Nya konstgräsmattor ett sätt att minska mikroplasterna i haven!

”Varje minut hamnar skräp motsvarande en full sopbil i världshaven – mycket av det är plast. Det kan handla om engångsartiklar som används i några sekunder, sedan slängts i naturen och till slut hamnat i haven där de flyter omkring i hundratals år. Om vi inte gör något varnar forskare för att det kan finnas mer plast än fisk i haven år 2050”. Så skriver tre statsråd i den rödgröna samarbetsregeringen i debattartikel i Aftonbladet den 19 december 2017.

I artikeln pekar de tre statsråden ut konstgräsplaner som en av bovarna bakom att allt mer mikroplaster hamnar i haven. De tillkännager också i artikeln ett uppdrag till naturvårdsverket om att undersöka om det bör tas fram särskilda regler som styr hur planerna ska anläggas och skötas för att minska utsläppen av mikroplaster.

I Sollentuna har vi redan tagit initiativ i denna fråga. På trafik- och fastighetsnämndens sammanträde den 15 juni 2017 hade nämnden att fatta beslut om investeringar av nya konstgräsmattor som ersättning på Helenelunds IP, Edsbergs sportfält och Norrvikens IP som tjänat ut efter runt 10 år. Nämnden fattade enhälligt beslut att ge uppdrag att förbättra dagvattenhanteringen vid planerna så att mindre plast kommer ut i dagvattnet.

Uppdraget återrapporterades sedan på nämndens sammanträde den 26 oktober där vilka åtgärder som borde genomföras redovisades. Det handlar om att förhindra att plasten försvinner ut i dagvattnet. Konstgräsplaner medför förutom plastgräset också gummigranulat som används för att gör att planerna blir bra att spela fotboll på. Sollentuna använder en mer miljövänlig typ av konstgräsplaner och granulat, men det finns ändå en påtaglig miljöpåverkan. Om ingen rening sker sköljs med tiden både plaststrån och gummigranulat av planen, till exempel när det regnar eller när man snöröjer, och hamnar i dagvattnet.

I Sollentuna ligger nu frågan hos kommunstyrelsen. Trafik- och fastighetsnämnden är enig om att insatser måste till, men då kostnaden genom de ytterligare åtgärderna i samband med anläggningen av de nya konstgräsmattorna stiget från 14,5 mkr till 31 mkr så behöver kommunstyrelsen hantera frågan och skjuta till ytterligare budgetmedel för att anlägga de nya gräsmattorna.

Förhoppningsvis och sannolikt kommer kommunstyrelsen ge klartecken för konstgräsplanerna trots den ökande kostnaden. Utifrån Sollentunas kommuns miljöambitioner borde ett klartecken vara självklart. Sollentuna kommun har ett ambitiöst mål inom miljö- och klimatområdet, nämligen att vi år 2040 inte ska tära på jordens resurser och att utsläppen av växthusgaser ska vara noll. Det förpliktigar och borde självklart beaktas även när nya konstgräsmattor ska anläggas.

Jag avslutar detta inlägg på samma sätt som de tre statsråden avslutar sitt debattinlägg:

” Små partiklar kan innebära stora problem. Det är redan känt att mikroplasterna kan skada livet i havet, men mindre är känt hur de påverkar oss människor och annat liv på land. Samtidigt har det blivit allt mer tydligt vilka källorna till mikroplasterna är. Med den kunskapen är det nu vårt ansvar att agera.”

Goda intentioner om parkskötsel räcker inte om resurser saknas!

En av de frågor som jag särskilt bevakat sedan jag valdes in i trafik- och fastighetsnämnden är frågor kring skötsel av park- och naturmark. Vi har drivit den bl a genom en motion om bättre skötsel av ”glömda” områden.

I april 2016 antog trafik- och fastighetsnämnden i full enighet en plan för ” Utveckling av skötsel av park och natur ”. De grundläggande intentionerna och ambitionerna i planen för utveckling av skötsel av park och natur är mycket goda. Vi står helt bakom de fyra målområdena i planen. Målområdena är:

1. Avgränsa och kategorisera kommunens parker och grönområden
2. Kvalitetssäkra värden och funktioner i parker och naturområden genom rätt skötsel
3. Säkerställa en god tillgänglighet till kommunens parker och naturområden  
4. Förebygga och hantera effekterna av klimatförändringar

För att genomföra planen enligt tankarna behövs tillräckliga ekonomiska och personella resurser för att klara åtagandet. Det har tidigare konstaterats att den moderatledda majoriteten inte tillförde några extra pengar för att förverkliga i budgeten för 2017. Det märks nu när åtgärderna för 2017 har återrapporterats till trafik- och fastighetsnämnden

På nämndens sammanträde den 14 december 2017 återrapporterades de 38 åtagandena för 2017. Vi kunde konstatera att 9 var avklarade, 26 påbörjade och 3 inte ens påbörjade. Vi kan konstatera att resurserna inte varit tillräckliga alla år under planperioden, det är därför arbetet inte kommit längre än vad det gjort. En annan del av ärendet var beslut om åtgärder för 2018., nu har extra ekonomiska resurser tillförts för att ta ett större steg framåt. Det återstår att se om det är tillräckligt för att klara av alla beslutade åtaganden.  

Vi går nu in i sista året i planperioden. Under 2018 ska en ny utvecklingsplan tas fram för att gälla under nästa mandatperiod. Beslut om denna kommer tas under 2018.

De grundläggande intentionerna och ambitionerna i planen för att utveckla parker och grönområden är mycket goda. Vi står bakom de fyra målområdena i planen. Utan tillräckliga ekonomiska och personella resurser så kan inte planen genomföras oavsett hur goda de är.

Allemansrättens stig skulle få fler att lära sig uppskatta allemansrätten!

I våras lämnade jag lämnat in en motion till kommunfullmäktige, tillsammans med partikamraterna Mette Hildingsson och Swapna Sharma, där vi föreslår vi att det skapas en allemansrättens stig i någon av Sollentunas naturreservat. Nu har trafik- och fastighetsnämnden yttrade sig över motionen. Nämnden ansåg att motionen skulle anses besvarade.

I Sollentuna kommun finns det fyra naturreservat, Östra Järvafältet, Rösjöskogen, Törnskogen och Tegelhagsskogen. De är uppskattade av många Sollentunabor. Vi vill fortsätta utveckla naturreservaten och önskar att fler Sollentunabor hittar till dem.

Vårt syfte med motionen var såväl att berika Sollentunas barnkultur och att lära våra barn om vikten att värna miljön samt att på ett lustfyllt sätt lära barnen mer om sina rättigheter och skyldigheter i sin omgivning. En allemansrättens stig kan bli ett populärt besöksmål för barnfamiljer och förskolor i och runt omkring Sollentuna, och en aktivitet som bidrar till hälsa och rörelse. I dag finns bl a en allemansrättens stig iTyresta naturreservat söder om Stockholm. Den kallas ”allemansråttans stig” och invigdes i februari 2017. Den är 700 meter lång och har skapats tillsammans med ”Håll Sverige Rent”.

I remissvaret trycker trafik- och fastighetskontoret på att Naturvårdsverket har tagit fram ett antal foldrar och filmer om allemansrätten. I tjänsteutlåtandet beskriver också kontoret vilka insatser om planeras under 2018 i form av t ex handledning för diskussioner i förskolor och skolor, anslag på anslagstavlor och länkar på kommunens hemsida. Kontoret anser att dessa insatser har större effekt än skapandet av ett allemansrättens stig.

Vi ser naturligtvis positivt på att Sollentuna kommun arbetat med att sprida allemansrätten under lång tid och att det arbetet ytterligare ska utvecklas. Inrättandet av en allemansrättens stig i någon av våra fyra naturreservat skulle kunna bli ytterligare en insats för att sprida allemansrätten. En allemansrättens stig kan användas som en attraktion som ytterligare kan locka t ex förskolor och skolor att besöka våra naturreservat och lära fler att uppskatta att vara ute i naturen. Vi kommer fortsätta att driva att kommunfullmäktige ska bifalla motionen.

Slopa skip stop - Alla tåg ska stanna på alla stationer!

I somras invigdes den efterlängtade pendeltågstunneln, Citybanan, efter mer än 20 års utredande och byggande. Genom den skulle en långsiktig lösning för pendeltågstrafiken i Stockholmsområdet skapas och trafiken skulle kunna byggas ut ytterligare. Så har det i blivit, åtminstone inte för alla pendlare och vid alla stationer. Härom veckan infördes skip stop och alla pendeltåg stannar nu inte på alla stationer.Det är är det här oacceptabelt och pendeltåget som färdsätt måste prioriteras upp. Det moderata finanslandstingsrådet Irene Svenonius sa i en debatt härom veckan att pendeltågstrafiken fungerar bra.

Det har varit en mörk höst för Stockholms läns pendeltågspendlare. Vi har vant oss vid att stå på perrongen och vänta på pendeltåg. Förseningar och inställda tåg med varierande förklaringar har gett opålitlig trafik och en tuff pendlartillvaro. Trasiga tåg står på kö för att komma in på verkstäderna. Men det behöver inte vara så här – det är ingen naturlag att pendeltågen ska fungera dåligt, utan följden av Moderaternas styre i landstinget och SL. Ni har ställt för låga krav på operatörerna och inte planerat för tillräcklig kapacitet i pendeltågens verkstäder. Det moderatledda landstingsstyrets förväntningar på den nya operatören, MTR, är så låga att de får bonus om tågen går i tid. Något som givetvis borde vara självklart.

När den nya pendeltågsturlistan började gälla den 11 december bromsade den upp julefriden. Då infördes skip stop. Med skip stop menas att pendeltågen inte stannar på alla stationer. De nya snabbtågen, märkta med X, skulle ge snabbare resor och mindre trängsel för pendlarna. I praktiken är restiderna knappt märkbart kortare: från Södertälje till Stockholmn City är tidsvinsten tre minuter. Priset betalar de som bor i Häggvik, Norrviken, Rotebro, Stuvsta, Tullinge, Jordbro, Ulriksdal, Skogås och Trångsund. Höstens pendeltågskaos skapar problem för enskilda och är skadligt för tillväxten i huvudstadregionen.

Tanken med skip stop var ursprungligen god: vi skulle få fler tåg och de kunde användas för att korta ner resorna för de som bor längst bort, utan att andra skulle få det sämre. Det kan inte ha undgått någon att resultatet blev något helt annat. Det är dags att tänka om. När resultatet är så långt ifrån den ursprungliga tanken måste även ett moderatlett landstingsstyre kunna erkänna att det blivit fel och göra allt man kan för att förbättra läaget. Den socialdemokratiska oppositionen i landstinget kan inte göra mer än att ställa krav på din styrande allians: gör om och gör rätt!

När SL:s styrelse för drygt ett år sedan beslutade att införa skip stop var underlaget en skiss. Citybanan hade inte testats. I underlaget stod att antalet tåg skulle utökas och att de nya avgångarna skulle användas för snabbtåg. I det läget skulle ingen station få sämre trafik än vad de hade i dåläget. När mina socialdemokratiska partikamrater krävde att SL:s styrelse skulle ta beslut om den slutliga tidtabellen röstade din borgerliga allians tillsammans med Sverigedemokraterna ner förslaget. Konsekvensen blev att systemet med skip stop infördes utan alla kort på bordet. Resultatet av testerna och planen för det fortsatta införandet av skip stop höll du och dina kollegor i alliansen dolt för oss i oppositionen.

När citybanan testades i januari 2017 visade det sig att det inte gick att köra 24 tåg per timme, utan 16. I och med det gick det att öka antalet avgångar med ett tåg per timme. Trots det tyckte det moderata trafiklandstingsrådet Kristoffer Tamson  inte att det var läge för en ny diskussion som skip stop i SL:s styrelse. Han tyckte inte heller att det var någon idé att hålla en ny dialog med länets kommuner för att se vad de tyckte om det nya läget. Trots att förutsättningarna ändrats och vissa stationer skulle få försämrad trafik.

För oss socialdemokrater är försöket med skip stop ett fiasko. Beslutet om skip stop togs i blindo, men ändå vägrar moderatstyret tänka om. Istället för att införa fler tåg har flera delar av länet fått färre tåg. Tillsammans med SL:s misslyckade inköp av nya tåg och dåliga byte av operatör blir det en cocktail av svek, misslyckande och blåögdhet. Socialdemokraterna i landstinget har därför i veckan krävt att trafiklandstingsrådet och hans allianskamrater ska: ta krafttag mot MTR och tänk om när det gäller skip stop tills dess att turtätheten utökats påtagligt. Hela Stockholms län behöver pålitliga pendeltåg, fler tåg och en snabb resa till och från jobbet!

Den socialdemokratiska oppositionen i landstinget kommer inte stillatigande se på när detta kaos fortsätter göra vi kommer ställa ett antal krav ställa till den styrande alliansen

- Skippa strulet! Gör om och gör rätt!
- Ta krafttag mot MTR! Varje station är viktig för de som bor där– utan undantag.
- Tänk om när det gäller skip- stop! Alla tåg ska stanna på alla våra stationer!

Widaby - ett exempel på vad LOV kan ge!

Under den sista tiden har det varit ett stort antal artiklar i lokalpressen om äldreboendet Widaby i Viby, Det har handlat framförallt handlat om rapporter kring omfattande brister i kvaliteten på boendet. Widaby startades för ungefär ett år sedan har drivits av Frösunda omsorg enligt lagen om valfrihetsssystem (LOV). I detta fall har driftformen en stor betydelse för hur ärendet utvecklats.

Det är uppenbart att fanns stora brister i den vård och omsorg som getts på Widaby. Kommunens kvalitetsstrateg har varit ute på boendet 26 gånger under året och den medicinskt ansvariga sjuksköterskan (MAS) har också varit ute ett otal gånger. Redan efter några månader beslutade vård- och omsorgsnämnden att införa intagningsstopp till Widaby för Sollentunabor.

Det som skiljer LOV från konkurrensutsättning genom LOU (Lagen om offentlig upphandling) är att vid LOV så köper kommunen bara de platser som anses behövas och uföraren kan sälja resten till andra kommuner. Privata bolag äger fastigheten och ett privat bolag driver verksamheten.

Vid LOU blockhyr vård- och omsorgsnämnden hela boendet och fyller sedan på boendet med boenden och riskerar därmed att stå med tomma platser. Den finns genom detta en aspekt som är viktigt i fallet Widaby, kommunen kan säga upp kontraktet med utföraren om den inte utför vård och omsorg med god kvalitet. I ett boende enligt LOV kan kommunen bara agera “med fötterna” och i ord tala om vad de tycker, Det är det som skett i detta ärende.

I lokalpressen har vi under hösten kunnat läsa citat från vård- och omsorgsnämndens liberala ordförande om Widaby vid flera tillfällen som tydligt markerat en åsikt om Frösunda och kvaliteten på boendet. “Frösunda förstår ryktet för andra aktörer i branschen”, “Det måste finnas ett grundproblem i organisationen”, “Vi kan inte längre stå för den vård och omsorg som bedrivs där” är några av de citat som framförts i lokalpressen. När boendet är upphandlat via LOV är detta ett inslag i vad en kommun kan göra, i ord tala om vad den tycker och sätta en bild av verksamheten.

Om boendet i stället varit upphandlat vid LOU så hade kommunen haft andra handlingsvägar. På en direkt fråga bekräftar vård- och omsorgsnämndens ordförande att om Widaby varit upphandlat vid LOU så hade kommunen sannolikt sagt upp kontraktet och låtit någpn annan ta över driften. Så gjorde kommunen kring tre LSS-boenden som Frösunda drev i kommunen, enligt LOU, i somras.

Genom att tillämpa LOV så har kommunen förlorat handlingsalternativ när vad det gäller att garantera god kvalitet i verksamheten. Nu kan kommunen “skrika högt” och “agera med fötterna”, men kan i praktiken inte avgöra vilka boenden som finns i kommunen. Kommunen har avhänt sig betydande  möjligheter att garantera god kvalitet i verksamheten. Ett boende kan finnas kvar även om kommunen inte kan stå bakom kvaliteten på boendet. Det gör att det blir svårare att beräkna platser på boenden och därmed garantera Sollentunabor en snabb plats på ett särskilt boende när behov finns till detta. Redan i dag är Sollentuna en av de kommuner där det tar längst tid att få plats på ett boende.

Har den moderatledda majoriteten i Sollentuna då lärt sig något av Widaby? Jag är tveksam om det kommer påverka deras framtida politik kring särskilda boenden för äldre. I dag är den moderatledda majoritetens linje att kommunen inte ska bygga några nya boenden i egen regi, utan på sin höjd anvisa mark till andra som bygger och driver verksamheten enligt LOV. Kommunen ska sedan köpa de platser de behöver. Detta kan vara en vansklig väg att färdas då kommunen inte har rådighet utan behöver anpassa sig till vad fastighets- och vårdbolag gör för prioriteringar och erbjuder. Widaby visar tydligt på riskerna med den linje och det är dags att tänka om.

Anförande vid kyrkofullmäktige i Sollentuna församlings avslutning den 24 november 2017

Den 24 november var det avslutning för mandatperioden 2013-2017 i Sollentuna Församlings kyrkofullmäktige. I samband med det gjorde min sista insats, åtminstone för denna mandatperiod, som ordförande i kyrkofullmäktige. Under middagen höll jag ett anförande som sammanfattade mandatperioden. I anförandet sa jag ungefär så här:

                                                          #

Fyra år går fort. I fyra år har vi tjänat vår församling. Levt var dag med Gud. Vi har utfört vår uppgift om att fatta beslut och ta ansvar för verksamheten. Utveckla och förvalta vårt arv från våra företrädare och föra det vidare till våra efterträdare. Nu går vi snart in i fyra nya år. En del blir kvar och några lämnar. Det här är en kväll i tacksamhetens och gemenskapens tecken. Tacksamhet för att vi kan säga att den här middagen är församlingens tack till oss för insatsen vi gör. Gemenskap för att vi en sista gång, i vår nuvarande roll, får dela gemensamheten vid en måltid. Ett stort tack till alla fullmäktiges ledamöter och ersättare och övriga förtroendevalda och övriga inbjudna för era insatser under den gångna mandatperioden för vår demokratiska folkkyrka.

Kyrkofullmäktige är i grunden ett beslutskompani. Att fatta beslut är fullmäktiges huvudsakligauppgift. I fyra år har vi fattat ett betydande antal beslut. Jag har roat mig med att gå igenom alla protokoll från den här mandatperioden. Det första ordinarie sammanträdet i gick för övrigt i skiftets tecken, minns ni det. Det var det första sammanträdet som nuvarande kyrkoherden deltog och det sista den förre var med. Ett stort tack till Lasse för ett gott samarbete under mandatperioden.

 

Det avgående kyrkofullmäktige (Bild från www.svenskakyrkan.se/sollentuna)

En del av besluten återkommer år för år, årsredovisning och budget är de mest uppenbara. Därtill har det fattats ett antal andra beslut. Ett ärende som återkommit många gånger på dagordningen är askgravplats vid S:t Eriks kyrka. Den första gången ärendet stod på dagordningen var i februari 2015 och sedan på dagordningen ytterligare ett antal sammanträden fram till november 2017 då fullmäktige antecknad till protokollet att den blev dyrare än budgeterat.

Några andra ärenden som vi har beslutat om har varit oljepanna till Silverdals krematoriet, upphandling av revisorer, vi har ändrat stadgar för Brit af Klerckers ungdomsfond, investering av mixerbord i Turebergskyrkan, inköp/leasing av bil till administrativa enheten,

Två motioner har lämnats in och behandlats. Det är alltså inte så vanligt med motionerande. En vart annat år i snitt.  Den första lämnades av BA i november 2015 om ett nytt avtal för Garnisonskyrkogården i Silverdal, ett år senare bifölls den.  Den andra lämnade Posk in Maj 2016 om huvudmannaskapet för begravningsverksamheten i Sollentuna, ett år senare avslogs den för övrigt  med ordförandens utslagsröst.

I maj 2015 blev församlingen med Gud var dag eller var det tvärtom. Genom att vi antog vår nya församlingsinstruktion. Jag ska stanna till lite här. Församlingsinstruktionen och den bilaga som handlade om begravningsverksamheten har varit levande styrdokument om hur vi ska nå var dag med Gud. Redan nu efter 2,5 år kan vi pricka av ett antal punkter som avklarade och andra påbörjade. Det handlar bl a om avklarad miljödiplomering, påbörjade arbete arbeten med närvaro i Väsjöområdet, samarbete kring vård- och omsorgsboende, För begravningsverksamheten handlar det t ex om askgravplatsen vid S:t Erik och muslimska gravkvarter.

Vi har varit tre i presidiet under mandatperioden. Förutom jag Lars Larsson och Birgitta Sturesson. Vi har haft ett bra samarbete och vi har träffats inför i princip alla fullmäktigemöten och gått igenom dagordningen och en del annat. Vi tog i början av mandatperioden initiativ till vissa förändringar i arbetsformerna för fullmäktige, vilket bl a gav värddistrikten möjlighet att presentera sig för fullmäktige. Stort tack till Lars och Birgitta för ett gott samarbete.

För att ett fullmäktige ska fungera krävs mer än ett presidium. Det är två personer till som varit med i presidiet i praktiken. Det är naturligtvis vår sekreterare LG Björkelid som rakt igenom skrivit informativa och välformulerade protokoll. Sist, men kanske viktigast av oss alla för att fullmäktigemötena ska fungera då hon ser till att lokal bokas, ledamöter kallas och allt annat praktiskt för att mötet ska fungera. Utan det arbete Rose-Marie Ramqvist lagt ner hade inte allt fungerat så bra som det gjort. Det gäller vid kyrkofullmäktiges sammanträde som vid dagens fest. Stort tack till Rose-Marie och LG för ert arbete och ett gott samarbete under mandatperioden.

Avslutningsvis önskar vi er en fortsatt trevlig kväll och låt oss fortsätta leva var dag med Gud.

Problematiskt med att sitta på dubbla stolar!

Vid det senaste årsskiftet bildade Sollentuna kommun för andra gången ett Koncernbolag, denna gång kallat Sollentuna Stadshus AB. Styrelsens i bolaget ser i stort sett ut som kommunstyrelsens arbetsutskott. Denna personunion var diskuterad i samband med bildandet av bolaget, men under senare tid har denna diskussion fått aktualitet.

Under kommunfullmäktigedebatten i december 2016 sa jag följande:

“Majoritetens tanke är koncernstyrelsen ska bestå av samma personer som kommunstyrelsens arbetsutskott. Detta blir väldigt märkligt då koncernbolaget ska ha ägardialog med kommunstyrelsen. Det skickar fel signaler när bolagsstyrelsen blir samma personer i mångt och mycket som ska utöva styrning över dem.

Personligen tycker jag att det inte känns som det är rätt, när en person sitter i ett organ som ska ha uppsikt över ett bolag där samma person är styrelsemedlem i. Det handlar om relationen kommunstyrelse-koncernbolag och koncernbolag-dotterbolag. Tittar man på vallistan så finns det personer som ska sitta i alla tre led. Hur kan då korrekt uppsikt garanteras?”

Under senaste kommunfullmäktige fick frågan om att sitta på dubbla stolar aktualitet. Denna gång handlar det om till och med om att sitta på trippla stolar. Ett av kommunalråden sitter nämligen på tre stolar som ordförande i vård- och omsorgsnämnden, vice ordförande i kommunstyrelsen inklusive dess arbetsutskott samt vice ordförande i Sollentuna Stadshus AB.

När allt flyter lugnt så är det normalt inga problem överhängande med att sitta på flera på stolar. Det är när det blåser upp som problemen visar sig. Orsaken till att det blåser är två, nämligen att det råder ekonomisk kris i vård- och omsorgsnämnden och att Sollentuna är unika i Sverige med att ha lagt den kommunala utföraren i ett kommunalt bolag.

Det som skett är att vård- och omsorgsnämnden dragit på sig ett stort underskott som uppdagades under våren 2016 och sedan lett till omfattande sparpaket som tagit sitt uttryck i bl a sänkta ersättningar till utförarna. Det må så vara. I detta fall är det inte sparpaketen som är problemet. Problemet ligger i att den förtroendevalde som har det yttersta ansvaret för sparpaketen, också sitter med i koncernstyrelsen och får hantera effekterna av sina egna sparpaket genom hantering av AB Soloms underskott. Det är inte osannolikt att koncernstyrelsen får bevilja AB Soloms någon form av aktieägartillskott beroende på de beslut hon tagit initiativ till sittande på en annan stol. Det blir problematiskt när hon tar med ena handen och ger med den andra.

Frågan om dubbla stolar kom naturligtvis upp på novemberfullmäktige, men hon gled som väntat på svaret och ville inte erkänna att det var ett problem. Det är ett problem och det är ett problem som kan komma att bli ännu mer påtagligt.

Hyvling är ett politiskt ansvar!

I februari i år fattade den moderatledda i vård- och omsorgsnämnden i Sollentuna beslut om att sänka ersättningsnivåerna till LSS-boenden. Beslutet trädde i kraft från den 1 september i år. Jag har skrivit om det tidigare flera gånger och debatterat om det i kommunfullmäktige. Då har jag till största delen koncentrerat mig på beslutsunderlaget. Det finns flera grupper människor som drabbas av beslutet, det handlar både om de som får ta del av omsorgen och de som ger omsorgen.

Mitt i sommaren 2017 fick runt 100 anställda i AB Solom ta ställning vad de väljer mellan sänkt arbetstid och sänkt lön eller att förlora sitt jobb. Ett tydligt fall av det som brukar kallas hyvling. Kommunal försökte stoppa hyvlingen, men förhandlingen slutade i oenighet.

LO beskriver på sin hemsida hur hyvling går till så här:
“Tänk dig att du jobbar heltid. Det är mycket att göra, men du och kollegorna kämpar på. En dag fattar din arbetsgivare beslutet att skära ner. I stället för att följa lagen om anställningsskydd och säga upp en person enligt turordningslista tar arbetsgivaren bort timmar från allas scheman. Din heltid blir deltid. Du får lägre lön. Din pension påverkas. Du tvingas plötsligt att slåss om extra timmar för att få ekonomin att gå ihop. Om du hade blivit uppsagd hade du haft lön under uppsägningstiden och rätt till a-kassa. Nu förväntas du bara gilla läget“

Kommunstyrelsens moderata ordförande gör dock en annan tolkning. I ett interpellationssvar skriver han så här:
“Jag ställer mig frågande till användandet av ordet hyvling. Hänvisar interpellanten till handlingen att se över bemanningen för att säkerställa att den verkligen görs utifrån de boendes behov sett över dygnet och utifrån befintliga biståndsbeslut? Tanken är att de medarbetare på LSS-boenden som fått sina tjänstgöringsgrader sänkta kommer att få möjlighet att arbeta upp mot heltid genom att anmäla sitt intresse att arbeta inom AB SOLOMs bemanningscenter. Anställda inom övriga verksamheter som idag arbetar deltid och har önskemål om att öka sin sysselsättningsgrad kommer att erbjudas möjlighet att arbeta upp mot heltid. Tanken är att bemanningscentret ska anställa och hantera alla AB SOLOM.”

Han hävdar alltså att genom de drabbade kommer erbjudas möjlighet att ta timmar i ett bemanningscentra så handlar det inte om hyvling. Kommunala skyddsombud säger i en intervju i Kommunalarbetaren att: “Samtidigt som tjänsterna bantades lyfte arbetsgivaren fram möjligheterna att jobba extra. På ett boende har arbetspass som tidigare var vaken natt blivit jourpass. De långa jourpassen gör att det är svårt att jobba extra utan att bryta mot arbetstidslagen. Medlemmarna känner sig låsta”

En annan åsikt som företrädare för den moderatledda majoriteten framfört återkommande är att personalen ska vara på LSS-boenden när de boende är det, d v s mindre bemanning när de boende är på sin dagliga verksamhet. Kommunal hade också farhågor fanns för att arbetsmiljön skulle bli sämre. Enligt huvudskyddsombudet har den också blivit det: “Det är tyngre att jobba, man hinner inte göra allt som de boende förväntar sig. Det är mer stressigt, man hinner inte ta raster. Överlappningstiden för rapporter har kortats. Enligt Kommunal upplever medlemmar att rapporterna därför blivit sämre“

Det här inlägget handlar om AB Solom. Där har vi insyn eftersom att det är ett kommunalt bolag. Hur privata bolag hanterat och kommer att hantera dessa besparingar är mer oklart.

En besparing ska kallas en besparing. Om inte en sådan här kraftig minskning av de pengar som avsätts till LSS-boenden medför en försämring för boende och personal vore det konstigt. I så fall har något varit fel tidigare. AB Solom är ett kommunalt bolag och styrs politiskt utifrån de beslut om ersättning, avtal, budget och ägardirektiv som alla är fattade politiskt i Sollentuna kommun, oavsett om det är AB Solom eller hos någon annan utförare. Ansvaret för personalpolitiken i ett kommunalt bolag ligger också kommunalt förtroendevalda. Ansvaret ligger därmed i knät på den moderata kommunledningen.

Det behövs politiskt ansvarstagande för bostadspolitken!

Under senaste månaderna har det funnits flera rapporter som visats att priset på bostadsrätter minskat i Stockholmsområdet. En effekt som nyligen uppmärksammats är att Wallenstam avbrutit ett byggprojekt i Solberga sedan bolaget konstaterat att bostadsrättsmarknaden svalnat om. Det finns också en pågående diskussion om bostadsbubblan brustat.

Ett skäl till bostadspriserna gått ner i Stockholmsområdet kan vara att bostadsbyggandet ökat under de senaste åren. Genom det har en något bättre balans skapats mellan utbud och efterfrågan.

Under 2016 färdigställdes 42 441 bostadslägenheter i nybyggda hus i Sverige, vilket är det högsta antalet under ett år sedan 1992. Enligt Boverket har 73 000 nya bostäder fått startbesked under 2017.
En tredjedel av de nybyggda bostäderna 2016 finns i Stockholms län. I Sollentuna kommun färdigställdes 117 bostäder under år 2016 enligt SCB:s statistik (731 år 2015 och 324 år 2014).
För 2017 har 676 bostäder fått startbesked enligt det underlag som kommunen skickat till Boverket som underlag för statsbidraget “Byggbonus”.

Det höga bostadsbyggandet är den är den ljusa sidan. En av de mörka sidorna är att detta höga byggande ändå inte är tillräckligt. Enligt Boverkets beräkningar behöver 88000 lägenheter påbörjas i landet årligen för att vi ska nå balans kring 2025. En annan mörk sida är att de bostäder som byggs bara i mycket begränsad utsträckning är överkomliga för de grupper som har det svårast att få bostad - nämligen hushåll med låga inkomster.

Om det är underskott på bostäder för lågavlönade, börjar det, omvänt, bli överskott på bostäder för de köpstarkaste grupperna. Det är det vi ser effekten av i Stockholmsregionen just nu.

Utifrån hur marknadsmekanismerna inom bostadssektorn fungerat i stort de senaste decennierna så finns det ändå anledning att vifta med en varningsflagga. Lita inte på att marknaden löser situationen, det krävs också politisk vilja och politiskt ansvarstagande om Sverige ska nå balans på bostadsmarknaden.

Första tecken på vikande marknader gör att byggandet sjunker. Överskottet och prispressen uppstår aldrig. Stora svenska byggbolag är försiktiga med att bygga sönder vinstmaskinen som stavas bostadsbrist. För stort utbud betyder risk för lägre priser.

Det är, med andra ord, svårt att komma undan behovet av samhällsstöd. Det kräver i sin tur noggranna överväganden inom många sektorer - bygglagstiftning, bostadsbeskattning, investeringsstöd, för att nu bara at några exempel.

På lokal nivå handlar det inte minst om att att bevara en stark allmännytta som kan bygga och nå en viss storleksnivå. I Sollentuna hade vårt kommunala bostadsbolag för 10 år sedan över 7000 lägenheter i sitt bestånd. Sedan dess har ett antal försäljningar till andra fastighetsbolag och bostadsrättsföreningar minskat antalet lägenheter i bolaget till runt 5800 stycken. Det finns också ett ännu inte verkställt beslut om att sälja ytterligare 2000 lägenheter. Sollentunahem riskerar att under en period få runt 3800 lägenheter eller färre då ytterligare ombildningar kan genomföras samtidigt som bolagets sociala åtaganden utökas i de nya ägardirektiven.

Om det ska vara en rättighet för människor i alla inkomstgrupper till ett bra boende behöver Sverige mer samhällsstyrning inom bostadssektorn. Det kräver i sin tur åtgärder inom många sektorer - bygglagstiftning, bostadsbeskattning, investeringsstöd osv samt inte minst en vilja att minska bostadsbristen hos politiskt förtroendevalda på alla politiska nivåer.

Fullmäktigedebatt om Sollentuna kommuns besparingar inom LSS

På kommunfullmäktige den 16 november hade jag en interpellationsdebatt i kommunfullmäktige om den moderatledda majoritetens besparingar inom LSS verksamheten. Jag fokuserade på hur de grundat besparingarna på jämförande statistik med sju andra kommuner under ett enda år. Jag noterade också under debatten att vård- och omsorgsnämndens ordförande inte kunde låta bli att jämföra med andra kommuner än de som hon hävdar är de rätta.

Noterbart i debatten är att vård- och omsorgsnämndens ordförande slingrade sig på ett sådant sätt runt frågor kring kvalitetsjämförelser mellan Sollentuna och de sju andra kommunerna att det framgick att kvalitetsfrågor inte vägts in utan bara kostnadsaspekter.

En annan fråga som stressade den svarande ordföranden är att hon sitter såväl som vård- och omsorgsnämndens ordförande och vice ordförande i Sollentunas koncernbolag och därmed hamnar på båda sidor om bordet i en styrningen av AB Solom.

I mitt huvudanförande i debatten sa jag ungefär så här:

Den här interpellationen handlar i grunden om människors livsvillkor. Det handlar människor med större behov än de flesta av oss. Det är därför de är klassade att omfattas av LSS lagstiftningen. En del av dem kan inte utrycka sig själva och behöver omfattade stöd för att klara av sitt vardagliga liv.

Det handlar också om dem som av olika skäl valt att arbeta med att stödja dessa människor så att de kan leva sitt liv på bästa sätt. Nu har de fått sin arbetstid sänkt och arbetsvillkor försämrade mot sin egen vilja.

Vad som än sägs och vilka intentioner som kan finnas så kommer besparingen på LSS-verksamheten medföra att försämringar på olika sätt för de människor som omfattas för LSS. Vi har under de senaste månaderna alla märkt av den oro för framtiden som uttryckts av anhöriga, personal och andra. Det är oro vi ska ta på allvar. Denna oro manifesteras de 600 namnunderskrifter som kommunal samlat in och nu lämnat över.

De beslut vi fattar i dag påverkar framtidens Sollentuna och livsvillkoren för Sollentunaborna. Det är vår roll som förtroendevalda att fatta beslut och ansvara för konsekvenserna av besluten.

                                                                 #

När jag förberedde mig för den här debatten kom jag osökt att tänka på ett av de mest slitna citaten i världshistorien tillskrivs Mark Twain, nämligen: ”Det finns tre typer av nämligen lögner, förbannade lögner och statistisk”

En väsentlig del i diskussionen kretsar kring databasen Kolada. Jag menar inte att det på något sätt skulle vara fel på de siffror som finns i Kolada, kommunerna matar säkert in så korrekt de bara kan, utan problemet är snarare hur de som tolkar statistiken använder den. Kolada är en databas för jämförelser och användbar i många sammanhang som en grund för diskussion och beslut. En enskild jämförelse för ett enskilt år mellan några kommuner säger inte allt.

I det tjänsteutlåtandet, som nämnden hade vid sitt beslut, grundar sitt resonemang på sidan 2 en kostnadsjämförelse med ett antal andra kommuner avseende år 2015. Kommuner spridda över hela landet t ex Trelleborg och Nyköping. Kommuner som vid en snabb blick ser ut att helt olika förutsättningar. För att komplicera det hela ännu mer så finns det en annan kostnadsjämförelse på sidan 4 där Sollentuna jämförs med helt andra kommuner samtliga från Stockholms län. Varför jämförs det inte med samma kommuner där? Det som förenar de båda jämförelserna är att Sollentuna har något högre kostnader jämfört med de andra kommunerna.

Jag har fått fram jämförelsesiffror från Kolada mellan Sollentuna och de andra kommunerna i Stockholms län avseende kostnader för LSS-boendeplatser per boende. De visar att Sollentuna visserligen ligger högst, men inte högst. Däremot är avvikelsen mellan Sollentuna och de andra kommunerna några få procent. När det gäller endast 2015.

När man bara jämför ett enda år så är det dessutom svårt att dra en absolut slutsats. Men det är så det verkar att majoriteten i Vård- och omsorgsnämnden gjort om du ser till beslutsunderlaget. I detta beslutsunderlag sägs inget om jämförelse av kvaliteten i verksamheten.

Dags för interpellationsdebatt om besparingar inom LSS

Till kommunfullmäktige den 16 november har jag, tillsammans med min partikamrat Julia Mäkitalo-Blent, ställt en interpellation till vård- och omsorgsnämndens ordförande angående de besparingar som den moderatledda majoriteten i vård- och omsorgsnämnden genomfört inom LSS.

På kommunfullmäktiges sammanträde kommer också en interpellation av mina partikamrater Gunilla Hultman och Richard Meyer till kommunstyrelsens ordförande om effekterna för personalen inom verksamheten att debatteras.

Inför kommunfullmäktige kommer också Kommunal att ordna en demonstration utanför Turebergshuset med anledning av besparingarna. 

"Interpellation till vård- och omsorgsnämndens ordförande angående besparingar inom LSS

Under våren 2017 beslutade vård- och omsorgsnämnden om förändringar i ersättningen inom LSS. Vi börjar nu kunna se konsekvenserna av detta beslut. Vi har kunnat se i t ex lokalpressen om effekterna av detta beslut. Genom att AB Solom för att möta besparingen beslutat att ”hyvla” ner tjänstgöringsgraden för ungefär en fjärdedel av bolagets anställda inom LSS-verksamhet.

Det tjänsteutlåtandet, som nämnden hade vid sitt beslut, grundar sitt resonemang på jämförelse med ett antal andra kommuner. Det urval av kommunen som redovisas visar att Sollentuna har den näst högsta kostnaden för verksamheten av de uppräknade kommunerna. Det framgår inte i tjänsteutlåtandet hur urvalet av kommuner gjorts. De kommuner som Sollentuna nu jämförs med skiljer sig från de i andra jämförelser, genom att här finns kommuner i andra delar av landet med. I andra jämförelser jämför sig Sollentuna oftast med andra kommuner i Stockholms län samt förortskommuner i andra delar av landet.

Sedan ”hyvlingen” av tjänstgöringsgraden för personalen började verkställas i somras har kontaktats av oroliga anhöriga och drabbad personal som undrar hur detta ska påverka det dagliga livet för de berörda brukarna.

Mot bakgrund av ovanstående frågar jag vård- och omsorgsnämndens ordförande:

·         Hur har urvalet skett av kommuner och varför avviker de mot de kommuner vi jämför oss med i andra fall, d v s kommuner i Stockholms län eller andra förortskommuner?

·         Har det skett någon jämförelse av kvaliteten på verksamheten i de anförda kommunerna jämfört med Sollentuna?

·         Anser Ni att en sänkning av tjänstgöringstiden för personalen är en lämplig metod för att sänka kostnaderna?

·         Hur kommer vård- och omsorgsnämnden följa upp kvaliteten på boenden och konsekvenser för brukarna efter besparingarna fått genomslag?"

Utan grund och riktning spelar det inte roll hur tydlig politiken är!

Den 24 oktober skrev Anders Lindberg en ledare i Aftonbladet med rubriken ”Tydlig politik kan vara dold sjukdom”. Det är lätt att ansluta sig till den. I dagens politiska liv är det viktigare att säga att vill ha eller har en tydlig politik än att ha en ideologisk grund och riktning på sin samlade politik.

 

Anders Lindberg skriver vidare så här: ” ”Vi måste bli tydligare”. Efter KD:s riksting i helgen står meningen mig upp i halsen. För hur många gånger har man inte hört politiker förklara ett dåligt valresultat eller tapp i opinionsmätningar på detta sätt. Jag tror tvärtom vi skulle må bra av fler otydliga politiker. Människor av kött och blod som svarar “jag vet inte” och ”låt mig fundera på det” lite oftare.”

 

Genom de år jag varit kommunalpolitiskt aktiv har jag ställts inför denna avvägning många gånger. Ge ett snabbt och enkelt svar på ett problem är viktigare än att analysera och problematisera en komplicerad fråga. Om du vill ha genomslag i media så ska du välja det första alternativet. Politiken består inte bara av enkla frågor. Ofta är det skeenden som pågår under lång tid och där förutsättningarna och de tänkbara lösningarna ändras under tidens gång.

En annan lärdom är att kunna det blir lättare om du kan grunda ditt ställningstagande i ett ideologiskt ställningstagande eller långsiktigt mål. Det var t ex så välfärdsstaten byggdes upp. Målet var tydligt för dem som steg för steg drev igenom den rad av beslut om formade välfärdsstaten. Den vägen var inte spikrak och kompromisser gjordes på vägen. Målet var tydligt, medlen för att nå målet anpassades på vägen.  

Om du däremot staplar tydliga förslag på varandra utan att ha en ideologisk grund och en koppling mellan dem blir det lätt ”popcornpolitik” där du lätt ka uppfattas som otydlig och av många också som oseriös.

Anders Lindberg skriver vidare: ”De senaste åren har ”tydlighet” blivit en mirakelkur, men det är lite oklart vad man vill bota. Tyvärr är verkligheten sällan “tydlig”. Den är fylld av gråzoner, svåra frågor och värdekonflikter. Kan politik vara tydlig – alltså på riktigt? Politikens hantverk handlar ju lika mycket om att laga efter läge som att leda mot stora djärva mål.”

Kommunpolitikens vardag är ofta just sådan, laga efter läge. Det gäller att se till att det fungerar i vardagen för kommuninvånarna samtidigt som du naturligtvis jobbar för att få genomslag för dina förslag. För att ta några aktuella exempel. På kommunfullmäktige förra veckan var jag aktiv i två debatter. Den ena om teleslingor i sammanträdesrummen i kommunhuset och den andra om plats för evakuering av en skola under nybyggnation.

Det första ärendet om teleslinga har en ideologisk grund om alla människors rätt och möjlighet att delta på samma villkor. Utan teleslinga har människor med hörselnedsättning svårare än andra att vara kommunalt förtroendevald. Frågan är också praktisk, det handlar om att se till att det finns teleslinga installerad. Här är lätt att komma med ett tydligt förslag ”sätt in teleslinga i alla sammanträdesrum”. Det är ingen fråga du vinner val på, i grunden är det något som få intresserar sig för och de flesta ser som en självklarhet.

Den andra frågan, om var den tillfälliga ersättningsskolan för Töjnaskolan ska stå i cirka två år, är mer komplicerad. Det har varit en lång och ganska infekterad beslutsprocess med uppretade grannar och föräldrar. Av olika anledningar har ärendet dragit ut på tiden och med det ändrat skepnad flera gånger. Det gör detta ärende till en ganska vanlig typ av politiska frågor genom den levt i flera år. Under tidens gång har förutsättningarna ändrats och nya ställningstaganden har fått antas efter ny analys av läget. I en sådan fråga är det svårt att vara tydlig rakt igenom, om du vill vara en ansvarstagande och seriös politiker. Det ställningstagande du landar i kommer accepteras av en del och ogillas av andra. Det är ingen fråga du vinner val på ens om du sköter den bra, men om du inte hanterar den väl kan du förlora på den. Så ser den politiska vardagen ut.

Avslutningsvis går jag tillbaka till Anders Lindbergs ledare igen: ” Människor är kanske vuxna nog att förstå att verkligheten faktiskt är ganska komplicerad? Om politikerna ger dem chansen.

För att vara “tydlig” måste man ofta förenkla och låtsas att man är dummare än man egentligen är. Risken är då att politiken blir lika dum. Moderaternas förslag att sätta in militären mot ungdomar i förorten uppfyller onekligen kravet på tydlighet. Men är så knasigt att klockorna stannar.

”Felet med vår värld är att de dumma är så säkra på sin sak och de kloka så fulla av tvivel” påstås den brittiske filosofen Bertrand Russell ha sagt. Tydligen.”

"Om tyranni" är en av årets viktigaste böcker!

Vår tid är som den är. Det är inte alltid lätt att orientera sig i den politiska debatten ibland (rätt ofta om jag ska vara ärlig) behövs en vägledning för att kunna sätta in saker i ett större sammanhang. Den amerikanska historikern Timothy Snyders korta skrift ”Om tyranni” är en sådan vägledning. I boken har han utifrån historiska lärdomar från 1900-talet satt ihop en lista med 20 lärdomar från det förra seklet som vi kan ha med oss för att förstå vår samtid.

Jag delar hans utgångspunkt om att vi kan lära oss mycket av historien. Det slitna uttrycket om att historien inte upprepar sig kanske inte är helt sant, men historiestudier ger ofta verktyg att se samband. Vår tid har likheter med andra perioder. Det är t ex lätt att se kopplingar till den 1930-talet genom att det då som nu blir allt vanligare med högerregeringar i Europa med auktoritära drag. En annan enkel likhet är till det tidiga 1990-talet med högerpopulistiska vågmästare i riksdagen och nazister som marscherar på våra gator.

Timothy Snyder skrev sin bok efter det att Donald Trump vann det amerikanska presidentvalet i november 2016. Snyder skriver att han var övertygad att Hilary Clinton skulle vinna och boken skrevs för att bearbeta det som hände.

Boken är uppbyggd utifrån tjugo lärdomar från det tjugonde århundrade som kan kopplar till rubriken “Om tyranni”. Utifrån de tjugo lärdomarna har Snyder skrivit en text som förklarar och sätter in det i ett sammanhang.

De tjugo lärdomarna är dessa:

1.       Lyd inte i förväg

2.       Försvara institutionerna

3.       Akta dig för enpartistaten

4.       Ta ansvar för hur världen ser ut

5.       Håll yrkesetiken högt

6.       Akta dig för paramilitärer

7.       Besinna dig om du måste bära vapen

8.       Skilj dig från mängden

9.       Var aktsam om språket

10.   Tro på sanningen

11.   Undersök

12.   Ta ögonkontakt och håll samtalet i gång

13.   Arbeta aktivt i politiken

14.   Bygg upp ett privatliv

15.   Ge bidrag till goda ändamål

16.   Lär av likasinnade i andra länder

17.   Spetsa öronen efter farliga ord

18.   Bevara ditt lugn när det oväntade händer

19.   Var patriot

20.   Var så modig du bara kan

Den kanske viktigaste av alla lärdomar av boken är att du aldrig kan lita på att någon annan kommer göra jobbet. Är du inte nöjd med situationen eller tror att det kommer gå åt fel håll så behöver du vara beredd att agera själv och vara så modig som du bara kan.

För min egen del tycker jag att boken är användbar på flera sätt. Det gäller inte bara för att förstå politik på nationell eller internationell nivå. Med en enkel anpassning kan du använda bokens lärdomar i vilken situation som helst som handlar om ledarskap t ex i föreningslivet eller på en arbetsplats. Allt kanske passar in, men grunderna är de gemensamma. Sammantaget gör det att Timothys Snyders bok ”Om tyranni” sannolikt är en årets viktigaste böcker för att förstå vår samtid och de skeenden som pågår just nu. Skeende som vi inte vet var de kommer att sluta. Snyders tjugo lärdomar gör det enklare att analysera och tänka ut vad som borde vara ett lämpligt agerande.

Fullmäktigedebatt om Fågelsångsparken!

På kommunfullmäktige den 19 oktober gav jag mig in i debatten kring en interpellation kring evakueringsskola i Fågelsångsparken. Interpellationen var skriven av Sollentunapartiet och debatten kom att kretsa kring de synpunkter på förslaget, alternativen och processen som framförallt närboende fört fram. Jag återgav Socialdemokraternas ställningstagande och hur vi kommit fram till det.

I mitt anförande i debatten sa jag ungefär så här:

"En del som ingår i att vara politiskt förtroendevald är att ta ansvar och fatta beslut även när beslutet inte är enkelt att fatta. Där ingen av de tänkbara valmöjligheterna varken är enkel att genomföra eller saknar brister. Trots detta måste vi välja ett alternativ för att lösa ett problem som måste lösas. Detta trots att protestvågorna inte sällan går höga. Där förutsättningarna ändras återkommande och där ställningstagen måste ändras utifrån detta. Det ingår i rollen som förtroendevalda att ändå hitta en lösning och fatta beslut under dessa förutsättningar. En sådan fråga är den nyligen avgjorda frågan att hitta en ersättningslokal för Töjnaskolan under tiden som den befintliga skolan rivs och den nya byggs upp.

Det har varit en lång process där förutsättningarna ändrats under tidens gång. Vi Socialdemokrater har jobbat för att hitta en så bra helhetslösning som möjligt för de barn som ska gå i de aktuella skolorna och för de närboende. När det tillslut endast blev aktuellt med en skola evakuerad till Fågelsångsparken och då detta tar parken i anspråk i betydligt mindre omfattning, både i tid och yta, än i de tidigare förslagen valde vi efter noggrant övervägande ställa oss bakom förslaget. Det bygglov som nu har beviljats gäller endast för Töjnaskolans evakuering. Det är det vi ställt oss bakom.

#

Vårt ställningstagande grundar sig att det är ett tidsbegränsat anspråkstagande av en del av parken. Vi vill också betona vikten av att en plan upprättas och medel avsätts för hur parken ska återställas efter det att den tillfälliga skollokalen avvecklats. Vi kommer att fortsätta att driva på och bevaka frågan kring att den del av Fågelsångsparken som används för skoletableringen återställs till parkmark när paviljongerna tagits bort. I detta ligger att plantera nya träd i området. Enligt den information som vi har tagit del av kommer en del träd att bibehållas och andra sågas ner. Den information vi fått är att det råder blandad status på träden. En del träd är i dåligt skick och skulle behövts tas ner oavsett.

#

Det här ärendet har pågått under flera år. Från början hade det om utredningsuppdrag i budgeten om att hitta en tomt för en central evakueringsskola. Det rapporterades hösten 2015. Sedan under våren 2016 togs beslut av en majoritet i miljö- och byggnadsnämnden om förhandsbesked för bygglov för en tillfällig för- och grundskola som skulle användas för Töjnaskolan, Eriksbergsskolan och Gärdeskolan. Under den fortsatta processen hittades andra lösningar för två av grundskolorna samt för Töjnaskolans förskola. Kvar fanns bara Töjnaskolans grundskola, där det inte gick att hitta något annat hållbart alternativ för evakueringen än Fågelsångsparken.

Vi som sitter i trafik- och fastighetsnämnden har fått framförallt fått muntliga redovisningar kontinuerligt under processen. När det gäller Töjnaskolans evakuering är det framför allt området intill Töjnaskolans område man undersökt och förkastat p g a främst markproblem. Det har inte funnits någon annan kommunal mark i kommundelen som ansetts lämplig beroende på t ex för mycket buller, trafikproblem/föroreningar, inte tillräcklig yta, för otillgängligt, m m. Trafik- och fastighetskontoret har därtill kontaktat mäklare för att titta på fastigheter som varit ute till försäljning, men utan att hitta något som skulle kunna fungera. Vår bedömning är att trafik- och fastighetskontoret verkligen försökt hitta andra alternativ.

#

Den del som används för den tillfälliga skolan kommer alltså att återställas till parkmark. Parken kommer av naturliga skäl inte att se ut exakt som idag. För vår del känns det naturligt att kommunen involverar de närboende i arbetet med hur parken ska se ut i framtiden."