Kristdemokratiska dimridåer om utförsäljning av hyresrätter!

Kristdemokraterna har inlägg i lokalpressen de sista dagarna försökt lägga dimridåer runt "Sollentunaaffären". Jag har skickat in nedanstående replik till tidningarna.

Nyligen drev den moderatledda majoriteten i Sollentuna, där (KD) ingår, igenom att 2000 lägenheter ur Sollentunahems bestånd skulle säljas och att en kommunal bolagskoncern skulle skapas för att kunna flytta runt pengar mellan kommunala bolag och komma undan att betala statlig skatt. Det är något av det Magnus Ramstrand talar tyst om i sitt debattinlägg.

Skälen till att den moderatledda driver igenom detta är att kommunen har ett omfattande ”investeringsberg” av lokaler, majoritetens ovilja att ta lån och höja kommunalskatten samt att Sollentunahem har 2 miljarder i kapital som majoriteten vill använda. Majoritetens ambition är att hitta en ”enkel” väg runt utmaningarna genom att använda det kapital som byggts upp i Sollentunahem.

Några andra saker (KD):s gruppledare talar tyst om är:

• Sollentuna Kommun har redan haft ett koncernbolag som lades ner under förra mandatperioden
• Bolagisering av verksamhetsfastigheter har tidigare utretts två gånger och har förkastats
• Sollentunahem riskerar att under en period få runt 3800 lägenheter eller färre då ytterligare ombildningar kan genomföras samtidigt som bolagets sociala åtaganden utökas i de nya ägardirektiven
• Bolagisering minskar insynen för medborgarna i verksamheten
• Sollentunahem har råd att bygga 1500 nya lägenheter utan att behöva sälja en enda lägenhet

Det (KD) kallar historisk höga ambitioner är egentligen inte annat än dimridåer för att dölja utförsäljningar av hyresrätter, tömning av Sollentunahems kapital samt pengaflyttande i en kommunal bolagskoncern.

Svarslös majoritet om namnet på koncernbolaget i fullmäktigedebatt!

En av de delar i bolagsbildning som jag särskilt agerat i är namnet på koncernbolaget. Efter som att Sollentuna aldrig varit stad så har är namnet Stadshus fel. Jag var uppe i talarstolen och yrkade på att det borde heta Kommunhus AB i stället. Det kan noteras att ingen företrädare för moderatledda majoriteten orkade att gå upp och ge en replik på mitt anförande. Jag kan inte annat än att utgå från att de överhuvudtaget inte tänkt på namnfrågan, men att det gått prestige i frågan och att de därför inte vill ändra namnet. Ett tecken på ett svagt ledarskap.

I debatten på kommunfullmäktige den 15 december sa jag följande:

På förra mötet ställde jag frågan varför den moderatledda majoriteten döpa koncernbolaget till Sollentuna Stadshus AB? Jag fick inget direkt svar av majoriteten. Bara det att de inte tänkte börja kalla Sollentuna för stad.

Den enda logiska förklaringen som jag kommit på är att ni rakt av köpt en konsultrapport som har sin grund i en annan kommun. En kommun som var stad före 1971. För i grunden kan inte namnet Stadshus aldrig bli rätt i Sollentuna. Sollentuna var aldrig stad och där med aldrig haft ett stadshus.

Vi ställde frågan om bolagsnamnet i återremissen och fick visserligen ett av de längre svaren i dokumentet, även om det inte gav något egentligt svar till namnet. Ett av bolagsverkets återgivna kriterier är att det ska stämma med verkligheten. Och det gör inte Stadshus. I Sollentuna stämmer det inte med verkligheten.

De kommuner som var stad har fortfarande rätt att kalla sig stad och naturligtvis ha ett stadshus, även om de formellt är kommuner. Utifrån den aspekten blir det väldigt konstigt att kalla bolaget Sollentuna Stadshus AB. Det är därför inget konstigt att kommuner som Stockholm, Göteborg, Linköping, Sundbyberg, Gävle, och t o m Trollhättan, Tranås och Eksjö har bolag som heter Stadshus AB. De var alla städer. Det var aldrig Sollentuna. Namnet blir därmed ologiskt.

Avslutningsvis yrkar jag att koncernbolaget ges namnet Sollentuna Kommunhus AB.

Fullmäktigedebatt om utförsäljning av hyresrätter!

På kommunfullmäktige den 15 december drev den moderatledda majoriteten efter en lång debatt igenom beslutet om att sälja 2000 lägenheter ur Sollentunahems bostäder. Det finns också ägardirektiv om att bygga 1500 nya lägenheter. Majoriteten beslutade också att ägardirektivet om att ombilda hyresrätter ska ligga fast. Socialdemokraterna yrkade avslag till försäljningen och reserverade oss mot beslutet.

I mitt huvudanförande i debatten sa jag följande:

Syftet med allmännyttan var att erbjuda bra bostäder för alla. Allmännyttan blev en del av den generella välfärden. Det handlade inte om lägenheter för ”fattiga”, utan vem som helst skulle kunna bo i dem. Goda bostäder åt landets alla invånare. Så var tankarna under de första efterkrigsåren när allmännyttan skapades.

Genom allmännyttan valde Sverige valde en annan väg än ”Social Housing”, så som den ser ut i andra länder.

När våra företrädare som beslutsfattare i kommunfullmäktige beslutade att Sollentunahem skulle startas 1950 så tror jag att de inte på något sätt kunde ana vad som nu sker med det stolta bolag som de byggde upp. Det var goda bostäder för breda befolkningsgrupper som var syftet med Sollentunahem inte att bygga upp ekonomiska värden som framtida politiska ledare kunde ”leka affär med”.

Runt millennieskiftet hade Sollentunahem runt 7500 lägenheter. Då började den moderatledda majoriteten började tala om utförsäljningar. Försäljningar av Sollentunabors hem. Ett beslut om försäljningar kom vintern 2003, men föll snart. Strax därefter spelade den moderatledda majoriteten ut nästa kort, ombildning av hyresrätter till bostadsrätter. De första lägenheterna såldes 2007 när den borgerliga regeringen tagit bort stopplagen mot försäljning. Regeringen behöll dock utdelningsbegränsningen.

Under de kommande nio åren gick Sollentunahem från att ha runt 7500 lägenheter till att idag ha 5800. Genom utdelningsbegränsningen har merparten av de försäljningsintäkter som Sollentunahem fått från fastighetsförsäljningar stannat i bolaget. Genom åren har ett eget kapital på 2 miljarder kronor byggts upp i Sollentunahem. Det är detta kapital som den moderatledda kommunledningen nu vill komma åt och inte bara det utan också kapitalet från 2000 lägenheter, Sollentunabors hem. Kapital som huvudsakligen ska användas till annat än att bygga nya bostäder.

Den moderatledda majoriteten, och Centerpartiet, vill sälja 2000 lägenheter och minska Sollentunahemsbestånd med minst 500 lägenheter. Men det är inte nog. Läser man svaren på återremissen och ägardirektiven ser man att majoriteten uppenbarligen öppen för att minska Sollentunahems bestånd ännu mer. Det framgår också i svaren. att Sollentunahems styrelse avgör vilka fastigheter som kan komma i fråga för ombildning. Hur litet kan Sollentunahem egentligen bli? 3800 lägenheter kanske inte är botten?

Genom sitt agerande bryter den moderatledda majoriteten mot allmännyttans grundläggande tankar. För inte nog med att de vill ”plundra” Sollentunahem på betydande delar av kapitalet så vill de dessutom lägga på allt större sociala åtaganden på bolaget. Genom majoritetens förslag finns det en risk att Sollentunahem, åtminstone under en period, kan bli så litet som 3800 lägenheter. Sollentunahem kommer i mångt och mycket inte längre vara ett bolag som erbjuder goda bostäder för breda befolkningsgrupper, utan allt mer likna ett ”Social Housing” bolag. Sollentunahem blir allt mer ett bolag som får ställa upp för grupper som på olika sätt behöver hjälp till en bostad.

Avslutningsvis yrkar jag bifall till de yrkanden som Freddie Lundqvist tidigare anfört.

Fullmäktigedebatt om bolagisering.

Kommunfullmäktige beslutade den 15 december att det skulle bildas ett koncernbolag, att Sollentunahem ska fissioneras i två delar m m. Vi Socialdemokrater röstade naturligtvis nej till det och reserverade oss mot beslutet.

I mitt huvudanförande i debatten sa jag följande:

Vi står i dag åter inför de kanske största enskilda beslutsärendena under den här mandatperioden. Det är ett ärende som berör ett antal Sollentunabor direkt genom att deras hem kommer att säljas. Det handlar att möta ärendet och dem det berör med ödmjukhet och eftertanke.

Varför står överhuvudtaget de här ärendena på ärendelistan? Grunden, som vi ser det, kan sammanfattas i tre punkter:

1) Sollentuna kommun har skaffat sig ett ” investeringsberg” i miljardbelopp som måste hanteras.

2) AB Sollentunahem har genom åren samlat på sig ett eget kapital i storleksordning 2 miljarder kronor. Pengar som kommunen genom utdelningsbegränsningar inte kan komma åt.

3) Den moderatledda majoriteten vill hålla en oförändrat låg kommunal skatt och hålla låneskulden så låg som möjligt.

Det huvudsakliga syftet med den här delen av bolagskonstruktionen är helt enkelt att flytta runt pengar i koncernen. Använda ackumulerade värden i Sollentunahem för att klara kommunens investeringsbehov. Genom detta kommer man också undan att betala statlig skatt genom att flyttande sker inom en koncern. Man rundar också utdelningsbegränsningarna. För att hänga med i alla turer som finns beskrivna i ärendet krävs att man ägnar mycket tid och tankekraft åt det. Hur många av de som är med och fattar beslutet i kväll förstår egentligen alla led i bolagskonstruktionen? Frågan om det är den här typen av affärer demokratiskt valda företrädare ska ägna sig åt?

Demokrati är ett ord som det finns anledning att fundera om i denna fråga. Jag gör det ur tre perspektiv:

1) Medborgarnas insyn i verksamheten kommer att försvagas. Det är verksamheter som flyttas in under aktiebolagslagen bort från att vara allmänhetens insyn.

2) Det finns också anledning att ifrågasätta insynen i processen. Ärendet har inte remitterats till bolag eller nämnder. För det behövs inte svarade majoriteten. I återremissen frågade vi också om remiss till Sollentuna ungdomsråd och Hyresgästföreningen. Det behövs inte svarade majoriteten. Den moderatledda majoriteten behöver inte lyssna på någon de vet redan allt eller?

3) Majoritetens tanke är koncernstyrelsen ska bestå av samma personer som kommunstyrelsens arbetsutskott. Detta blir väldigt märkligt då koncernbolaget ska ha ägardialog med kommunstyrelsen. Det skickar fel signaler när bolagsstyrelsen blir samma personer i mångt och mycket som ska utöva styrning över dem.

Personligen tycker jag att det inte känns som det är rätt, när en person sitter i ett organ som ska ha uppsikt över ett bolag där samma person är styrelsemedlem i. Det handlar om relationen kommunstyrelse-koncernbolag och koncernbolag-dotterbolag. Tittar man på vallistan så finns det personer som ska sitta i alla tre led. Hur kan då korrekt uppsikt garanteras?

Avslutningsvis yrkar jag bifall till de yrkanden som Freddie Lundqvist tidigare anfört.

På torsdag avgör kommunfullmäktige Sollentunahems framtid!

På kommunfullmäktige den 15 december kommer slutligen den moderatledda majoritetens förslag om att bilda bolagskoncern och sälja ut hyresrätter att slutligen avgöras. På förra kommunfullmäktige för en månad sedan fick vi Socialdemokrater, tillsammans med de flesta övriga oppositionspartier, igenom en minoritetsåterremiss av ärendet.

I samband med återremissen ställdes totalt 9+13 frågor till majoriteten kring ärendena. När vi nu fått tillbaka majoritetens svar är det första man kan konstatera att de inte ansträngt sig särskilt mycket för att besvara på frågorna. I de två ärendena har inget i övrigt tillkommit eller ändrats.

På de frågor (10 av 22) som berör remiss till eller hörande av nämnd, bolag eller annan organisation svarar den moderatledda majoriteten att det behöver man inte göra. Det innebär bl a att de inte vill höra några åsikter från Sollentuna Ungdomsråd eller från hyresgästföreningen. Vad skickar det för signaler till omgivningen? Att det redan vet allt bäst?

Majoriteten säger också att det inte finns någon lista på vilka fastigheter som ska säljas, utan det är upp till Sollentunahems styrelse att ta fram den. Vi får hoppas att det stämmer så att det inte finns någon ”hemlig” lista framme redan nu. Det framgår också i svaren att Sollentunahems styrelse avgör vilka fastigheter som kan komma i fråga för ombildning till bostadsrätter. Majoriteten är därmed öppna för att sälja fler än 2000 lägenheter ur Sollentunahems bestånd.

När det gäller namnet på koncernbolaget så håller majoriteten fast vid namnet Sollentuna Stadshus AB trots att det inte stämmer med verkligheten, genom att Sollentuna aldrig har varit stad. Majoriteten är inte heller konsekvent i namnsättningen då man döper ett nytt bolag till Sollentuna Kommunfastigheter….

Vi förbereder oss nu för två långa och intensiva debatter på torsdag kväll om dessa ärenden. När kommunfullmäktige sedan är avslutat, vid klockan 22, så kommer det bli bolagsstämmor för de ny bildade bolagen att hållas så man inte ”förlorar” mer tid…

Allmännyttan skapades för att erbjuda goda bostäder, inte för att vara en ”mjölkko”!

Den moderatledda majoriteten i Sollentuna vill genomdriva en försäljning av 2000 bostäder ur Sollentunahem bestånd. I förslaget har de också lagt in förslaget att bygga 1500 nya, som en liten ”godispåse”. Det slutliga beslutet kommer att fattas på kommunfullmäktige den 15 december 2016.

För att få loss pengar till byggandet av verksamhetslokaler vill kommunledningen genomföra en betydande omorganisation. Den moderatledda majoriteten vill bilda en bolagskoncern för att kunna flytta runt pengar inom bolagskoncernen och för att undkomma statlig skatt. Kommunledningen vill också fissionera, d v s ”stycka” ett välskött bostadsbolag för att komma åt värden, 2 miljarder kronor, som de inte kan använda annars genom att de är låsta genom utdelningsbegränsningar i Sollentunahem.

I lägen som detta känns det viktigt att gå tillbaka till rötterna om varför allmännyttan började byggas upp de första åren efter andra världskriget. Kommunerna gavs då i uppdrag att ordna bostadsförsörjningen och äga bostäderna genom det som kommit att heta allmännyttan. Allmännyttan blev kommunernas främsta bostadspolitiska verktyg.

Syftet med allmännyttan var inte att bygga upp ekonomiska värden som kommande politiska ledare kunde ”leka affär med”. Syftet var istället att erbjuda bra bostäder för alla. Allmännyttan var en del av den generella välfärden. Det handlade inte om lägenheter för ”fattiga”, utan vem som helst skulle kunna bo i dem. Goda bostäder åt landets alla invånare. Sverige valde en annan väg än ”Social Housing”, så som den ser ut i andra länder.

När våra företrädare som beslutsfattare i kommunfullmäktige beslutade att Sollentunahem skulle startas 1950 så tror jag att de inte på något sätt kunde ana vad som nu sker med det stolta bolag som de byggde upp. Allmännyttan skapades för att erbjuda lägenheter för breda befolkningsgrupper. Inte för att en moderat kommunledning ska kunna ”slakta” bolaget för att kunna använda pengarna för att täcka eftersatta fastighetsinvesteringar.

Under de första 50-55 åren fick Sollentunahem växa till sig till runt 7500 lägenheter. Runt millennieskiftet började hoten mot Sollentunahem växa till sig. Den moderatledda majoriteten började tala om utförsäljningar. Ett beslut om försäljningar kom vintern 2003, men föll under den s k ”Regnbågskrisen”. Strax därefter spelade den moderatledda majoriteten ut nästa kort, ombildning av hyresrätter till bostadsrätter. Det väckte stort intresse bland hyresgästerna och efter en kommunfinansierad kampanj så började de första lägenheterna säljas 2007 när den borgerliga regeringen tagit bort stopplagen mot försäljning. Det blev dock en missräkning för majoriteten, regeringen tog inte bort begränsningen på hur mycket utdelning kommunen kunde ta ut från ett allmännyttigt bolag.

Under de kommande nio åren gick Sollentunahem från att ha runt 7500 lägenheter till att ha 5800. Minskningen består dels av omfattande ombildning till bostadsrätter, men också av cirka 400 lägenheter på Malmvägen såldes till Wallenstam. Genom att det finns en utdelningsbegränsning på statslåneräntan plus 1% så har merparten av de försäljningsintäkter som Sollentunahem haft från fastighetsförsäljningen stannat i bolaget. Genom åren har ett eget kapital på 2 miljarder kronor byggts upp i Sollentunahem. Det är detta kapital som den moderatledda kommunledningen nu vill komma åt för att bl a använda till att bygga i kapp det eftersatta investeringsbehovet i kommunens verksamhetsfastigheter.

Genom sitt agerande bryter den moderatledda majoriteten mot allmännyttans grundläggande tankar. För inte nog med att de vill ”plundra” Sollentunahem på betydande delar av kapitalet så vill kommunledningen dessutom lägga på allt större sociala åtaganden på bolaget. Genom majoritetens förslag finns det en risk att Sollentunahem, åtminstone under en period, kan bli så litet som 3800 lägenheter. Sollentunahem kommer i mångt och mycket inte längre vara ett bolag som erbjuder goda bostäder för breda befolkningsgrupper, utan allt mer likna ett ”Social Housing” bolag. Sollentunahem blir allt mer ett bolag som får ställa upp för grupper som på olika sätt behöver hjälp till en bostad.

Tillräckliga resurser saknas för att utveckla Sollentuna kommuns parker och natur!

En av de frågor som jag särskilt bevakat sedan jag valdes in i trafik- och fastighetsnämnden är frågor kring skötsel av park- och naturmark. Vi har drivit den bl a genom en motion om bättre skötsel av ”glömda” områden.

I april 2016 antog trafik- och fastighetsnämnden i full enighet en plan för ” Utveckling av skötsel av park och natur ”. De grundläggande intentionerna och ambitionerna i planen för utveckling av skötsel av park och natur är goda. Vi står helt bakom de fyra målområdena i planen. I samband med att planen antogs pekades också 26 åtgärder ut som skulle genomföras under 2016.

Det har tidigare konstaterats att den moderatledda majoriteten inte tillfört några extra pengar för detta i budgeten för 2017. För att genomföra planen enligt tankarna behövs tillräckliga ekonomiska och personella resurser för att klara åtagandet. Tyvärr så har den moderatledda majoriteten inte tillfört tillräckligt med resurser för att leva upp till planens intention och ambition.

På nämndens sammanträde den 8 december 2016 återrapporterades de 26 åtagandena för 2016. Vi kunde konstatera att 10 var avklarade, 10 påbörjade och 6 inte ens påbörjade. En annan del av ärendet var beslut om åtgärder för 2017 och 2018.

I bilaga 2 till tjänsteutlåtandet står följande ”… Under 2017 kommer inga större volymförändringar i skötseln att genomföras. Det blir finslipning av rutiner och metoder. Viss omfördelning inom budget kan ge viss möjligheter till synliga satsningar” … ”För att stärka arbetet med utveckling söks även extern finansiering.”.  I klarspråk betyder detta att det inte finns tillräckligt med resurser varken personellt eller ekonomiskt. Föredragande tjänsteman bad också om ytterligare resurser för 2018. Vi tror att det behövs resurser snabbare än så.

Vi Socialdemokrater har för vår del avsatt ytterligare resurser (9,7 mkr ytterligare) i vårt budgetalternativ för 2017. Med vårt föreslagna tillskott så skulle ytterligare personal kunna anställas och utveckling av Sollentunas parker och naturmark skulle kunna genomföras.