Beslutet om att sälja 22 skollokaler är inte det första säljbeslutet de tagit. Tidigare har det bl a handlat om hyresrätter. Det är lätt att få intrycket att kommunen är på obestånd och säljer av tillgångarna för att klara ekonomin. Så är det inte. Kommunen gick 2016 med ett stort överskott. Kommunen har ingen låneskuld eller borgensåtaganden att tala om. Det handlar om andra saker.
En fråga som är väsentlig i detta sammanhang är vem man ska sälja till
och till vilken prissättning. I denna fråga har den moderatledda majoriteten
gett svar sett olika ut. Utifrån dessa olika
besked från den moderatledda majoriteten finns det anledning att ställa frågor
om syftet med försäljningen av 22 skollokaler. Är syftet med att sälja skolfastigheterna att sälja till de
som bedriver verksamhet i lokalerna eller att sälja till högsta pris efter
budgivning?
I fullmäktigedebatten framgick det att det handlar om att sälja till det de kallar marknadspris. Kommunstyrelsens ordförande sa också att de inte skulle säljas till underpris. Det fagra talet om att friskolor skulle få köpa sina lokaler för att utveckla sin verksamhet är därmed inte så mycket värt.
Genom att
kommunen äger skolfastigheter garanteras att dessa fastigheter inhyser den
verksamhet de är menade för nämligen skolverksamhet. Kommunen äger dessutom makten
att styra en framtida utveckling av fastigheten. Det är inte ovanligt att
skolor byggs ut eller om för att täcka behov av fler skolplatser. Med en annan
fastighetsägare innebär det en onödig risk att kommunen hamnar i en kostsam
beroendeställning till de nya ägarna. Det kommunala planmonopolet inte något skydd
från sådant. Planmonopolet kan bara skydda användningsområdet skola.
Långsiktigt är det helt klart fördelaktigt för kommunen att inte sälja
skolfastigheterna såväl ur ett ekonomiskt perspektiv som ur ett
planeringsmässigt perspektiv. Försäljningen handlar snarare om ideologi och
ekonomisk kortsiktighet än något annat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar