Inte blev det som det var tänkt - KF har slutreglerat avtalet för Silverdals utbyggnad

På kommunfullmäktige den 16 april 2020 beslutade kommunfullmäktige i Sollentuna om slutreglering av avtalet med Skanska/JM om utbyggnaden av Silverdal. Jag var en av de som var upp i debatten på kommunfullmäktige sköts upp. Jag var också en av dem som då för 20 år, i april 2000, satt i kommunfullmäktigesalen och jag har följt utbyggnaden sedan dess.

20 år har gått. Sedan den aprildag år 2000 då kommunfullmäktige antog detaljplan och fattade beslut om det avtal som vi nu ska slutreglera. I detaljplanen heter inte Silverdal utan Margareteborg. Området fick ett nytt namn, ett namn som för Sollentunabor innan dess förknippats med en begravningsplats, för namnet skulle vara mer ”säljande” och låta mer attraktivt.  

Det område som då hette Margreteborg och som då mest var en stor ovårdad vildvuxen yta täckt av rivningsmassor som bar spår av tidigare användning som t ex övningsområde för närliggande polishögskolan. Ett antal slitna och i vissa fall övergivna byggnader fanns i området. Nu det dags att göra någon form av bokslut. Blev det som det var tänkt?

Det antogs att det var medelålders och äldre som skulle flytta till Silverdal. Så blev det inte. Det blev nästan bara barnfamiljer som flyttade in i det nybyggda området. Det blev omedelbart uppenbart, för oss som satt i barn- och ungdomsnämnden, att det behövde komma till förskolor och skolor i snabb takt för att täcka behoven.

Problemet var inte att det inte fanns tomter avsatta för skola och förskola i området. För det fanns det, även om det tidigt visade att det inte skulle räcka till. I ”vanliga” byggprojekt hade det ändå varit något kom kommunen haft rådighet att hantera själva. Men Silverdal var inte ett ”vanligt” byggprojekt för kommunen. Kommunen hade nämligen lagt över helansvaret att bygga ut området, även vad gäller samhällsservice, på konsortiet Skanska/JM.

I avtalet uttrycks det så att ”Skanska/JM ska bygga skolor och andra byggnader för samhällsservice så snart det finns underlag för det”. Så skedde inte. Kommunen fick istället köpa tillbaka några tomter för att bygga samhällsservice på samt förvärva PEAB:s tidigare kontor för att bygga om till Silverdalsskolan.

Kommunens mål med avtalet var tydligt: ”Det är kommunens avsikt att vid genomförande av projektet söka begränsa kommunens ekonomiska risker och direkta engagemang i projektet så långt som möjligt är”. I verkligheten blev det alltså svårare att begränsa det direkta kommunala engagemanget än vad som var intentionen i avtalet.

Den stora ”snackisen” i Silverdal var den Vetenskapspark som skulle etableras i området. Vetenskapsparken skulle, enligt avtalet”, ha ambitionen att blir en internationellt ledande vetenskapspark inom områdena Miljö-IT-teknik och Hus-IT-teknik. Skanska/JM åtog sig att göra en kraftfull satsning för att säkerställa Vetenskapsparkens långsiktiga fortlevnad. I samtida press talas det om en satsning på 3 miljarder kronor. Av dessa tankar blev det i princip inget. Pfizer byggde ett kontor. Det pågick under en kort period ett projekt på kemikaliefria djurtest. Pfizer flyttade och tankarna på en Vetenskap begravdes i tystnad.

Kommunen har helt naturligt lärt sig en hel del av erfarenheterna till Silverdalsprojektet. Det märks inte minst i nästa stora utbyggnadsprojekt, Väsjön, där kommunen med de fördelar och nackdelar det för med sig tagit samhällsansvaret själva.

Till slut. Silverdal blev ett bostadsområde med många kvaliteter. Visst det finns saker som kunde gjorts annorlunda som lyft området ännu mer. Men inte som det var tänkt för 20 år sedan. Det blev på ett annat sätt. Och det är väl så verkligheten är. Det går inte helt enligt planerna, men det kan bli rätt bra då.