Det som kallas effektivisering är ofta en besparing!

Kommunstyrelsens ordförande i Sollentuna moderaten Henrik Thunes hade en ett debattinlägg inne i en av lokaltidningarna kommenterat (S) ekonomiska politik och säger att han är förvånad över vår bristande förståelse för skillnaderna mellan effektivisering och besparing. Han skriver:

”Effektivitet är en central komponent för att nå uppsatta mål och samtidigt hushålla väl med kommunens medel. Det handlar om att visa respekt för Sollentunabornas skattepengar, och säkerställa att kommuninvånarna får så hög kvalité som möjligt för sina skattemedel.”

Det finns all anledning att problematisera det Thunes skriver. I mångt och mycket tror jag han göt det väl enkelt för sig. Gränsen mellan vad som blir en besparing och effektivisering är i många fall hårfin och inte helt tydlig.

Effektivisering borde vara ett positivt laddat ord. Effektivitet definieras traditionellt som graden av måluppfyllelse i förhållande till resursanvändning. Det handlar om att kunna utföra verksamhet till samma kvalité med mindre resurser. Effektiviseringar är något vi ska sträva efter för att använda resurserna mer effektivt.

När jag tänker effektivisering så tänker jag på en maskin som tar över en arbetsuppgift och kan göra den snabbare och därmed bidra till att personalen kan utföra andra arbetsuppgifter istället.  I det moderna politiska språket har dock effektivisering blivit allt mer liktydigt med besparingar.

I Sollentuna kommuns budget för 2020 som antogs i juni 2019 ligger på de flesta nämnder posten effektivisering. I fallet vård- och omsorgsnämnden ligger det en effektivisering på 13 miljoner kronor. Enligt den moderatledda majoriteten är denna nivå den perfekta för vård- och omsorgsnämnden. Det är intressant att de säger så. Om Thunes resonemang ska hålla fullt ut bygger det på att det grundas på full kunskap om hur verksamheten bedrivs i minsta beståndsdel. Nu är det så att all vård- och omsorgsverksamheten i Sollentuna är utlagd på fristående bolag, ett kommunalt och ett stort antal privata bolag. Då kan de inte ha full kunskap om verksamheten. Verksamheten styrs dessutom via avtal som inte alltid och i alla delar löper per kalenderår. Då kan inte den moderatledda kommunledningen haft fullständig kontroll över alla parametrar när de lade in 13 miljoner som "effektivisering" i sin budget. Det är en gissning mellan tummen och pekfingret eller kanske ett rent önsketänkande. Då finns det stor sannolikhet att det blir en besparing som påverkar kvaliteten i verksamheten och därmed livsvillkoren för Sollentunabor i behov av vård och omsorg.

När vi ser ordet effektivisering i en budget ska vi tänka: Hur är det tänkt att den här effektiviseringen ska kunna genomföras konkret? Kommer det ske en investering som gör att arbetsuppgifter som genomförs idag kan utföras smartare, med hjälpmedel? Är det tänkt att någon arbetsuppgift inte längre behövs? Om det inte går att svara på någon av de här frågorna handlar det om en besparing istället.

Besparingar smygs ofta på. Det blir en besparing handlar om det förväntas att de anställda ska göra samma jobb på kortare tid eller genomföra mer arbete på samma tid. Där till exempel vårdbiträden förväntas utföra samma underverk år efter år trots att resurserna till verksamheten minskar, förtäckt som effektiviseringar i kommunala budgetar trots att det i verkligheten borde kallas besparingar.

Så när t ex den moderatledda kommunledningen i Sollentuna talar om effektivisering ska en varningslampa tändas. Gå igenom underlaget och ställ frågan till dig själv har de full kunskap om verksamheten? Finns det någon teknisk innovation som ska implementeras? eller har uppdraget förändrats? Om det inte svaret ja på någon av frågorna så handlar det om en besparing.