Zlatan, EM och det nya Sverige

Just nu duggar bilagor, böcker och annat tätt inför sommarens fotbolls-EM. Det som förenar dem är att det är samma person som front person på nästan alla publikationer. Zlatan Ibrahimovic. Det visar inte minst på den ställning han har i svensk fotboll. Förmodligen den största spelare Sverige haft i sitt landslag. Åtminstone så långt tillbaka som någon kan minnas.

Första gången jag minns att jag lade märke till honom var år 2000. Det år Malmö FF spelande i den nya Superettan. En lång, valpig och kaxig talang som visade tecken på att där fanns något över det vanliga. Snart tog karriären fart med landslaget och proffsspel i den ena storklubben efter den andra. Ajax, Juventus, Inter, Barcelona, Milan och Paris SG. Detta blandat med ett säljande varumärke. Det finns ingen svensk som inte vet vem Zlatan är. Han är så känd och förknippad med Sverige att en asiatisk turist i Stockholm våren 2016 föreslog att en nyfödd prins skulle få ett typiskt svensk namn, Zlatan.

Zlatan är naturligtvis en gudabenådad spelare som genom sin talang, status och förmåga att avgöra viktiga matcher förvandlat det svenska landslaget från en fungerande lagmaskin till ett landslag där övriga spelare blir birollsinnehavare till den store. Tidningen Offside kallar det enmanslandslag i sitt senaste nummer.

Zlatan är dock större än bara en fotbollsspelare. Han är en symbol för ett nytt Sverige. Ett Sverige där man inte behöver vara fostrad i Degerfors, Hörnefors eller Näsviken för att bli legend. Och inte heter Edström, Nordahl eller Brolin för att bli folkkär. Malmö har fostrat legendaren förr som t ex Erik Nilsson, Bo Larsson och Robert Prytz. Nu var det något nytt. Zlatan är det nya Sverige. Uppväxt i miljonprogramsområde med föräldrar från Kroatien och Bosnien. Om tidigare generationers stjärnor visat upp en sådan kaxighet som Zlatan hade de tagits ner på jorden ordentligt. Det var mer ”en gör så gött en kan” än att säga jag är bäst. Sverige har förändrats och det är mer tillåtande att sticka upp och vara mer egoistisk än förr. Där är Zlatan en symbol för ett nytt Sverige.

Zlatans genombrott kom med det nya millenniet. Det gör att man kan säga att han blir en symbol för det 21 århundradet så här långt. Kanske är Zlatan den svensk som bäst symboliserar detta? Med en personlighet, ett ursprung samt en vilja att visa upp sig själv som symboliserar vår tids Sverige bättre än många andra?

Nu återstår att se hur det går i EM för Zlatan och de andra. Blir det som på senare år, nämligen om Zlatan lyckas så lyckas Sverige? Eller bryts mönstret igen och Sverige lyckas tack vare att andra spelare tar ett steg framåt och avgör? Eller blir det som på senare år, Sverige åker ut i gruppspelet efter blandade insatser?