En dålig affär att sälja skollokaler!

I februari beslutade den moderatledda majoriteten att sälja ett antal skollokaler i kommunen. Det är inte första säljbeslutet de tagit. Tidigare har det bl a handlat om hyresrätter. Det är lätt att få intrycket att kommunen är på obestånd och säljer av tillgångarna för att klara ekonomin. Så är det inte. Kommunen gick 2016 med ett stort överskott. Kommunen har ingen låneskuld eller borgensåtaganden att tala om. Det handlar om andra saker.

I en region som vår med skriande bostadsbrist och betydande befolkningsökning är det oklokt att göra sig av med mark och fastigheter. Rent ekonomiskt är ägande av fastigheter är över tid den säkraste placeringen en kommun göra. Den moderatledda majoriteten väljer i det läget att sälja 22 skoltomter där fristående skolor bedriver verksamheten.

Genom att kommunen äger skolfastigheter garanteras att dessa fastigheter inhyser den verksamhet de är menade för nämligen skolverksamhet. Kommunen äger dessutom makten att styra en framtida utveckling av fastigheten. Det är inte ovanligt att skolor byggs ut eller om för att täcka behov av fler skolplatser. Med en annan fastighetsägare innebär det en onödig risk att kommunen hamnar i en kostsam beroendeställning till de nya ägarna. Det kommunala planmonopolet inte något skydd från sådant. Planmonopolet kan bara skydda användningsområdet skola.

En annan fråga är till vem ska sälja till. I samband med beslutet pratade de om att sälja till de friskolor som bedriver verksamheten i lokalerna. Det moderata kommunalrådet bekräftade den uppfattningen i en insändare i vecka 8/2017 i ”Vi i Sollentuna följande: ”Genom uppdraget… möjliggör vi även för de friskolor som vill ta över ägandet av lokalerna och därmed kunna anpassa dem efter sin verksamhet”

I vecka 13/2017 är samma kommunalråd intervjuad kring frågan och då är det något annat han säger: ” – I Sollentuna värdesätter vi de fristående skolorna och de är med och bidrar till den höga kvalitén på utbildningen i kommunen. Samtidigt har vi ansvar för att värna om Sollentunabornas skattepengar på bästa sätt. Vi ska därför sälja skolorna för vad de faktiskt är värda men en friskola som kan betala marknadspris kommer att få göra det.”

Då blir det något annat. I stället för att ge friskolorna bättre förutsättningar att styra sina lokaler och lokalkostnader så säljs skollokalerna till högstbjudande.

Avslutningsvis är det långsiktigt är det helt klart fördelaktigt för kommunen att behålla skolfastigheterna såväl ur ett ekonomiskt perspektiv som ur ett planeringsmässigt perspektiv. Försäljningen handlar snarare om ideologi och ekonomisk kortsiktighet än något annat.

”Sollentuna kommun prioriterar inte förskolan” – Ett varnande brev från 34 förskolor!

Jag fick ett mail härom veckan. I och för sig inget ovanligt att jag får mail som skickas till mig och andra förtroendevalda. Det här mailet kom från 34 förskolor och hade rubriken ”Sollentuna kommun prioriterar inte förskolan”.  Det är ett varningsbrev som vi ska ta på allvar.

Mitt första kommunala uppdrag (1999) var som ersättare i Sollentuna kommuns barn- och ungdomsnämnd. Där blev jag kvar sedan fram till år 2010. Förskolan utvecklades under de åren oerhört. Det var först i mitten av 1990-talet som förskolan fick sin egen läroplan och därmed definitivt blev en skolform och inte barnomsorg. Förskolan är idag en egen skolform och forskningen visar tydligt vikten av att redan i förskolan lägga grunden för det livslånga och lustfyllda lärandet.

Under 2016 antog barn- och ungdomsnämnden fattat beslut om att införa tre specifika mål för förskolan:

1.       Trygghet – alla barn ska känna sig trygga i förskolan

2.       Socialt samspel – Sollentunas förskolor ska stimulera och utmana varje barns utveckling där omtanke, hänsynstagande och samspel bildar en helhet

3.       Hög pedagogisk kvalité – Förskolebarnen ska vara en del av en undervisande förskola där lekarna och aktiviteternas syfte är ett kontinuerligt lärande och förberedande för grundskolans krav.

I brevet skriver de 34 förskolorna så här:

” Vi instämmer helt och fullt i att skolresan börjar med förskolan. Det är jättebra med tydliga mål för verksamheten MEN var är resurserna för att kunna uppfylla målen? HUR är det tänkt att den barncheck vi får ska räcka till högutbildad personal, adekvata barngrupper där alla barn får utrymme att synas och höras och bli stimulerade utifrån sina egna förutsättningar? Skolverkets rapport slår fast att flera studier visar att stora barngrupper får negativa konsekvenser för barns sociala utveckling. Den visar också tydligt att med stora barngrupper upplever förskollärarna att de inte har tid och möjlighet att ge barn utrymme, de har inte tid och möjlighet att lyssna på barnen och bidra till att de utmanas och utvecklas och barns delaktighet och inflytande minskar. Detta går tvärt emot de nysatta målen från barn- och ungdomsnämnden. Det är hög tid att sluta införa nya mål och krav utan att ge oss resurser och rätt förutsättningar för att utföra vårt uppdrag! Det är hög tid att börja prioritera förskolan.”

Det är lätt att sätt upp mål, men för att målen ska bli relevanta måste de vara möjliga att förverkliga i praktiken. Det krävs tillräckliga resurser. Det handlar i grunden om pengar. Budgetmedel för att anställa personal och bedriva verksamheten. I Sollentuna fördelas pengarna genom en check. Värdet på checken för ett barn som är där på heltid har inte höjts varken under 2016 eller 2017. Deltidschecken höjdes 2016.

I en intervju i ”Vi i Sollentuna” v. 11 så säger den moderata ordföranden i barn- och ungdomsnämnden att ” Hon tycker inte att det stämmer att kommunen inte satsar på förskolan”. Detta trots att checkvärdet inte höjts på två år. Däremot har man gjort satsningar på att ”… vidareutbilda barnskötare till förskollärare, och vi försöker locka hit förskollärarstudenter att göra sin praktik i kommunen”. Visst utbildad personal är viktigt, men det är inte allt och i grunden inte bara kommunens ansvar.

Utan mer pengar till verksamheten genom höjda checkvärden kommer inte förskolorna kunna hålla nere barngruppernas storlek, erbjuda en bra pedagogisk verksamhet och en god arbetsmiljö för barn och personal.

Ta förskolornas varningsbrev på allvar!

Fullmäktigedebatt om återvinningscentral

På kommunfullmäktige den 16 mars 2017 debatterade jag frågan om etableringen av en återvinningscentral i Sollentuna. Planer finns att det ska etablera en sådan på Kronåsen nära Upplands motor. I debatten ska jag ungefär det här:

Det är många Sollentunabor som aktivt sorterar sina sopor, förpackningar och annat avfall. Det är jättebra. Återvinning är ett sätt för många att visa miljöengagemang. Det finns en vilja att göra rätt och sortera alla fraktioner på sitt sätt. För att bibehålla och helst öka detta engagemang krävs att det blir enklare att bli av med avfallet. Under senaste årtiondet så har det snarare blivit svårare. Återvinningsstation på återvinningsstation har lagts ner och många får åka långt för att bli med avfallet. Det är inte bara återvinningsstationer som har försvunnit. Även återvinningen av trädgårdsavfall har försvunnit från Sollentuna de senaste åren. Det är inte sådant som underlättar för de Sollentunabor som vill göra rätt.

Närhet är en fördel när det gäller återvinning. Du ska inte behöva åka långt för att bli av med avfallet. Hushållsnära insamling är en del i det. Men det räcker inte.

                                                                 #

Det är många år sedan det började pratas om att etablera en återvinningscentral i Sollentuna. I ett interpellationssvar från i januari 2014 står att det skulle ske diskussioner under 2014 och att det skulle ske i närheten av Norra Kolonnvägen. Nu skriver kommunstyrelsens ordförande att det tidigast att det öppna en återvinningscentral under 2019/2020. Men svaret är lite svävande och det kan längre tid.

Under tiden hänvisas Sollentunaborna till Hagby. Som visserligen ligger nära Sollentunas gräns, men inte i Sollentuna. Det skulle naturligtvis underlätta för framförallt boende i Södra delen av Sollentuna om det etableras en återvinningscentral enligt de tankarna som framförs i interpellationssvaret.

Det handlar inte bara om bekvämlighet, det handlar också om miljömässigt skäl. Då längre avstånd ger mer miljöpåverkan genom att du får köra bilen längre.

                                                                 #

Vi är fullständigt medvetna om att Kommunen inte har ensam beslutanderätt i de här frågorna. Det finns både en lagstiftning, som lägger ansvaret på producenterna och så finns det organiserat samarbete mellan kommuner inom SÖRAB.

Kommunen kunde trots det varit mer aktiva för att hitta en tillfällig plats för trädgårdsavfallet. Vi vet att många Sollentunabor hade önskat en sådan. Majoriteten valde att inte göra så. Det hade varit möjligt och på intet sätt förbjudet.

En folkkyrka i takt med tiden!

Nyligen antog Socialdemokraterna i Sollentuna sitt handlingsprogram inför höstens kyrkoval.  Texten nedan är i stort mitt anförande för kyrkofullmäktigegruppens räkning i samband med att handlingsprogrammet antogs.

Kyrkopolitik handlar om värderingar. Kyrkopolitiken är ideologisk och har helt en andra konfliktlinjer än vad annan politik, som kommunpolitiken, har. Man behöver vara klar över sina grundläggande värderingar om alla människors lika rätt och värde när man är förtroendevald i Svenska kyrkan.

Det är det som är linjen i det föreliggande förslaget till kyrkopolitiskt handlingsprogram. Vi har valt att kalla förslaget till kyrkopolitiska handlingsprogrammet för ”En folkkyrka i takt med tiden”. Den rubriken har två delar som tillsammans visar vad som blir det väsentliga inför höstens val. De två delarna visar också var konfliktlinjen kommer gå under valrörelsen.

En folkkyrka, vad står det för i praktiken?  I en kort sammanfattning så är det en kyrka med låga trösklar och där alla ska känna sig välkomna hur ofta de än går dit och hur troende de är. Här går den första konfliktlinjen.

Vi kan säga att Svenska kyrkan på ett sätt är Sollentunas största förening, med över 50% av befolkningen ansluten. Konfliktlinjen handlar om vilka som ska påverka utvecklingen och till vilka hänsyn ska tas i beslutsfattandet. Om man står upp för en öppen folkkyrka så ska alla medlemmar känna sig välkomna och beslutsfattandet ska utgå från dem.

Våra huvudmotståndare i valet är POSK. I deras politik finns det drag av att det är bara de som är aktiva i församlingen och de som är troende som ska bestämma.

I vissas ögon är vi Socialdemokrater en främmande fågel i kyrkan som inte har där att göra. Vi är inte tillräckligt aktiva i församlingslivet, vi för lite troende och på nationell nivå får vi höra att vi för allierade med ärkebiskopen och Kyrkokansliet.

I takt med tiden, detta perspektiv blir tydligare i kyrkomötet än i kyrkofullmäktige. Kyrkomötet innehåller flera grupper som har en annan människosyn än vi. På ett oftast inlindat sätt och ibland utan dimridåer så motverkar de anpassningar till emot modernt samhälle. Det finns fortfarande kvinnoprästmotståndare, det finns motstånd mot samkönade äktenskap, det finns rasism och fördomar mot andra religioner som inte är kristna.

I en folkkyrkan i takt med tiden kan vi inte blunda för samhällsutvecklingen. Det är nödvändigt att svenska kyrkan lever i takt med samtiden. Här har Socialdemokraterna en viktig roll att spela som garant för öppenhet och aktiva ställningstagande i en samtid som blir allt mer konfliktfylld och där intoleransen brer ut sig. Det är den politik vi går på val på.

Sollentuna rasar på bostadsbyggnads ranking!

Nyligen presenterade SCB (Statistiska centralbyrån) preliminära siffror på antalet påbörjade bostäder under 2016. I en jämförelse visar det sig att Knivsta är den kommun i landet som påbörjat flest bostäder per 1000 invånare. Sollentuna placerar sig på plats 66. När man jämför med en liknande ranking från förra året så tappar Sollentuna från plats 5. Denna statistik visar att Sollentuna kommun inte är lika bra på att bygga bostäder som man ger sken av.

Sollentuna ligger mitt i en expansiv storstadsregion där bostadsbristen ökar och antalet köande i Sollentunahems intressekö ökar år för år. I det läget behöver Sollentuna ha en högre ambitionsnivå i bostadsbyggandet än vad kommunen har i dag.

Den senaste befolkningsstatistiken visar att den kraftiga befolkningsökningen dämpas i Sollentuna. Folkmängden i Sollentuna kommun uppgick till 71 023 personer den 31 december 2016, vilket är en ökning med 772 personer (+926 år 2015). 2016 års befolkningsökning i Sollentuna är den lägsta årliga ökningen sedan 2008. Utflyttningen från Sollentuna till andra kommuner i Sverige har ökat och att det inrikes flyttningsnettot under 2016 var negativt för första gången sedan år 2004 – det var alltså fler personer som flyttade från Sollentuna än till Sollentuna, främst till andra kommuner inom Stockholms län. Sollentunas befolkningsökning 2016 utgörs därmed av ett invandringsöverskott samt ett positivt födelsenetto (fler födda än döda).

Ett bidrag till det låga bostadsbyggandet är att Sollentunahem inte färdigställt en enda lägenhet under de två senaste åren. Nu är kvarteret Topplocket inflyttningsklart och fler projekt är på gång.

Kommunens bostadsbyggnadsmål höjdes under 2016 till 500 nya bostäder per år. (S) anser att 700 lägenheter är ett rimligare mål om vi ska ta vårt ansvar för att möta regionens bostadsbrist. Vi kan också konstatera att Sollentuna kommun endast nått upp till sina bostadsbyggnadsmål endast en handfull år under 2000-talet. Det finns beräkningar som säger att Sollentuna snarare behöver bygga över 800 nya bostäder per år gör att ta vår del av ansvaret.

Den bostadspolitiska debatten i Sollentuna präglas av många storvulna ord om hur förträffligt allt ät skött. Det finns detaljplaner antagna och fler planer är under processande. Det som krävs är ett större fokus på att förverkliga planer och fokusera på att få en byggstart för än fler nya bostäder i olika upplåtelseformer.

Fullmäktigedebatt om demensvård och inrättande av demensteam!

I slutet av 2015 lämnade Gunilla Hultman och jag in en motion till kommunfullmäktige om utbildning i demensvård och inrättande av demensteam i Sollentuna kommun. Motionen blev bordlagd fyra gånger i höstas i KF, men nu blev den tillslut debatterad och avslagen av majoriteten. I I debatten sa jag ungefär följande:

Demens är en ohygglig sjukdom. Smärtsam att uppleva för både den som drabbas och för deras omgivning. Om man upplevt det hemska i att se människor i sin närhet förändras och brytas ner av sjukdomen vet man det. Demens är en sjukdom där både den drabbade och dess anhöriga behöver hjälp och stöd.

Min övertygelse är att kommunen behöver förbättra sitt arbete kring demensvården. Det var därför vi skrev denna motion. En motion som vi nu äntligen får debattera efter att den bordlagts fyra gånger.

                                                                  #

När man läser tjänsteutlåtandet blir det uppenbart. Helt uppenbart att det styr system som kommunen valt för sin äldreomsorg gör det lätt för den politiska ledningen att inte behöva ta ansvar. Det är inte vi, det är utförarna som ska göra det. Det finns någon annan att skylla på om det inte fungerar. För att göra det klart, det är alltid de förtroendevalda som alltid är ytterst ansvariga. Inte utförarna.

Även om kommunen nu har det styrsystem man har valt för äldreomsorgen, med all verksamhet utlagd på privata bolag eller på ett kommunalt bolag. Så är det naturligtvis inte förbjudet att kommunen erbjuder utbildning för personalen eller formar ett demensteam så som vi föreslår i motionen. Det kan man göra och det borde kommunen göra.

Som politiskt förtroendevalda har Vi ett ansvar mot Sollentunaborna och då håller det inte att säga att någon annan ska göra det. Vi ska också komma ihåg att utförarna är bolag som dessutom utför sitt uppdrag på kommunens villkor betalade av skattepengar. Det handlar alltså snarare om vilja och ambitioner. Inte om att det skulle råda någon form av förbud.

                                                                  #

Det finns goda förebilder i vår närhet som vi kan studera och lära oss av. Upplands Bro anses som en av kommuner som jobbar bäst med demensfrågor. De jobbar med att skapa ett demensvänligt samhälle och med att fånga upp de som nyligen fått diagnosen demens. De erbjuder stödsamtal för de som drabbats, demenscaféer, stödgruppper m m Allt i syfte att man ska lära sig hantera situationen och få stöd att motverka vanliga bieffekter som depression och isolering. Inte minst handlar det om att dela erfarenheter med varandra så att man kan lära sig och leva ett så gott liv som möjligt trots allt.

Det är sådant Sollentuna kommun skulle kunna jobba mycket med, även om det finns äldreomsorgsbolag som utför verksamheten.

Avslutningsvis yrkar jag bifall till motionen.

Fullmäktigedebatt om kommunens kulturpolitiska ambitioner

På kommunfullmäktige den 9 februari hade jag en interpellationsdebatt mot kultur- och fritidsnämndens ordförande (KD) om kommunens kulturpolitiska ambitioner utifrån den undersökning "Kulturkartan" som SVT presenterade i höstas. I debatten framkom det att KFN:s ordförande ansåg att undersökningen inte var rättvis, att det anställts en kulturchef på förvaltningen samt att det inletts diskussioner med Annorlunda Musikskola om ersättningslokaler, men att de fortfarande är i sin linda. I debatten sa jag ungefär följande:

Ambitioner är som så mycket annat en subjektiv bedömning. Det en person är lagom nivå tycker andra är en för hög eller för låg nivå. Det är därför relevant med jämförelser.

Kulturkartan är ett sätt att göra en sådan jämförelse. I jämförelse med andra kommuner visar det att Sollentuna hamnar närmare botten än toppen. Umeå är den kommun som lägger flest kronor per invånare (2685) och Nordanstig den kommun som lägger minst (494). Sollentuna lägger alltså 643 kronor per invånare. När det gäller rankingen på helheten kommer Sollentuna på plats 282 av 290 av Sveriges kommuner.

Fast förankrade i botten alltså.

I interpellationssvaret talas det med negativt tonläge om kameral undersökning. Visst. Det är en beräknad utifrån budgetavsättningar. Det är inte ovanligt. Den moderatledda majoriteten brukar lägga stort intresse på några andra lika kamerala mätningar.

                                                                 #

Ambitioner inom kulturområdet handlar inte minst om lokaler. Det handlar om föreningslokaler, bibliotek och andra lokaler som kan användas för kulturändamål. Utan lokaler är det svårt att utöva och njuta av kultur. Allt kan inte vara utomhus eller i tillfälliga lokaler.

När man tittar på den kommun som i Kulturkartan räknas som raketen i Stockholmsregionen är det Upplands Bro. Den kommunen betonar två saker till klättringen. Det ena är att de öppnat ett kulturhus och det andra är ett bibliotek i Bro. Det visar behovet av bra lokaler för kulturen.

Vi har ett ärende senare på dagordningen i kväll. Om försäljning av Mexfastigheter. En av de fastigheter som berörs och är aktuell för försäljning är huset på Sollentunavägen där annorlunda musikskola/Sollentuna Jazzworkshop håller till sedan en lång följd av år. Föreningen har 250 medlemmar och en omfattande verksamhet. Föreningen är nu djupt oroade över sin verksamhets fortlevnad. Utan en billig och ändamålsenlig lokal, ingen verksamhet. I det kommande beslutsärendet finns ingen hänsyntagen till det kulturella utan endast till att kommunen ska få in pengar på försäljningen. Det säger en del om ambitionsnivån inom kulturområdet. Om majoriteten har hög ambitionsnivå inom kulturområdet borde de antingen ta bort Toppmurklan 1 från listan eller snarast ordna en lämplig ersättningslokal.

                                                                 #

Närheten till Stockholm är både en tillgång och ett hinder för kulturlivet i Sollentuna. Det är lätt för en Sollentunabo att ta sig in till stan för att t ex gå teater. Kommunen får inte heller så mycket förväntningar på sig från medborgarna om att skapa stora institutioner så som en kommun i Sollentunas storlek på landsorten hade behövt göra.

Genom närheten till Stockholm och de lägre förväntningarna Det nära kulturlivet blir lidande och ambitionsnivån kan sänkas.

Närheten till Stockholm innebär inte på något sätt att ambitionerna behöver bli lägre, bara annorlunda. Kulturkartan visar att Sollentuna satsar betydligt mindre pengar per invånare än nästan alla andra kommuner. Det visar var ambitionsnivån ligger. Inte i topp. Sollentuna behöver inte satsa på konserthus och stadsteater, för vår del kanske det snarare handlar om att bygga ut kulturskolan ytterligare, satsa på fler bibliotek, öka utbudet på lokaler, utveckla Edsvik ytterligare och kanske någon form av kulturhus.

En rik kommun som Sollentuna har råd att ha hög ambitionsnivå inom kulturområdet.