslutet togs i december 2009 yrkade (S) avslag till beslutet. Avtalet föregicks inte av någon upphandling där andra företag kunde lägga anbud. I avtalet stipuleras också att kommunen ska stå för bygglovskostnader för de skyltar m m som JCDecaux ska sätta upp. Det dröjde sedan fram till 2016 innan avtalet började gälla. Enligt en nyhetsnotis i lokalpressen vid nyåret 2017 står följande ”En nyhet som flög under radarn var att avtalet med JCDecaux började löpa”. Enligt samma notis ska det löpa till utgången av 2030.

I en interpellationsdebatt i april 2016 utlovade kommunstyrelsens ordförande ett tilläggsavtal med JCDecaux som skulle reglera vissa frågor och att avtalstiden började löpa.

Vi har också kunnat läsa i Vi i Sollentuna nyligen att den klocka som JCDecaux satt upp på en reklamskylt vid Rotebro Station inte har fungerat på flera år. Vi har också fått synpunkter på att en liknande klocka vid Sollentuna station inte fungerat. En relevant fråga nu är hur kommunen följer upp att avtalet och granskar att JCDecaux sköter sin del i avtalet t ex att det som sitter uppsatt är i funktion.

Mot bakgrund av ovanstående frågar jag kommunstyrelsens ordförande:

• Vad ingår i tilläggsavtalet mellan kommunen och JCDecaux?
• Hur följer kommunen upp avtalet och granskar att JCDecaux sköter sin del av avtalet?
• Kontrollerar kommunen att det som JCDecaux satt upp fungerar och inte är trasigt?
• Vad har kommunen fått stå för i bygglovskostnader för JCDecaux: skyltar m m enligt avtalet hittills?
• Är kommunen nöjd med utfallet av avtalet så här långt?

Nu blir det debatt i fullmäktige om försäljningar av skollokaler!

Inför kommunfullmäktige den 6 april har jag ställt en enkel fråga till kommunstyrelsens ordförande utifrån beslutet om att sälja 22 skolfastigheter där fristående enheter bedriver verksamhet.

Bakgrunden till frågan är att majoriteten glidit i syftet med försäljningen.

Frågan ser ut så här:

Fråga till kommunstyrelsens ordförande om majoritetens syfte att sälja skolfastigheter

I februari 2017 beslutade den moderatledda majoriteten i kommunfullmäktige att sälja 22 skoltomter där fristående skolor bedriver verksamheten.

En fråga som är väsentlig i detta sammanhang är vem man ska sälja till och till vilken prissättning. I denna fråga har den moderatledda majoriteten gett svar sett olika ut.

I en artikel i ”Vi i Sollentuna” vecka 5/2017 står följande: ”Tanken är att skolfastigheterna i första hand ska säljas till dem som bedriver verksamhet där idag. Om de inte vill köpa kan fastigheterna i stället komma att säljas på den öppna marknaden.”

I en insändare i ”Vi i Sollentuna” i vecka 8/2017 skriver kommunalrådet Thunes följande: ”Genom uppdraget… möjliggör vi även för de friskolor som vill ta över ägandet av lokalerna och därmed kunna anpassa dem efter sin verksamhet”

I samma tidning i vecka 13/2017 är samma kommunalråd intervjuad kring samma fråga och säger då: ” … vi ansvar för att värna om Sollentunabornas skattepengar på bästa sätt. Vi ska därför sälja skolorna för vad de faktiskt är värda men en friskola som kan betala marknadspris kommer att få göra det.”  I samma artikel står också följande: ”… Att det nya beskedet är att de som driver verksamhet inte alls får någon förköpsrätt, utan bara rätt att köpa till det vinnande budet.”

Utifrån dessa olika besked från den moderatledda majoriteten finns det anledning att ställa frågor om syftet med försäljningen av 22 skollokaler. Är syftet med att sälja skolfastigheterna att sälja till de som bedriver verksamhet i lokalerna eller att sälja till högsta pris efter budgivning?

Med anledning av ovanstående frågar jag kommunstyrelsens ordförande:

-          Kommer de som bedriver verksamheten i skollokalerna att ha förköpsrätt vid en kommande försäljning av skollokaler?

Partikongressmotion om att många pensionärer går miste om bostadstillägg

Den tredje motionen jag skrivit under till den socialdemokratiska partikongressen handlar om att många pensionärer går miste om sitt bostadstillägg (BTP).

Denna motion vill partistyrelsen att kongressen ska bifalla.

Motionstexten ser ut så här:

"De mest utsatta pensionärerna i vårt land vet inte om att det finns och söker inte bostadstillägg för pensionärer, BTP. Enligt Riksrevisionen är det så mycket som cirka 140 000 pensionärer som går miste om bostadstillägg och det är ett känt faktum sedan många år att det är pensionärer med låg pension och framför allt kvinnor som går miste om bostadstillägget. De mest utsatta äldre kvinnorna går miste om en rättighet som de är beroende av och berättigade till.

Pensionsmyndighetens egna siffror från våren 2016 visade att 231 500 äldre bor i ett hushåll med en inkomst under EU:s fattigdomsgräns. Nästan dubbelt så många som 2006.

2003 reformerades bostadstillägget och när beslutet togs i Riksdagen betonades att det nya systemet för bostadstillägg noga måste följas upp och utvärderas när det varit i kraft en tid. Så vitt vi kan finna har ingen sådan utvärdering genomförts av regeringen.

Dagens bostadstillägg ger bara ersättning för en boendekostnad på högst 5 000 kronor per månad. Taket har legat stilla sedan 2007 då det höjdes från 4 500 kronor. Många äldre bor kvar i sina lägenheter trots att de önskar en mindre och mer tillgänglig bostad, orsaken är att det är billigare att bo kvar i en stor äldre bostad än att flytta till en nyare eller ett Trygghetsboende som oftast är allt för dyra.

Riksrevisionen påpekade 2013 att ålderspensionens tilläggsförmåner inte fungerar i enlighet med dess intentioner och att Pensionsmyndigheten ännu inte åstadkommit en effektiv hantering av förmånen. De noterade även att nuvarande system brister i träffsäkerhet och transparens samt att kostnaderna är relativt låga ur statsfinansiell synpunkt. Det så kallade mörkertalet för bostadstillägg har uppskattats vara 37 procent och har ökat kraftigt från 2006 då det beräknades till 17 procent.

Bostadstillägget syftar till att ge pensionärer med låga inkomster möjlighet att bo kvar i en väl fungerande bostad av god standard och därutöver medverka till att garantera en skälig levnadsnivå även om inkomsten är mycket låg.

Bostadstillägget infördes för mer än 60 år sedan då det rådde betydande bostadsbrist och bostadsstandarden för många var mycket låg. Situationen idag är i mycket en annan men behovet av en väl fungerande förmån kvarstår och fortfarande fyller bostadstillägget ett stort behov för många äldre.

Olika regelförändringar har genom åren medfört att regelverket kan liknas vid ett lapptäcke. Det är nästan omöjligt för pensionärer att räkna ut om och vilket belopp pensionären kan vara berättigad till. De förbättringar som skett av bostadstillägget har dock knappast nått fram till de berörda. Ett antagande är att många ligger på gränsen och det är fråga om mindre belopp som kan erhållas som bostadstillägg men för dem som lever på små marginaler avgörande.

När den så kallade ”bromsen” i ålderspensionssystemet aktiverades så sänktes inkomstpensionen med 3 % under 2010 och påverkades även under 2011. Det innebär att fler pensionärer på marginalen hamnade i en situation som gjorde dem berättiga till bostadstillägg.

Väldigt lite har gjorts för att minska mörkertalet. Att Pensionsmyndigheten erbjuder en webbplats och en s.k. räknesnurra där det preliminära bostadstillägget kan ses är knappast till hjälp för denna målgrupp som troligtvis inte har råd eller kunskap om datorer.

I myndighetens ansökningsblankett och beslutsbrev om ålderspension framgår ingen information om tilläggsförmån. Inte ens i det ”oranga” kuvert som skickas årligen framgår någon information om tilläggsförmåner.

Det man minst kunde kräva vore att Pensionsmyndigheten hade haft en åtgärdsplan för hur informationen om förmånen ska nå de mest ekonomiskt behövande pensionärerna.

Vi hemställer att kongressen beslutar

att                Socialdemokraterna ska verka för att på ett lämpligt sätt snarast genomföra uppföljning och utvärdering av systemet med bostadstillägg för pensionärer i enlighet med Riksdagens tidigare beslut

att                Socialdemokraterna verkar för att skyndsamt förbättra informationen och tillgänglighet för att minska mörkertalet av pensionärer som är berättigade men inte sökt bostadstillägg

att                Socialdemokraterna verkar för att bostadstillägget justeras utifrån dagens boendekostnader så att taket kan höjas på tillägget"

Partikongressmotion om representativitet

Den andra motionen till partikongressen som jag skrivit under handlar om representativitet bland de socialdemokratiska förtroendevalda. Motionen trycker bl a på att det behövs fler äldre bland de förtroendevalda.

Det här är frågor som vi behöver tänka på vid varje nomineringstillfälle.Ett exempel på detta är att på Socialdemokraternas riksdagsvalsedel i Stockholms län vid valet 2014 så var det endast en person över 65 år med på valsedeln. Det var Björn von Sydow. Visserligen en bra kandidat, men han kan inte ensam representera den stora gruppen i partiet och i samhället i stort som är 65 år.

Ett annat exempel är den styrelse som valdes häromveckan på Socialdemokraterna i Sollentunas årsmöte. Då valdes en styrelse där 40% av de valda är under 30 år och 10% är över 65 år och där dessutom 60% av de valda är män. Detta trots nyligen antagna riktlinjer för nomineringsarbete i arbetarekommunen, men årsmötet valde att välja andra kandidater än vad valberedningen föreslagit, vilket naturligtvis årsmötet är fria att göra, och då blev utfallet som det blev utifrån de representativa kriterierna.

Partistyrelsen föreslår att motionen anses besvaras.

Motionstexten ser ut så här:

"Sveriges befolkning blir allt äldre och medellivslängden har ökat drastiskt. Det återspeglar sig inte i riksdagen där mer än 80 % av ledamöterna är medelålders trots att de bara är c:a 39 % av befolkningen. Om riksdagen vore representativ för befolkningen borde det finnas 64 ledamöter som fyllt 65 år. Nu är det bara 8 av 349 ledamöter som är över 65 år. Räknar man om i procent så är det 2 % av ledamöterna som är mellan 65-74 år och 0,3 % som är över 75 år. Kuriosa är att av de 2 ledamöter som är 75 år och äldre är båda kvinnor.

 Gör man en jämförelse mellan de nationella parlamenten så ligger medelåldern i Sveriges riksdag på 47 år, medan den är över 49 i övriga Norden och ser man till övriga Europa eller övriga världen så är den över 50 år.

Den största åldersdiskrimineringen gäller riksdagen medan den är klart bättre i kommuner och landsting. En intressant iakttagelse är om man ser till antal kandidater till exempelvis kommunfullmäktige så har Sverige högst antalet kandidater över 65 når jämfört med de övriga nordiska länderna.

Om man jämför medelåldern och utgår från 1991 så hade medelåldern sjunkit 2010 i riksdagen med 3,6 år och under samma period ökat med 2,9 år i kommunfullmäktige.

Genomgående är att det är många fler män som är valda än antalet kvinnor.

Ser man till antalet ledamöter i kommunfullmäktige som lämnat i förtid både i mandatperioden 2002 – 2006 och 2006 – 2010 så är andelen i åldern 18 – 24 år mycket hög och ligger strax under 40 % vilket är förståeligt då den åldersgruppen är mer rörlig bland annat på grund av utbildning och etablering av egen familj. Ser man under motsvarande perioder på åldersgruppen 65 år och äldre så ligger den på under 15 % som lämnar sina uppdrag.

Ser man till valmanskåren så finns det en tydlig åldersdiskriminering och situationen blir värre om vi ser till medlemskåren i det socialdemokratiska paritet som har en hög medelålder.

Med hänvisning till vad som anförts vill vi att partikongressen beslutar

att                 rekommendera partiets olika organisationer att eftersträva så representativa nomineringar som möjligt och även tar hänsyn såväl till ålder som kön "

Partikongressmotion om allmän samhällsplikt

Jag har varit med och skrivit tre motioner till den socialdemokratiska partikongressen som börjar i Göteborg den 8 april 2017.

Den motion som legat till sig längst skrevs i december 2014 och handlar om allmän samhällsplikt. Jag skrev motionen tillsammans med partikamraterna Berit Forsberg, Swapna Sharma, Stig Nyman och Margareta Henkel.

Det vi föreslår i motionen är att  initiativ tas för att utreda hur en obligatorisk könsneutral samhällsutbildning skulle kunna införas.

Motionen bordlades på partikongressen 2015 då den inte räknades till de ämnen som behandlades på kongressen.Nu föreslår partistyrelsen att motionen avslås.


När jag nu läser igenom motionstexten kan man konstatera att det har hänt en del saker i vår omvärld som förändrat förutsättningarna på flera sätt. Ett av dem är att regeringen nu beslutat att återinföra någon form av värnplikt.

Texten i motionen lyder så här:

"Samhällsbygget blir alltmer förfinat, men därmed också mer komplicerat och sårbart om någon samhällsfunktion skulle slås ut. Den allmänna värnplikten avskaffades för några år sedan, med det försvann flera dimensioner i krisberedskapen. Vi har i dag en hög arbetslöshet bland unga och många unga som har svårt att komma in i arbetslivet. Dessa faktorer gemensamt har lett fram till denna motion om en obligatorisk samhällsutbildning för alla unga oberoende av kön. En separat utbildning som alla går igenom i 20 års åldern.

Vi vet att extremväder i form av stormar, extrem kyla eller värmeböljor, torka eller skyfall och översvämningar samt större bränder kommer att bli vanligare. Extremvädret kan leda till långvariga elavbrott, IT-haverier, inget eller otjänligt dricksvatten i kranen, stopp i avloppssystem osv Till detta ska läggas ökad risk för terrorattacker och sabotage. Epidemiutbrott kommer också sannolikt att bli vanligare. Allt detta kommer att ställa högre krav på samhället i stort, men inte bara på myndigheter utan också på oss som samhällsmedborgare. Därför måste kompetensen hos alla öka. Ett aktuellt exempel på detta är från branden i Bergslagen sommaren 2014 då problemet inte var att få frivilliga utan kompetensen hos de frivilliga.

Civilförsvarsförbundet informerar redan idag om en del av denna krisberedskap, men når bara en liten del av befolkningen. Vi anser att en obligatorisk grundutbildning för alla klart är att föredra. Vårt samhälle skulle klara att behålla lugnet mycket bättre och längre om vi tränat för att klara olika krissituationer.

Avsikten med en allmän obligatorisk samhällsutbildning är att ge ungdomarna förståelse för orsak och konsekvenser i teori samt praktiskt utbildning i fält. Samhällsutbildningen ska ses som en merit som kan öka attraktiviteten på arbetsmarknaden och fungera som rekryteringsväg till olika delar av totalförsvaret.

Den allmänna obligatoriska samhällsutbildningen kan förutom att öka kunskaperna kring viktiga områden, också bidra till att minska ungdomsarbetslösheten, men också öka integrationen i samhället. Med blandade grupper vad gäller uppväxtmiljö och familjebakgrund kan personer med annorlunda erfarenheter mötas och nötas mot varandra för bättre förståelse för varandra och hur samhället fungerar.

Med bakgrund i ovanstående föreslår vi partikongressen besluta följande:

att                  initiativ tas för att utreda hur en obligatorisk könsneutral samhällsutbildning skulle kunna införas "