I februari beslutade den moderatledda majoriteten att sälja ett antal
skollokaler i kommunen. Det är inte första säljbeslutet de tagit. Tidigare har
det bl a handlat om hyresrätter. Det är lätt att få intrycket att kommunen är
på obestånd och säljer av tillgångarna för att klara ekonomin. Så är det inte. Kommunen
gick 2016 med ett stort överskott. Kommunen har ingen låneskuld eller
borgensåtaganden att tala om. Det handlar om andra saker.
I en region som vår med skriande bostadsbrist och betydande
befolkningsökning är det oklokt att göra sig av med mark och fastigheter. Rent
ekonomiskt är ägande av fastigheter är över tid den säkraste placeringen en
kommun göra. Den moderatledda majoriteten väljer i det läget att sälja 22 skoltomter
där fristående skolor bedriver verksamheten.
Genom att
kommunen äger skolfastigheter garanteras att dessa fastigheter inhyser den
verksamhet de är menade för nämligen skolverksamhet. Kommunen äger dessutom makten
att styra en framtida utveckling av fastigheten. Det är inte ovanligt att
skolor byggs ut eller om för att täcka behov av fler skolplatser. Med en annan
fastighetsägare innebär det en onödig risk att kommunen hamnar i en kostsam
beroendeställning till de nya ägarna. Det kommunala planmonopolet inte något skydd
från sådant. Planmonopolet kan bara skydda användningsområdet skola.
En annan fråga är
till vem ska sälja till. I samband med beslutet pratade de om att sälja till de
friskolor som bedriver verksamheten i lokalerna. Det moderata kommunalrådet bekräftade
den uppfattningen i en insändare i vecka 8/2017 i ”Vi i Sollentuna följande: ”Genom uppdraget… möjliggör vi även för de
friskolor som vill ta över ägandet av lokalerna och därmed kunna anpassa dem
efter sin verksamhet”
I vecka 13/2017
är samma kommunalråd intervjuad kring frågan och då är det något annat han
säger: ” – I
Sollentuna värdesätter vi de fristående skolorna och de är med och bidrar till
den höga kvalitén på utbildningen i kommunen. Samtidigt har vi ansvar för att
värna om Sollentunabornas skattepengar på bästa sätt. Vi ska därför sälja
skolorna för vad de faktiskt är värda men en friskola som kan betala
marknadspris kommer att få göra det.”
Då blir det något annat. I stället för
att ge friskolorna bättre förutsättningar att styra sina lokaler och
lokalkostnader så säljs skollokalerna till högstbjudande.
Avslutningsvis är det långsiktigt är det helt klart fördelaktigt för
kommunen att behålla skolfastigheterna såväl ur ett ekonomiskt perspektiv som
ur ett planeringsmässigt perspektiv. Försäljningen handlar snarare om ideologi
och ekonomisk kortsiktighet än något annat.