Sollentuna tappar i "BästAttLeva"

Tidningen ”Fokus” har årligen sedan 14 år tillbaka presenterat en rankning över Sveriges kommuner, som kallas ”Bäst att leva”. Kriterier, kategorier och statistiska mått har varierat genom åren, men rankingen finns kvar. Sollentuna har inte placerat sig i topp någon gång, som bäst plats 6 år 2012. I år, 2020, hamnade Sollentuna på plats 38. I de olika delkategorierna placerade sig Sollentuna mellan plats 4 och 277. Sollentunas placering 2020 är den sämsta på mer än ett decennium.

Om vi tittar lite närmare på Fokus rankning så kan vi konstatera att Sollentuna placerar sig bäst i kategorien att demokrati och jämställdhet (plats fyra) och därefter utbildning (plats 8). De två kategorier där Sollentuna placerar sig nära botten så placerar sig Sollentuna på plats 277 vad gäller bostäder samt kultur och fritid plats 233.

 

Demografi	60
Arbetsmarknad	20
Bostäder	277
Kommunal ekonomi	46
Trygghet och Säkerhet	187
Kultur/ Fritid	233
Demokrati och jämställdhet	4
Utbildning	8
Socialt och hälsa	73
Total rankning	38

 

 

 

 

 

 

 

Sollentuna tappade i år över 20 placeringar i rankingen från plats 14 till plats 38. Det är långt ifrån en katastrof. De här rankningarna säger naturligtvis inte allt och ger inte heller en absolut korrekt bild av hur Sollentuna står sig i relation till andra kommuner. De ger däremot en bild som kan fungera som grund för kommande diskussioner och ytterligare fördjupningar. En kommun som har en uttalad ambition att vara Sveriges mest attraktiva kommun, vilket Sollentuna har, är det naturligtvis inte bra att utvecklingen går åt fel håll.

Om vi tittar på utvecklingen det senaste decenniet har Sollentunas totalplacering varit mellan plats 6 och 38. Årets placering är den lägsta placering som Sollentuna haft under det senaste decenniet. Sollentunas placering i rankingen styrs delvis av geografiskt läge och befolkningens sammansättning. Det underlättar för en placering i nivån under absoluta toppen.

 

2020	38
2019	14
2018	20
2017	25
2016	16
2015	23
2014	17
2013	10
2012	6
2011	16
2010	24

Om Sollentuna ska komma högre i kommande års rankingar, om kriterierna behålls, krävs insatser inom framförallt de två kategorierna där Sollentuna hamnade nära botten (bostäder och kultur/fritid). En ambitiös för att öka kvaliteten i välfärden och minska klyftor i samhället underlättar givetvis också.

Har Sollentuna kommun klarat Coronapandemin bra eller inte?

Under juli presenterade Sollentuna kommun en första utvärdering av kommunens krishantering under vårens pandemi. Sammantaget visar utvärderingen att kommunen har gjort ett bra arbete. Utvärderingen genomfördes av konsultbolaget 4C Strategies. Den genomfördes främst genom intervjuer med tjänstemän och politiker. Företrädare från 4C Strategies har även suttit med vid ett antal stabsmöten på såväl lokal som central nivå. Krisen och utvärderingen har visat att kommunen behöver utveckla samarbetet med de kommunala bolagen i krisledning och regelbundet öva krishantering på alla nivåer.

Det finns en annan också en annan bild över hur Sollentuna klarat pandemin. Kommunen är en av de kommuner i landet som är hårdast drabbade av smittan inom äldreomsorgen. Om vi går in på särskilt boende inom äldreomsorgen så har totalt 58 personer avlidit, det gör att Sollentuna placerat sig på föga smickrande plats 2 i Stockholms län och 5 i hela landet vad gäller antalet döda. När det gäller hemtjänsten har 16 personer avlidit det ger plats 6 i Stockholms län och 18 i hela landet avseendet antalet döda. Detta är inte något som utvärderingen tittat på.

Om vi ställer de två bilderna mot varandra ger de en motstridande bild. Har Sollentuna kommun klarat Coronapandemin bra eller inte? Sanningen är nog någonstans däremellan. Krishantering  i kommunen som sker på främst tjänstemannanivå har gjort ett gediget jobb och arbetat på bra utifrån de politiska direktiv och förutsättningar de haft. Samtidigt kan inte vara kommunen vara nöjda med att så många äldre avlidit på de kommunalt finansierade äldreboendena.  

En annan aspekt att lägga till är den politiska nivån. Under de första månaderna under pandemin mars till maj genomfördes inga nämndmöten i kommunen. Kommunstyrelsen sammanträde dock och kommunfullmäktige en gång med reducerad styrka. Beslut fattades genom ordförandebeslut, som i många fall efter samråd med arbetsutskottet, och det gör att normalt politiskt arbete inte skedde. Makten koncentrerades därmed till några få folkvalda. Fattades alla nödvändiga beslut?

Kommunstyrelsens moderate ordförande sa så här om utvärderingen i Radio Stockholm: "Med utvärderingen som grund kommer vi efter sommaren att se över hur vi kan utveckla krisledningsarbetet. Det handlar om att få en första lägesbild över hur ansvars- och arbetsfördelningen fungerar i ett krisläge och identifiera brister så att vi står väl rustade för att möta nya vågor av smittspridningen som kan komma”. När han får frågan om de döda dödstalen inom äldreomsorgen svarar han “Det får vi fördjupa oss i ytterligare”.

En kommunledning kan inte vara nöjd när 6 av 10 döda i Sollentuna bott på ett äldreboende. Lägger vi till hemtjänsten har 8 av 10 döda Sollentunabor funnits inom äldreomsorgen. Det krävs därför  mer än en fördjupning. Det krävs åtgärder för att förhindra en liknande spridning vid en ny smittvåg.

Det finns all anledning att analysera och diskutera varför Sollentuna har drabbats så hårt. Coronapandemin har visat att välfärden i Sollentuna inte var rustad för att skydda våra äldres liv och hälsa. Det behövs såväl ytterligare kartläggning av utfallet på äldreomsorgen på både verksamhets- och övergripande nivå som följs av åtgärder.

Så tillbaka till frågan i rubriken. Har Sollentuna klarat Coronapandemin bra? Det beror alltså på hur vi ser på det, men det blir fel att säga att Sollentuna klarat det bra när så många dött inom äldreomsorgen.

Nu växer medieskuggan i Sollentuna!

För några veckor sedan informerades det om att Direktpress köpt Mitti-tidningarna. Det innebär att de båda lokala tidningarna, SollentunaDirekt och Mitt i Sollentuna, får samma ägare. Det sannolika är nu att det inom kort endast finns en lokaltidning i Sollentuna igen. Genom det ökar medieskuggan ännu mer i Sollentuna.

En kommun av Sollentunas storlek ute i landet hade haft åtminstone en egen lokaltidning som sannolikt haft utgivning sex dagar i veckan. Nu hamnar Sollentuna i medieskugga och får nöja sig med notiser i Stockholmstidningarna och några sekunder då och då i lokalradio och regionala TV-nyheter. Där till finns de lokala gratistidningarna som har viss nyhetsbevakning. Om antalet lokaltidningar halveras påverkar det Sollentunabornas möjlighet att ta del av information av det som händer i sin hemkommun.

När Vi i Sollentuna, nuvarande SollentunaDirekt, startade för åtta år sedan blev det ett påtagligt lyft för bevakningen av Sollentuna. Nyhetsbevakningen ökade och möjligheten till politisk debatt blev större. Nyhetsbevakningen blev mindre ensidig och granskningen av lokalpolitiken blev bättre.

Lokaltidningarnas roll för lokalopinionsbildning ska inte underskattas. De når fler än sociala medier och sprider nyheter bredare. Deras roll kan inte underskattas för att informera Sollentunaborna om vad som sker i deras kommun. Om det bara finns en lokaltidning blir det sannolikt åter en allt mer ensidig bild, mindre möjlighet till granskning och ett forum för debatt försvinner.

Snarstucket av majoriteten att inte bifalla motion som blir verklighet!

På kommunfullmäktige den 25 april 2019 behandlades min och Lilian Lamas motion om att uppmärksamma att kommunfullmäktige i Sollentuna fyller 100 år i maj 2019. Vi lämnade in motionen i april 2018 och då hade hade inte förberedelserna påbörjats. Nu ska KF uppmärksammas den 11 maj med en särskild tillställning. Trots detta bifölls inte motionen. Vid kommunfullmäktiges behandling visade det sig att S, V och SP stod bakom motionen. MP lade ner sina röster. De fyra majoritetspartierna med sedvanligt stöd av SD ville inte bifalla motionen.

I debatten sa jag ungefär följande:

"Den 11 maj 1919 slogs klubban för första gången i bordet och det första sammanträdet med Sollentunas kommunalfullmäktige inleddes. Sedan den dagen är kommunfullmäktige kommunens högsta beslutande organ och därmed den yttersta symbolen för den lokala demokratin i Sollentuna.

Den svenska demokratin är inte mer än hundra år gammal. I december 2018 var det 100 år sedan riksdagen fattade beslut om att införa allmän och lika rösträtt för både män och kvinnor. Nu i maj 2019 är det 100 år sedan kommunfullmäktige i Sollentuna samlades för första gången som valda representanter för Sollentunaborna. 100 år är inte en särskilt lång tid, inte längre än att mina mor- och farföräldrar föddes i en tid då rösträtten inte var allmän och lika varken för män eller kvinnor.

Lilian Lama och jag skrev vår motion för ett år sedan för att påminna om att det är av vikt att Kommunfullmäktige uppmärksammar sitt 100 års jubileum på lämpligt sätt med formellt högtidlighållande och även med aktiviteter för lyfta fram den lokala demokratin mot t ex förskolor och skolor. Nu står det klart att så kommer att ske och då borde man kunna tro att vår motion skulle bifallas. Men så är inte fallet. Trots att båda våra att-satser i praktiken bifalls. Det känns lite snarstucket. I en så viktig fråga som demokrati borde vi kunna jämka oss.

Den här motionen hade jag önskat fått en lite snabbare behandling än prick ett år efter den lades.

Den svenska demokratin står på en stark grund. De grundläggande fri- och rättigheterna har en stabil förankring i befolkningen. Valdeltagandet är högt. Tilliten till demokratiska institutioner och mellan människor är stor. Samtidigt sker stora förändringar i omvärlden. Demokratier försvagas och utmanas. Utmaningarna finns även i Sverige. Demokratin kan därför inte tas för given och måste vinnas för varje ny generation.

Avslutningsvis yrkar jag, precis som (S) gjorde i kommunstyrelsen, att den första att-satsen i motionen ska anses besvarad och att den andra att-satsen i motionen ska bifallas."

Lyft fram den lokala demokratins kraft i samband med att Kommunfullmäktige fyller 100 år!

Den 11 maj 1919 slogs klubban för första gången i bordet och det första sammanträdet med Sollentunas kommunalfullmäktige inleddes. Sedan den dagen är kommunfullmäktige kommunens högsta beslutande organ och därmed den yttersta symbolen för den lokala demokratin i Sollentuna.

Om ungefär ett år har det gått ett helt sekel sedan det första sammanträdet med kommunfullmäktige. Med anledning av detta har jag och min partikamrat Lilian Lama skrivit en motion till kommunfullmäktige om att detta borde uppmärksammas.

Vi anser, i motionen, att det är något som kommunen bör uppmärksamma under jubileumsåret. Kommunfullmäktige bör för sin egen del, på lämpligt sätt, uppmärksamma jubileet t ex i samband med sitt sammanträde i maj 2019. 100 års jubileet bör inte bara vara en angelägenhet för kommunfullmäktige, utan aktiviteter bör också genomföras för att lyfta fram den lokala demokratin riktade mot Sollentunaborna. Det kan t ex ske genom aktiviteter på förskolor, skolor, bibliotek eller via det civila samhället.

Våra två förslag är dels att kommunfullmäktiges 100 års jubileum uppmärksammas på särskilt sätt i samband med kommunfullmäktiges sammanträde i maj 2019 samt att kommunfullmäktiges 100 års jubileum uppmärksammas genom att aktiviteter genomförs för att lyfta fram den lokala demokratin i Sollentuna.

Avslag till att en procent av byggkostnaden ska gå till konstnärlig utsmyckning!

På kommunfullmäktige den 15 februari behandlades den motion om att en procent av byggkostnaderna vid ny-, om- och tillbyggnad ska användas till konstnärlig utsmyckning, som jag skrivit tillsammans med Tanja Bojovic och Berit Forsberg. Den moderatledda majoriteten beslutade tyvärr att avslå motionen.

I debatten sa jag ungefär följande:

"Konst har stor betydelse för människors välbefinnande. Den kan beröra, stimulera, roa, oroa, inspirera eller locka till eftertanke. Samtidigt bidrar konsten till att skapa upplevelser för dig som bor, arbetar eller är på besök i kommunen. Den offentliga konsten – som alla har tillgång till – är en del av vårt demokratiska samhälle. Konsten bidrar helt enkelt till att öka livskvaliteten.

Det var med den grunden som vi skrev den här motionen om att en procent av kostnaderna vid ny-, om- och tillbyggnad ska avsättas för konstnärlig gestaltning.

I den här salen pratar vi ofta om trivsamma utemiljöer. Konst bidrar till detta. Det skapar naturliga mötesplatser och sätter i gång fantasin. Visst kan det medföra högre kostnader. Allt handlar dock inte bara om pengar, det finns andra samhälleliga värden som vi också ska värna.

Sollentuna kommun har en hel del exempel på konstnärlig gestaltning kring sina byggnader. Till exempel Vevax vid Rudbeckskolan och Gäddleken på Turebergs park. Merparten av dessa tillkom under tiden fram till 1980-talet. Därefter har den konstnärliga gestaltningen tonats ner. Det är dags att vända utvecklingen.

Vårt förslag är inget nytt eller något vi hittat på själva, utan något som har en lång tradition och spridning. Förslaget grundar sig i en rekommendation från 1937 av det då nybildade Statens Konstråd om att en procent av kostnaderna vid ny-, om- och tillbyggnad ska avsättas för konstnärlig gestaltning.

Ett antal kommuner har genom åren följt rekommendationen. Stockholms stad har sedan 1963 ett mål om detta. Ett annat exempel är Enköping som införde detta 2001. Vi anser att det nu är dags för Sollentuna kommun att anta en liknande målsättning. En målsättning som ska följas även av de bolag som ingår i kommunens bolagskoncern.

Genom enprocentregekommendationen får konsten en genomtänkt och självklar plats i offentligheten. Konstnärer skapar konst som är gjord just för den specifika byggnaden eller arbetsplatsen. Konsten ger platsen en identitet och gör att miljön blir unik. 

Enprocentsregeln bidrar till att konst är ett naturligt inslag i människors närmiljö. Den offentliga konsten har alla tillgång till och den är en del av vårt demokratiska samhälle.

Avslutningsvis yrkar jag bifall till motionen.

Utan grund och riktning spelar det inte roll hur tydlig politiken är!

Den 24 oktober skrev Anders Lindberg en ledare i Aftonbladet med rubriken ”Tydlig politik kan vara dold sjukdom”. Det är lätt att ansluta sig till den. I dagens politiska liv är det viktigare att säga att vill ha eller har en tydlig politik än att ha en ideologisk grund och riktning på sin samlade politik.

 

Anders Lindberg skriver vidare så här: ” ”Vi måste bli tydligare”. Efter KD:s riksting i helgen står meningen mig upp i halsen. För hur många gånger har man inte hört politiker förklara ett dåligt valresultat eller tapp i opinionsmätningar på detta sätt. Jag tror tvärtom vi skulle må bra av fler otydliga politiker. Människor av kött och blod som svarar “jag vet inte” och ”låt mig fundera på det” lite oftare.”

 

Genom de år jag varit kommunalpolitiskt aktiv har jag ställts inför denna avvägning många gånger. Ge ett snabbt och enkelt svar på ett problem är viktigare än att analysera och problematisera en komplicerad fråga. Om du vill ha genomslag i media så ska du välja det första alternativet. Politiken består inte bara av enkla frågor. Ofta är det skeenden som pågår under lång tid och där förutsättningarna och de tänkbara lösningarna ändras under tidens gång.

En annan lärdom är att kunna det blir lättare om du kan grunda ditt ställningstagande i ett ideologiskt ställningstagande eller långsiktigt mål. Det var t ex så välfärdsstaten byggdes upp. Målet var tydligt för dem som steg för steg drev igenom den rad av beslut om formade välfärdsstaten. Den vägen var inte spikrak och kompromisser gjordes på vägen. Målet var tydligt, medlen för att nå målet anpassades på vägen.  

Om du däremot staplar tydliga förslag på varandra utan att ha en ideologisk grund och en koppling mellan dem blir det lätt ”popcornpolitik” där du lätt ka uppfattas som otydlig och av många också som oseriös.

Anders Lindberg skriver vidare: ”De senaste åren har ”tydlighet” blivit en mirakelkur, men det är lite oklart vad man vill bota. Tyvärr är verkligheten sällan “tydlig”. Den är fylld av gråzoner, svåra frågor och värdekonflikter. Kan politik vara tydlig – alltså på riktigt? Politikens hantverk handlar ju lika mycket om att laga efter läge som att leda mot stora djärva mål.”

Kommunpolitikens vardag är ofta just sådan, laga efter läge. Det gäller att se till att det fungerar i vardagen för kommuninvånarna samtidigt som du naturligtvis jobbar för att få genomslag för dina förslag. För att ta några aktuella exempel. På kommunfullmäktige förra veckan var jag aktiv i två debatter. Den ena om teleslingor i sammanträdesrummen i kommunhuset och den andra om plats för evakuering av en skola under nybyggnation.

Det första ärendet om teleslinga har en ideologisk grund om alla människors rätt och möjlighet att delta på samma villkor. Utan teleslinga har människor med hörselnedsättning svårare än andra att vara kommunalt förtroendevald. Frågan är också praktisk, det handlar om att se till att det finns teleslinga installerad. Här är lätt att komma med ett tydligt förslag ”sätt in teleslinga i alla sammanträdesrum”. Det är ingen fråga du vinner val på, i grunden är det något som få intresserar sig för och de flesta ser som en självklarhet.

Den andra frågan, om var den tillfälliga ersättningsskolan för Töjnaskolan ska stå i cirka två år, är mer komplicerad. Det har varit en lång och ganska infekterad beslutsprocess med uppretade grannar och föräldrar. Av olika anledningar har ärendet dragit ut på tiden och med det ändrat skepnad flera gånger. Det gör detta ärende till en ganska vanlig typ av politiska frågor genom den levt i flera år. Under tidens gång har förutsättningarna ändrats och nya ställningstaganden har fått antas efter ny analys av läget. I en sådan fråga är det svårt att vara tydlig rakt igenom, om du vill vara en ansvarstagande och seriös politiker. Det ställningstagande du landar i kommer accepteras av en del och ogillas av andra. Det är ingen fråga du vinner val på ens om du sköter den bra, men om du inte hanterar den väl kan du förlora på den. Så ser den politiska vardagen ut.

Avslutningsvis går jag tillbaka till Anders Lindbergs ledare igen: ” Människor är kanske vuxna nog att förstå att verkligheten faktiskt är ganska komplicerad? Om politikerna ger dem chansen.

För att vara “tydlig” måste man ofta förenkla och låtsas att man är dummare än man egentligen är. Risken är då att politiken blir lika dum. Moderaternas förslag att sätta in militären mot ungdomar i förorten uppfyller onekligen kravet på tydlighet. Men är så knasigt att klockorna stannar.

”Felet med vår värld är att de dumma är så säkra på sin sak och de kloka så fulla av tvivel” påstås den brittiske filosofen Bertrand Russell ha sagt. Tydligen.”

Dags för interpellationsdebatt om teleslinga i sammanträdesrum!

På kommunfullmäktige den 19 oktober ska en interpellation behandlas om teleslinga i sammanträdesrum. Jag har skrivit interpellation tillsammans med min partikamrat Lilian Lama. Interpellationen ställs till kommunstyrelsens ordförande och ser ut så här:

En betydande andel av alla som bor och verkar i Sollentuna lider av någon form av hörselnedsättning. Många av dem behöver teknisk hjälp för att kunna höra på ett tillfredsställande sätt. För de personer som behöver en hörapparat är en teleslinga en nödvändig komplettering för att de ska kunna ta del av vad som sägs på t ex ett möte eller seminarium.

Det finns reglerat i kommunallagen att förtroendevalda med funktionshinder ska kunna delta på samma sätt som andra förtroendevalda. I 4 kapitlet 33 § i kommunallagen står följande:  ”Kommuner och landsting skall verka för att förtroendevalda med funktionshinder kan delta i handläggningen av ärenden på samma villkor som andra förtroendevalda. Lag (2002:249).” Hörselnedsättning räknas som ett funktionshinder.

De flesta kommunala sammanträden hålls i dag i Turebergshuset, men vissa nämnder har återkommande sammanträden i andra lokaler. Enligt de uppgifter vi fått fram så finns det i dag fasta teleslingor i Sollentunasalen och Turebergsrummet. Dessa rum är dock inte de enda i Turebergshuset som sammanträden sker. Rotebrorummet, Nytorpsrummet m fl används återkommande av nämnderna för sammanträden. Även andra rum runt om i huset används också. I detta sammanhang ska också noteras att det i kommunallagen står ”handläggning av ärenden” och inte bara beslutande sammanträden.

Mot bakgrund av ovanstående frågar jag kommunstyrelsens ordförande:

·         Anser du att förtroendevalda med hörselnedsättning kan delta fullt ut i handläggning av ärenden?

·         Varför finns inte teleslinga installerad i samtliga rum i Turebergshuset där kommunala nämnden sammanträder?

·         Finns det en plan för garantera tillgång till teleslinga i samtliga sammanträdesrum?

·         Finns det rutiner på de olika förvaltningarna för att garantera att alla kan medverka i handläggningen av ärenden?