Motion om simkunnighet återremitterad av KF för att ytterligare klarlägga behoven!

Den 21 mars beslutade kommunfullmäktige att minoritetsåterremittera om insatser för att öka simkunnigheten, som jag skrivit tillsammans två partikamrater, för att ytterligare klarlägga behovet och nuläget vad gäller simkunnighet. Den moderatledda majoriteten ville avslå motionen bland annat för att det inte finns pengar i kultur- och fritidsnämndens budget. Det skälet anfördes av kultur- och fritidsnämndens kristdemokratiska ordförande.

I motionen föreslog vi att Sollentuna kommun ska initiera åtgärder för att ytterligare öka

simkunnigheten bland Sollentunaborna i enlighet med motionens intentioner, Motionens

intentioner är:

• Kommunen stöder aktörer (det civila samhället, föreningslivet) som åtar att erbjuda simundervisning till människor som behöver lära sig att simma.   
• Aktörer som erhåller stöd från kommunen systematiskt ska: Identifiera målgrupper, förankra uppdraget och involvera målgrupperna i planeringen av aktiviteter som syftar till att öka simkunnigheten. Kriterier såsom ålder, kön, etnicitet bör beaktas i identifieringsfasen. Tillsammans med målgruppen skall aktörerna ta fram tidtabeller som passar dem.  
• Kommunen utvärderar genomförda aktiviteter en gång om året.  

Dessa intentioner anser alltså kultur- och fritidsnämndens ordförande allvarligt skulle äventyra nämndens budget samt lägga stort ansvar på föreningslivet. Noterbart är att kultur- och fritidsnämnden i höstas ansåg att motionen skulle bifallas i sitt remissvar.

I debatten sa jag bland annat följande:

”Under förra året drunknade 135 svenskar. Två av dessa skedde i Sollentuna, i båda fallen gick de igenom isen på vintern. De flesta drunkningarna skedde i samband med bad i hav och sjöar. 2018 års utfall är, enligt Livräddningssällskapet, ett av de högsta under 2000-talet. I statistiken märks också en ökning av antal drunknade under 18 år.

Kunskap om simning räddar liv och simning bidrar till människors välmående. Erfarenheter visar att olyckor i samband med drunkning ofta beror på bristande simkunnighet.

I grundskolans läroplan anges att: ”När eleverna går ut årskurs sex ska de kunna simma minst 200 meter och hantera nödsituationer vid vatten”. Det ingår därmed i grundskolornas uppdrag att utbilda eleverna i simning. Det finns trots detta vuxna Sollentunabor som inte uppfyller de krav som anges i läroplanen.

Det finns en rad orsaker till att människor saknar simkunnighet, bland annat låg ekonomisk ställning, traditioner i hemlandet (personer med utländsk bakgrund) samt familjesituation. Det ska tilläggas att Sollentuna är Sveriges sjunde mest ojämlika inkomstfördelning av landets kommuner.

Vi ser därmed ett behov av att fler Sollentunabor lär sig simma och känner sig säker i vattnet. Därav denna motion. Vi vill undanröja svårigheter och hinder som gör att Sollentunabor inte lär sig att simma genom att föreslå att kommunen ska stödja aktörer som åtar att erbjuda simundervisning till människor som behöver lära sig att simma.   

Vår motion remitterades till fyra nämnder och svaren från de olika nämnderna varierar lite, det som förenar är att de tycker simkunnighet är viktigt. De två utbildningsnämnderna skriver att de genomför det de ska enligt läroplan och andra uppdrag. De andra två nämnderna, Socialnämnden och kultur- och fritidsnämnden är mer positiva och vill bifalla motionen. De säger också att frågan faller utanför deras ansvarsområde. Socialnämnden betonar Civilsamhällets engagemang. Kultur- och fritidsnämnden säger att de är positiva till att stödja föreningar som vill bedriva simundervisning. I övrigt skriver de att det är skolans ansvar med simundervisning. Båda dessa nämnder tar också upp bristen på badtider i kommunen.

Politik handlar om att vilja. I den här frågan blir det tydligt. De fyra nämnderna tycker frågan är viktig, men ingen är beredd att ta initiativ för att göra mer än vad som görs idag. Det är inte ovanligt att det blir så när frågor faller mellan stolarna i den ordinarie nämndorganisationen. Det skulle gå att hitta en hållbar lösning i denna fråga om samverkan och samordning utifrån individernas behov prioritetaras. Vi visade på en väg i vår motion, det finns säkert andra. Det viktigaste är att kommunen visar en vilja för att öka simkunnigheten, istället för att säga det är inte vårt ansvar.”