fredag 10 februari 2017

Fullmäktigedebatt om demensvård och inrättande av demensteam!

I slutet av 2015 lämnade Gunilla Hultman och jag in en motion till kommunfullmäktige om utbildning i demensvård och inrättande av demensteam i Sollentuna kommun. Motionen blev bordlagd fyra gånger i höstas i KF, men nu blev den tillslut debatterad och avslagen av majoriteten. I I debatten sa jag ungefär följande:

Demens är en ohygglig sjukdom. Smärtsam att uppleva för både den som drabbas och för deras omgivning. Om man upplevt det hemska i att se människor i sin närhet förändras och brytas ner av sjukdomen vet man det. Demens är en sjukdom där både den drabbade och dess anhöriga behöver hjälp och stöd.

Min övertygelse är att kommunen behöver förbättra sitt arbete kring demensvården. Det var därför vi skrev denna motion. En motion som vi nu äntligen får debattera efter att den bordlagts fyra gånger.

                                                                  #

När man läser tjänsteutlåtandet blir det uppenbart. Helt uppenbart att det styr system som kommunen valt för sin äldreomsorg gör det lätt för den politiska ledningen att inte behöva ta ansvar. Det är inte vi, det är utförarna som ska göra det. Det finns någon annan att skylla på om det inte fungerar. För att göra det klart, det är alltid de förtroendevalda som alltid är ytterst ansvariga. Inte utförarna.

Även om kommunen nu har det styrsystem man har valt för äldreomsorgen, med all verksamhet utlagd på privata bolag eller på ett kommunalt bolag. Så är det naturligtvis inte förbjudet att kommunen erbjuder utbildning för personalen eller formar ett demensteam så som vi föreslår i motionen. Det kan man göra och det borde kommunen göra.

Som politiskt förtroendevalda har Vi ett ansvar mot Sollentunaborna och då håller det inte att säga att någon annan ska göra det. Vi ska också komma ihåg att utförarna är bolag som dessutom utför sitt uppdrag på kommunens villkor betalade av skattepengar. Det handlar alltså snarare om vilja och ambitioner. Inte om att det skulle råda någon form av förbud.


                                                                  #
Det finns goda förebilder i vår närhet som vi kan studera och lära oss av. Upplands Bro anses som en av kommuner som jobbar bäst med demensfrågor. De jobbar med att skapa ett demensvänligt samhälle och med att fånga upp de som nyligen fått diagnosen demens. De erbjuder stödsamtal för de som drabbats, demenscaféer, stödgruppper m m Allt i syfte att man ska lära sig hantera situationen och få stöd att motverka vanliga bieffekter som depression och isolering. Inte minst handlar det om att dela erfarenheter med varandra så att man kan lära sig och leva ett så gott liv som möjligt trots allt.

Det är sådant Sollentuna kommun skulle kunna jobba mycket med, även om det finns äldreomsorgsbolag som utför verksamheten.

Avslutningsvis yrkar jag bifall till motionen.

Fullmäktigedebatt om kommunens kulturpolitiska ambitioner

På kommunfullmäktige den 9 februari hade jag en interpellationsdebatt mot kultur- och fritidsnämndens ordförande (KD) om kommunens kulturpolitiska ambitioner utifrån den undersökning "Kulturkartan" som SVT presenterade i höstas. I debatten framkom det att KFN:s ordförande ansåg att undersökningen inte var rättvis, att det anställts en kulturchef på förvaltningen samt att det inletts diskussioner med Annorlunda Musikskola om ersättningslokaler, men att de fortfarande är i sin linda. I debatten sa jag ungefär följande:

Ambitioner är som så mycket annat en subjektiv bedömning. Det en person är lagom nivå tycker andra är en för hög eller för låg nivå. Det är därför relevant med jämförelser.

Kulturkartan är ett sätt att göra en sådan jämförelse. I jämförelse med andra kommuner visar det att Sollentuna hamnar närmare botten än toppen. Umeå är den kommun som lägger flest kronor per invånare (2685) och Nordanstig den kommun som lägger minst (494). Sollentuna lägger alltså 643 kronor per invånare. När det gäller rankingen på helheten kommer Sollentuna på plats 282 av 290 av Sveriges kommuner.
Fast förankrade i botten alltså.

I interpellationssvaret talas det med negativt tonläge om kameral undersökning. Visst. Det är en beräknad utifrån budgetavsättningar. Det är inte ovanligt. Den moderatledda majoriteten brukar lägga stort intresse på några andra lika kamerala mätningar.


                                                                 #


Ambitioner inom kulturområdet handlar inte minst om lokaler. Det handlar om föreningslokaler, bibliotek och andra lokaler som kan användas för kulturändamål. Utan lokaler är det svårt att utöva och njuta av kultur. Allt kan inte vara utomhus eller i tillfälliga lokaler.

När man tittar på den kommun som i Kulturkartan räknas som raketen i Stockholmsregionen är det Upplands Bro. Den kommunen betonar två saker till klättringen. Det ena är att de öppnat ett kulturhus och det andra är ett bibliotek i Bro. Det visar behovet av bra lokaler för kulturen.

Vi har ett ärende senare på dagordningen i kväll. Om försäljning av Mexfastigheter. En av de fastigheter som berörs och är aktuell för försäljning är huset på Sollentunavägen där annorlunda musikskola/Sollentuna Jazzworkshop håller till sedan en lång följd av år. Föreningen har 250 medlemmar och en omfattande verksamhet. Föreningen är nu djupt oroade över sin verksamhets fortlevnad. Utan en billig och ändamålsenlig lokal, ingen verksamhet. I det kommande beslutsärendet finns ingen hänsyntagen till det kulturella utan endast till att kommunen ska få in pengar på försäljningen. Det säger en del om ambitionsnivån inom kulturområdet. Om majoriteten har hög ambitionsnivå inom kulturområdet borde de antingen ta bort Toppmurklan 1 från listan eller snarast ordna en lämplig ersättningslokal.

                                                                 #

Närheten till Stockholm är både en tillgång och ett hinder för kulturlivet i Sollentuna. Det är lätt för en Sollentunabo att ta sig in till stan för att t ex gå teater. Kommunen får inte heller så mycket förväntningar på sig från medborgarna om att skapa stora institutioner så som en kommun i Sollentunas storlek på landsorten hade behövt göra.

Genom närheten till Stockholm och de lägre förväntningarna Det nära kulturlivet blir lidande och ambitionsnivån kan sänkas.

Närheten till Stockholm innebär inte på något sätt att ambitionerna behöver bli lägre, bara annorlunda. Kulturkartan visar att Sollentuna satsar betydligt mindre pengar per invånare än nästan alla andra kommuner. Det visar var ambitionsnivån ligger. Inte i topp. Sollentuna behöver inte satsa på konserthus och stadsteater, för vår del kanske det snarare handlar om att bygga ut kulturskolan ytterligare, satsa på fler bibliotek, öka utbudet på lokaler, utveckla Edsvik ytterligare och kanske någon form av kulturhus.

En rik kommun som Sollentuna har råd att ha hög ambitionsnivå inom kulturområdet. 

Fullmäktigedebatt om utförsäljning av skollokaler

På kommunfullmäktige den 9 februari beslutade den moderatledda majoriteten, med stöd av Centerpartiet, att sälja ut ett stort antal skollokaler där fristående skolor och förskolor bedriver verksamheten. (S) röstade emot utförsäljning. I debatten sa jag ungefär följande:

Nu står vi inför nästa etapp av försäljningar. Förra gångar handlade om hyresrätter och nu är det skolor. Det är lätt att få intrycket att Kommunen är på obestånd och säljer av tillgångarna för att klara ekonomin. Så är det inte. Det har vi klargjort i tidigare debatter. Kommunen har år efter år gjort stora överskott. Därtill ingen låneskuld eller borgensåtaganden att tala om. Det handlar om andra saker.

Vi Socialdemokrater anser att skolfastigheter är en typ av fastigheter med verksamhet som är av allmänt intresse och därför bör vara i kommunal ägo. Att kommunen äger skolfastigheter är en garanti för att dessa fastigheter inhyser den verksamhet de är menade för, skolverksamhet. Dessutom har kommunen genom ägande möjlighet att styra vilken utövare som sköter skoldrift i de fastigheter kommunen äger. Att sälja skolorna innebär en onödig risk att hamna i en kostsam beroendeställning till de nya ägarna.

Om försäljning inte sker så äger kommunen dessutom marken för behov i framtiden för att kunna bygga ut skolor osv. Det har vi sett exempel på i Töjnan, Skälby, Tegelhagen, Eriksberg, Gärdeskolan m fl under senaste åren. Det blir mer komplicerat om det ska vara annan fastighetsägare inblandad.

#

Det finns inte som vi ser det några sakliga skäl för att sälja, än de skäl som anfördes på tidigare KF-möten när vi diskuterade försäljning av hyresrätter och bolagsbildning. Samma skäl till som då:

1)      Sollentuna kommun har skaffat sig ett ” investeringsberg” i miljardbelopp som måste hanteras.

2)      Den moderatledda majoriteten vill hålla en oförändrat låg kommunal skatt.

3)      Majoriteten vill ha så liten låneskuld som möjligt. Trots att räntan är rekordlåg i dag och att räntekostnaderna hade varit betydligt lägre i nuläget än en del av de statsbidrag som kommunen låtit bli att dra nytta av

#

Att äga fastigheter är över tid den säkraste placeringen en kommun göra. I en region som vår med skriande bostadsbrist och hög efterfrågan är det oklokt att göra sig av med mark och fastigheter.

En fastighet kan bara säljas en gång. Har man sålt den så står man där om något händer. Möjligheten att agera ligger hos någon annan. Framtida möjligheter blockeras. Det räcker inte med att hänvisa till planmonopolet som garant för att styra utvecklingen. Det har vi sett exempel på tidigare. Det finns alltid en risk att det kostar att få som man vill, jag säger bara Grindstugan.



Avslutningsvis bifall till Freddie Lundqvists yrkande

”Ty den Herren älskar, den agar han” – KD:s omsvängning om Sollentunahem


Nyligen fick KD det lägsta resultatet i en opinionsmätning sedan 1995. Det är inte bara opinionssiffrorna som är låga, även trovärdigheten i argumenten ligger på rekordlåga nivåer. Detta gäller inte minst för deras argumentation i Sollentuna kring utförsäljningar av hyresrätter. I två kommunfullmäktigedebatter och två debattinlägg i lokalpressen hävdar deras gruppledare i Sollentuna att de värnar hyresrätten trots att antalet hyresrätter har minskat markant de sista tio åren och nu kommer fortsätta minska.

I debatterna om majoritetens förslag att sälja ut hyresrätter och skapa bolagskoncern på kommunfullmäktige den 24 november 2016 hävdade KD:s gruppledare att de värnade Sollentunahem. Något som jag bemötte i debatterna på kommunfullmäktige.

Det mest anmärkningsvärda är KD:S totala omsvängning i inställning till Sollentunahem. För 14 år sedan, under den s k ”Regnbågskrisen” var S och KD helt överens om de här frågorna. Vi stod på samma sida under den tidens Sollentunahems strid. Vi var t o m överens om en politisk plattform, för den politiska majoritet som vi var nära att bilda tillsammans med fyra andra partier. I den plattformen stod det följande:

”Sollentuna ska präglas av en god politisk planering med genomtänkt och väl fungerande infrastruktur. Sollentuna behöver fler bostäder. Satsningen på bostads­byggandet syftar till att skapa balans och valfrihet i Sollentuna, med ungefär en tredjedel vardera av hyresrätter, bostadsrätter och egnahem.

  • Kommunen ska bidra till att Sollentunahems tusenprogram kan förverkligas.

  • Ett långsiktigt kommunalt bostadsförsörjningsprogram ska fastställas. Hyresrätter ska prioriteras.”

Nu har KD svängt helt om. På den tiden stod KD upp för Sollentunahem även om det innebar att det inte fick vara med i en moderatledd majoritet. Nu lägger de sig helt platt för moderaterna och Liberalerna och säljer ut ännu fler hyresrätter än de ansåg var oacceptabelt för 14 år sedan.

Om KD ändå säger sig att värna Sollentunahem så kommer jag och tänka på ett passande bibelcitat från Hebreerbrevet 12:6.

Ty den Herren älskar, den agar han, och han straffar med riset var son som han har kär.”

Så behandlar KD Sollentunahem.

Det är dags för mer offentlig konst i Sollentuna!

I en motion till kommunfullmäktige har jag tillsammans med mina partikamrater Berit Forsberg och 
Tanja Bojovic, föreslagit att kommunen ska avsätta en procent av kostnaderna vid ny-, om- och 
tillbyggnad ska avsättas för konstnärlig gestaltning. Sollentuna kommun har en hel del exempel på 
konstnärlig gestaltning kring sina byggnader. Merparten av dessa tillkom under tiden fram till 1980-talet. 
Därefter har den konstnärliga gestaltningen tonats ner. Det är dags att vända den negativa utvecklingen.


Alla oavsett vem man är eller hur man lever, ska ha möjlighet att uppleva konst i sin närmiljö. Det är en rekommendation från 1937 då Statens Konstråd bildades om att en procent av kostnaderna vid ny-, om- och tillbyggnad ska avsättas för konstnärlig gestaltning. Stockholms stad har sedan 1963 ett mål om detta. Ett annat exempel är Enköping som införde detta 2001. Vi anser nu att det är dags för Sollentuna kommun att anta en liknande målsättning. En målsättning som ska följas även av de bolag som ingår i kommunens bolagskoncern.

Den offentliga konsten – som alla har tillgång till – har en stor betydelse för människors välbefinnande. Den är en del av vårt öppna demokratiska samhälle. Konsten ska kunna beröra, stimulera, roa, oroa, inspirera eller locka till eftertanke. Samtidigt bidrar konsten till att skapa upplevelser för dem som bor, arbetar eller är på besök i kommunen.


Enprocentsregeln bidrar till att konst är ett naturligt inslag i människors närmiljö. Genom enprocentregeln får konsten en genomtänkt och självklar plats i offentligheten. Konstnärer skapar konst som är gjord just för den specifika byggnaden eller arbetsplatsen. Konsten ger platsen en identitet och gör att miljön blir unik. Det är dags för mer offentlig konst i Sollentuna!

Nu märks försämringarna för de äldre!


I senaste numret av Vi i Sollentuna (4 februari 2017) kunde vi läsa om Sollentunabon Linnéa, 96 år, som fick sin städning neddragen när kommunerna när kommunen ändrade sina riktlinjer för hemtjänsten. Hon överklagade till förvaltningsrätten som gav henne rätt. I domen står att det inte finns något som tyder på att hon numera skulle ha mindre behov av städning.

Den moderatledda majoriteten beslutade i maj 2016 att förändra riktlinjerna för hemtjänsten i syfte att minska kostnaderna för att möta ett ökande underskott. Socialdemokraterna röstade emot de nya riktlinjerna. De förändrade riktlinjerna har gjort t ex att tider för inköp, tvätt, disk, matlagning minskats. Det samma gäller tillsyn på kvällar, nätter och morgnar. Nyligen kunde vi läsa att förvaltningsrätten underkänd de nya riktlinjerna i ett enskilt fall.

I diskussioner har Vård- och omsorgsnämndens ordförande ofta fått det att låta det här med att få ”budget i balans ”som en kameral operation som inte skulle påverka livsvillkoren så mycket. Så enkelt är det inte. Det blir försämringar för enskilda Sollentunabor. En del försämringar har redan fått genomslag och fler kommer att märkas framöver.

I den här frågan upprepar den moderatledda majoriteten konsekvent mantrat ”Individuell prövning avgör insats”. Det är ju bra att kommunen gör en individuell bedömning, för annars skulle man bryta mot lagen. Enligt Socialtjänstlagen ska alltid individuell bedömning ske. Det som är mer intressant är vad man kan bedömas till. Nu när vård- och omsorgsnämnden beslutat att inskränka tiden för olika aktiviteter så försämras i praktiken den hemtjänst som beviljas. Redan nu märks första tecken på att omvårdnaden försämras, vilket drabbar enskilda.


Vi Socialdemokrater anser att försämringar för våra äldre är fel väg att gå. Om man har behov av hemtjänst ska man få det utifrån de behov den enskilde har. I vårt budgetförslag för 2016 hade vi avsatt pengar för detta. Vi kommer naturligtvis att fortsätta kämpa för en vård och omsorg att vara stolt över.