Problematiskt med att sitta på dubbla stolar!

Vid det senaste årsskiftet bildade Sollentuna kommun för andra gången ett Koncernbolag, denna gång kallat Sollentuna Stadshus AB. Styrelsens i bolaget ser i stort sett ut som kommunstyrelsens arbetsutskott. Denna personunion var diskuterad i samband med bildandet av bolaget, men under senare tid har denna diskussion fått aktualitet.

Under kommunfullmäktigedebatten i december 2016 sa jag följande:

“Majoritetens tanke är koncernstyrelsen ska bestå av samma personer som kommunstyrelsens arbetsutskott. Detta blir väldigt märkligt då koncernbolaget ska ha ägardialog med kommunstyrelsen. Det skickar fel signaler när bolagsstyrelsen blir samma personer i mångt och mycket som ska utöva styrning över dem.

Personligen tycker jag att det inte känns som det är rätt, när en person sitter i ett organ som ska ha uppsikt över ett bolag där samma person är styrelsemedlem i. Det handlar om relationen kommunstyrelse-koncernbolag och koncernbolag-dotterbolag. Tittar man på vallistan så finns det personer som ska sitta i alla tre led. Hur kan då korrekt uppsikt garanteras?”

Under senaste kommunfullmäktige fick frågan om att sitta på dubbla stolar aktualitet. Denna gång handlar det om till och med om att sitta på trippla stolar. Ett av kommunalråden sitter nämligen på tre stolar som ordförande i vård- och omsorgsnämnden, vice ordförande i kommunstyrelsen inklusive dess arbetsutskott samt vice ordförande i Sollentuna Stadshus AB.

När allt flyter lugnt så är det normalt inga problem överhängande med att sitta på flera på stolar. Det är när det blåser upp som problemen visar sig. Orsaken till att det blåser är två, nämligen att det råder ekonomisk kris i vård- och omsorgsnämnden och att Sollentuna är unika i Sverige med att ha lagt den kommunala utföraren i ett kommunalt bolag.

Det som skett är att vård- och omsorgsnämnden dragit på sig ett stort underskott som uppdagades under våren 2016 och sedan lett till omfattande sparpaket som tagit sitt uttryck i bl a sänkta ersättningar till utförarna. Det må så vara. I detta fall är det inte sparpaketen som är problemet. Problemet ligger i att den förtroendevalde som har det yttersta ansvaret för sparpaketen, också sitter med i koncernstyrelsen och får hantera effekterna av sina egna sparpaket genom hantering av AB Soloms underskott. Det är inte osannolikt att koncernstyrelsen får bevilja AB Soloms någon form av aktieägartillskott beroende på de beslut hon tagit initiativ till sittande på en annan stol. Det blir problematiskt när hon tar med ena handen och ger med den andra.

Frågan om dubbla stolar kom naturligtvis upp på novemberfullmäktige, men hon gled som väntat på svaret och ville inte erkänna att det var ett problem. Det är ett problem och det är ett problem som kan komma att bli ännu mer påtagligt.

Hyvling är ett politiskt ansvar!

I februari i år fattade den moderatledda i vård- och omsorgsnämnden i Sollentuna beslut om att sänka ersättningsnivåerna till LSS-boenden. Beslutet trädde i kraft från den 1 september i år. Jag har skrivit om det tidigare flera gånger och debatterat om det i kommunfullmäktige. Då har jag till största delen koncentrerat mig på beslutsunderlaget. Det finns flera grupper människor som drabbas av beslutet, det handlar både om de som får ta del av omsorgen och de som ger omsorgen.

Mitt i sommaren 2017 fick runt 100 anställda i AB Solom ta ställning vad de väljer mellan sänkt arbetstid och sänkt lön eller att förlora sitt jobb. Ett tydligt fall av det som brukar kallas hyvling. Kommunal försökte stoppa hyvlingen, men förhandlingen slutade i oenighet.

LO beskriver på sin hemsida hur hyvling går till så här:
“Tänk dig att du jobbar heltid. Det är mycket att göra, men du och kollegorna kämpar på. En dag fattar din arbetsgivare beslutet att skära ner. I stället för att följa lagen om anställningsskydd och säga upp en person enligt turordningslista tar arbetsgivaren bort timmar från allas scheman. Din heltid blir deltid. Du får lägre lön. Din pension påverkas. Du tvingas plötsligt att slåss om extra timmar för att få ekonomin att gå ihop. Om du hade blivit uppsagd hade du haft lön under uppsägningstiden och rätt till a-kassa. Nu förväntas du bara gilla läget“

Kommunstyrelsens moderata ordförande gör dock en annan tolkning. I ett interpellationssvar skriver han så här:
“Jag ställer mig frågande till användandet av ordet hyvling. Hänvisar interpellanten till handlingen att se över bemanningen för att säkerställa att den verkligen görs utifrån de boendes behov sett över dygnet och utifrån befintliga biståndsbeslut? Tanken är att de medarbetare på LSS-boenden som fått sina tjänstgöringsgrader sänkta kommer att få möjlighet att arbeta upp mot heltid genom att anmäla sitt intresse att arbeta inom AB SOLOMs bemanningscenter. Anställda inom övriga verksamheter som idag arbetar deltid och har önskemål om att öka sin sysselsättningsgrad kommer att erbjudas möjlighet att arbeta upp mot heltid. Tanken är att bemanningscentret ska anställa och hantera alla AB SOLOM.”

Han hävdar alltså att genom de drabbade kommer erbjudas möjlighet att ta timmar i ett bemanningscentra så handlar det inte om hyvling. Kommunala skyddsombud säger i en intervju i Kommunalarbetaren att: “Samtidigt som tjänsterna bantades lyfte arbetsgivaren fram möjligheterna att jobba extra. På ett boende har arbetspass som tidigare var vaken natt blivit jourpass. De långa jourpassen gör att det är svårt att jobba extra utan att bryta mot arbetstidslagen. Medlemmarna känner sig låsta”

En annan åsikt som företrädare för den moderatledda majoriteten framfört återkommande är att personalen ska vara på LSS-boenden när de boende är det, d v s mindre bemanning när de boende är på sin dagliga verksamhet. Kommunal hade också farhågor fanns för att arbetsmiljön skulle bli sämre. Enligt huvudskyddsombudet har den också blivit det: “Det är tyngre att jobba, man hinner inte göra allt som de boende förväntar sig. Det är mer stressigt, man hinner inte ta raster. Överlappningstiden för rapporter har kortats. Enligt Kommunal upplever medlemmar att rapporterna därför blivit sämre“

Det här inlägget handlar om AB Solom. Där har vi insyn eftersom att det är ett kommunalt bolag. Hur privata bolag hanterat och kommer att hantera dessa besparingar är mer oklart.

En besparing ska kallas en besparing. Om inte en sådan här kraftig minskning av de pengar som avsätts till LSS-boenden medför en försämring för boende och personal vore det konstigt. I så fall har något varit fel tidigare. AB Solom är ett kommunalt bolag och styrs politiskt utifrån de beslut om ersättning, avtal, budget och ägardirektiv som alla är fattade politiskt i Sollentuna kommun, oavsett om det är AB Solom eller hos någon annan utförare. Ansvaret för personalpolitiken i ett kommunalt bolag ligger också kommunalt förtroendevalda. Ansvaret ligger därmed i knät på den moderata kommunledningen.

Det behövs politiskt ansvarstagande för bostadspolitken!

Under senaste månaderna har det funnits flera rapporter som visats att priset på bostadsrätter minskat i Stockholmsområdet. En effekt som nyligen uppmärksammats är att Wallenstam avbrutit ett byggprojekt i Solberga sedan bolaget konstaterat att bostadsrättsmarknaden svalnat om. Det finns också en pågående diskussion om bostadsbubblan brustat.

Ett skäl till bostadspriserna gått ner i Stockholmsområdet kan vara att bostadsbyggandet ökat under de senaste åren. Genom det har en något bättre balans skapats mellan utbud och efterfrågan.

Under 2016 färdigställdes 42 441 bostadslägenheter i nybyggda hus i Sverige, vilket är det högsta antalet under ett år sedan 1992. Enligt Boverket har 73 000 nya bostäder fått startbesked under 2017.
En tredjedel av de nybyggda bostäderna 2016 finns i Stockholms län. I Sollentuna kommun färdigställdes 117 bostäder under år 2016 enligt SCB:s statistik (731 år 2015 och 324 år 2014).
För 2017 har 676 bostäder fått startbesked enligt det underlag som kommunen skickat till Boverket som underlag för statsbidraget “Byggbonus”.

Det höga bostadsbyggandet är den är den ljusa sidan. En av de mörka sidorna är att detta höga byggande ändå inte är tillräckligt. Enligt Boverkets beräkningar behöver 88000 lägenheter påbörjas i landet årligen för att vi ska nå balans kring 2025. En annan mörk sida är att de bostäder som byggs bara i mycket begränsad utsträckning är överkomliga för de grupper som har det svårast att få bostad - nämligen hushåll med låga inkomster.

Om det är underskott på bostäder för lågavlönade, börjar det, omvänt, bli överskott på bostäder för de köpstarkaste grupperna. Det är det vi ser effekten av i Stockholmsregionen just nu.

Utifrån hur marknadsmekanismerna inom bostadssektorn fungerat i stort de senaste decennierna så finns det ändå anledning att vifta med en varningsflagga. Lita inte på att marknaden löser situationen, det krävs också politisk vilja och politiskt ansvarstagande om Sverige ska nå balans på bostadsmarknaden.

Första tecken på vikande marknader gör att byggandet sjunker. Överskottet och prispressen uppstår aldrig. Stora svenska byggbolag är försiktiga med att bygga sönder vinstmaskinen som stavas bostadsbrist. För stort utbud betyder risk för lägre priser.

Det är, med andra ord, svårt att komma undan behovet av samhällsstöd. Det kräver i sin tur noggranna överväganden inom många sektorer - bygglagstiftning, bostadsbeskattning, investeringsstöd, för att nu bara at några exempel.

På lokal nivå handlar det inte minst om att att bevara en stark allmännytta som kan bygga och nå en viss storleksnivå. I Sollentuna hade vårt kommunala bostadsbolag för 10 år sedan över 7000 lägenheter i sitt bestånd. Sedan dess har ett antal försäljningar till andra fastighetsbolag och bostadsrättsföreningar minskat antalet lägenheter i bolaget till runt 5800 stycken. Det finns också ett ännu inte verkställt beslut om att sälja ytterligare 2000 lägenheter. Sollentunahem riskerar att under en period få runt 3800 lägenheter eller färre då ytterligare ombildningar kan genomföras samtidigt som bolagets sociala åtaganden utökas i de nya ägardirektiven.

Om det ska vara en rättighet för människor i alla inkomstgrupper till ett bra boende behöver Sverige mer samhällsstyrning inom bostadssektorn. Det kräver i sin tur åtgärder inom många sektorer - bygglagstiftning, bostadsbeskattning, investeringsstöd osv samt inte minst en vilja att minska bostadsbristen hos politiskt förtroendevalda på alla politiska nivåer.

Fullmäktigedebatt om Sollentuna kommuns besparingar inom LSS

På kommunfullmäktige den 16 november hade jag en interpellationsdebatt i kommunfullmäktige om den moderatledda majoritetens besparingar inom LSS verksamheten. Jag fokuserade på hur de grundat besparingarna på jämförande statistik med sju andra kommuner under ett enda år. Jag noterade också under debatten att vård- och omsorgsnämndens ordförande inte kunde låta bli att jämföra med andra kommuner än de som hon hävdar är de rätta.

Noterbart i debatten är att vård- och omsorgsnämndens ordförande slingrade sig på ett sådant sätt runt frågor kring kvalitetsjämförelser mellan Sollentuna och de sju andra kommunerna att det framgick att kvalitetsfrågor inte vägts in utan bara kostnadsaspekter.

En annan fråga som stressade den svarande ordföranden är att hon sitter såväl som vård- och omsorgsnämndens ordförande och vice ordförande i Sollentunas koncernbolag och därmed hamnar på båda sidor om bordet i en styrningen av AB Solom.

I mitt huvudanförande i debatten sa jag ungefär så här:

Den här interpellationen handlar i grunden om människors livsvillkor. Det handlar människor med större behov än de flesta av oss. Det är därför de är klassade att omfattas av LSS lagstiftningen. En del av dem kan inte utrycka sig själva och behöver omfattade stöd för att klara av sitt vardagliga liv.

Det handlar också om dem som av olika skäl valt att arbeta med att stödja dessa människor så att de kan leva sitt liv på bästa sätt. Nu har de fått sin arbetstid sänkt och arbetsvillkor försämrade mot sin egen vilja.

Vad som än sägs och vilka intentioner som kan finnas så kommer besparingen på LSS-verksamheten medföra att försämringar på olika sätt för de människor som omfattas för LSS. Vi har under de senaste månaderna alla märkt av den oro för framtiden som uttryckts av anhöriga, personal och andra. Det är oro vi ska ta på allvar. Denna oro manifesteras de 600 namnunderskrifter som kommunal samlat in och nu lämnat över.

De beslut vi fattar i dag påverkar framtidens Sollentuna och livsvillkoren för Sollentunaborna. Det är vår roll som förtroendevalda att fatta beslut och ansvara för konsekvenserna av besluten.

                                                                 #

När jag förberedde mig för den här debatten kom jag osökt att tänka på ett av de mest slitna citaten i världshistorien tillskrivs Mark Twain, nämligen: ”Det finns tre typer av nämligen lögner, förbannade lögner och statistisk”

En väsentlig del i diskussionen kretsar kring databasen Kolada. Jag menar inte att det på något sätt skulle vara fel på de siffror som finns i Kolada, kommunerna matar säkert in så korrekt de bara kan, utan problemet är snarare hur de som tolkar statistiken använder den. Kolada är en databas för jämförelser och användbar i många sammanhang som en grund för diskussion och beslut. En enskild jämförelse för ett enskilt år mellan några kommuner säger inte allt.

I det tjänsteutlåtandet, som nämnden hade vid sitt beslut, grundar sitt resonemang på sidan 2 en kostnadsjämförelse med ett antal andra kommuner avseende år 2015. Kommuner spridda över hela landet t ex Trelleborg och Nyköping. Kommuner som vid en snabb blick ser ut att helt olika förutsättningar. För att komplicera det hela ännu mer så finns det en annan kostnadsjämförelse på sidan 4 där Sollentuna jämförs med helt andra kommuner samtliga från Stockholms län. Varför jämförs det inte med samma kommuner där? Det som förenar de båda jämförelserna är att Sollentuna har något högre kostnader jämfört med de andra kommunerna.

Jag har fått fram jämförelsesiffror från Kolada mellan Sollentuna och de andra kommunerna i Stockholms län avseende kostnader för LSS-boendeplatser per boende. De visar att Sollentuna visserligen ligger högst, men inte högst. Däremot är avvikelsen mellan Sollentuna och de andra kommunerna några få procent. När det gäller endast 2015.

När man bara jämför ett enda år så är det dessutom svårt att dra en absolut slutsats. Men det är så det verkar att majoriteten i Vård- och omsorgsnämnden gjort om du ser till beslutsunderlaget. I detta beslutsunderlag sägs inget om jämförelse av kvaliteten i verksamheten.

Dags för interpellationsdebatt om besparingar inom LSS

Till kommunfullmäktige den 16 november har jag, tillsammans med min partikamrat Julia Mäkitalo-Blent, ställt en interpellation till vård- och omsorgsnämndens ordförande angående de besparingar som den moderatledda majoriteten i vård- och omsorgsnämnden genomfört inom LSS.

På kommunfullmäktiges sammanträde kommer också en interpellation av mina partikamrater Gunilla Hultman och Richard Meyer till kommunstyrelsens ordförande om effekterna för personalen inom verksamheten att debatteras.

Inför kommunfullmäktige kommer också Kommunal att ordna en demonstration utanför Turebergshuset med anledning av besparingarna. 

"Interpellation till vård- och omsorgsnämndens ordförande angående besparingar inom LSS

Under våren 2017 beslutade vård- och omsorgsnämnden om förändringar i ersättningen inom LSS. Vi börjar nu kunna se konsekvenserna av detta beslut. Vi har kunnat se i t ex lokalpressen om effekterna av detta beslut. Genom att AB Solom för att möta besparingen beslutat att ”hyvla” ner tjänstgöringsgraden för ungefär en fjärdedel av bolagets anställda inom LSS-verksamhet.

Det tjänsteutlåtandet, som nämnden hade vid sitt beslut, grundar sitt resonemang på jämförelse med ett antal andra kommuner. Det urval av kommunen som redovisas visar att Sollentuna har den näst högsta kostnaden för verksamheten av de uppräknade kommunerna. Det framgår inte i tjänsteutlåtandet hur urvalet av kommuner gjorts. De kommuner som Sollentuna nu jämförs med skiljer sig från de i andra jämförelser, genom att här finns kommuner i andra delar av landet med. I andra jämförelser jämför sig Sollentuna oftast med andra kommuner i Stockholms län samt förortskommuner i andra delar av landet.

Sedan ”hyvlingen” av tjänstgöringsgraden för personalen började verkställas i somras har kontaktats av oroliga anhöriga och drabbad personal som undrar hur detta ska påverka det dagliga livet för de berörda brukarna.

Mot bakgrund av ovanstående frågar jag vård- och omsorgsnämndens ordförande:

·         Hur har urvalet skett av kommuner och varför avviker de mot de kommuner vi jämför oss med i andra fall, d v s kommuner i Stockholms län eller andra förortskommuner?

·         Har det skett någon jämförelse av kvaliteten på verksamheten i de anförda kommunerna jämfört med Sollentuna?

·         Anser Ni att en sänkning av tjänstgöringstiden för personalen är en lämplig metod för att sänka kostnaderna?

·         Hur kommer vård- och omsorgsnämnden följa upp kvaliteten på boenden och konsekvenser för brukarna efter besparingarna fått genomslag?"