Sommarens smak

Sommaren har många smaker. Smaker som är lätta att förknippa med sommaren. Jordgubbar och mjölk, matjessill och gräslök, kräftor, solvarma blåbär och smultron på strå är några smaker som är lätta att associera till sommaren. För mig är det en annan smak som jag förknippar allra starkast med sommaren, nämligen vit saltgurka.

Mitt val av vit saltgurka kan mest av allt förklaras av att jag tillbringat alla mina somrar i Östergötland fram till i år. Vit saltgurka är en delikatess som framförallt är stor i Östergötland och konstigt nog inte säljs i Stockholm. Även detta underliga år när det inte blev någon resa till Östergötland så räddade kusin Karin sommarens smak med att komma upp med en burk saltgurka.

Vad är då vit saltgurka. Beskrivningen nedan är hämtad från Jordbruksverkets sida ”Smaka Sverige”:

”Vit färsksaltad gurka är en östgötsk kulinarisk delikatess. Gurkan är slät, knubbig och vit. Gurkan används i två typer av inläggningar. Färsksaltad och vintersaltad gurka. Den färsksaltade är något krispigare än den vintersaltade. Den inlagda gurkan har en mycket karaktäristisk smak.”

Det är den färsksaltade som är grejen. Den vintersaltade kan aldrig bli mer än en substitut i väntan på sommaren. 

Hinken med vit saltgurka från Kinda eller Brinks ska stå kallt i kylen och så tar du en gurka i taget och skär upp i skivor strax innan de ska ätas. De kan ätas som pålägg på smörgås gärna hårt bröd med ost och två saltgurksskivor. Det går lika bra att äta dem tillbehör till kött eller fisk. Det går naturligtvis lika bra att äta dem som ett typ snacks emellan.

Ta den första tuggan av gurkan. Bita igenom skalet med lagom tuggmotstånd. Känna en lagom salt smak mot tunga  och låta vätskan och gurkköttet i sprida sig i munnen. Då är det sommar och du kan äta hur mycket gurka du vill. 

Läs mer om du vill på Jordbruksverkets sida ”Smaka Sverige” och missa inte chansen att smaka om du passerar Östergötland sommartid:

http://smakasverige.jordbruksverket.se/produkter/produktarkiv/vitsaltgurka.419.html

Visst kan löparbanor ha sjöutsikt!

Sollentunavallen var en av de femton idrottsplatserna som var utvalda till den första omröstningsomgången i tidningen Expressens tävling "Sveriges finaste IP". Sollentunavallen tog sig dock inte vidare till finalen.

Sollentunavallen byggdes 1969 och invigdes lagom till friidrotts SM detta år. Sedan dess har arenan används till flera friidrotts SM och årliga galatävlingar. Fotbollen har också haft en stor plats på ”huvudstan” på Sollentunavalllen. Under tidens gång har också två ishallar, en konstfrusen bandybana och för några år sedan tillkom friidrottshallen.

En gång i tiden var Sollentunavallens framtid hotad. För 15 år sedan ville vissa borgerliga politiker bygga lyxiga bostäder  på Sollentunavallen. Det var Veidekke som skulle bygga bostäderna. Det dåvarande stadsbyggnadskommunalrådet Gabrielsson (fp) anammade förslaget. Skisser visades upp, det pratades om att tre villor skulle lösas in och Sollentunavallen skulle flyttas till Väsjöbackens parkering. Det är därför att det i det i programskedet för Väsjöutbyggnaden anges att ”idrottsstaden” ska byggas på Väsjöbackens parkering.

Då runt 2004-05 fortsatte diskussionerna. (S) övriga oppositionspartier tog ställning emot flytten. Idrottsföreningarna på Vallen var motståndare och Sollentunabor uttryckte spontant att de inte förstod varför det skulle flyttas. Under en tid stod det fp-märkta kommunalrådet på sig och motiverade bland annat det med att att ”löparbanor inte behöver sjöutsikt”.

Sedan närmade sig valet 2006 och frågan var inte helt avförd från dagordningen. (S) gick till var på att bevara Sollentunavallen. (M) kände sig stressade av frågan och ville absolut inte ha den inne inne i valrörelsen och satte en f d militär på att torpedera sprängkraften i frågan. Det mest påtagliga var när vi hade fått ut dåvarande idrottsministern Bosse Ringholm på ett valmöte och tog honom till Sollentunavallen för att träffa föreningarna som verkade där. Då dök den utsända moderaten upp och gjorde klart att någon flytt av Sollentunavallen var aktuell. För övrigt fick dåvarande chefen på Sollentunavallen ”bannor” för att han upplåtit Sollentunavallen för mötet utan att be om tillstånd.

Nu står trots allt Sollentunavallen kvar där och fylls dagligen av såväl idrottande ungdomar och elitidrott. En kraftkälla och samlingspunkt som betyder mycket för många. Det skadar inte heller att en idrottsplats ligger vackert och att löparbanor har sjöutsikt.

Utan grund och riktning spelar det inte roll hur tydlig politiken är!

Den 24 oktober skrev Anders Lindberg en ledare i Aftonbladet med rubriken ”Tydlig politik kan vara dold sjukdom”. Det är lätt att ansluta sig till den. I dagens politiska liv är det viktigare att säga att vill ha eller har en tydlig politik än att ha en ideologisk grund och riktning på sin samlade politik.

 

Anders Lindberg skriver vidare så här: ” ”Vi måste bli tydligare”. Efter KD:s riksting i helgen står meningen mig upp i halsen. För hur många gånger har man inte hört politiker förklara ett dåligt valresultat eller tapp i opinionsmätningar på detta sätt. Jag tror tvärtom vi skulle må bra av fler otydliga politiker. Människor av kött och blod som svarar “jag vet inte” och ”låt mig fundera på det” lite oftare.”

 

Genom de år jag varit kommunalpolitiskt aktiv har jag ställts inför denna avvägning många gånger. Ge ett snabbt och enkelt svar på ett problem är viktigare än att analysera och problematisera en komplicerad fråga. Om du vill ha genomslag i media så ska du välja det första alternativet. Politiken består inte bara av enkla frågor. Ofta är det skeenden som pågår under lång tid och där förutsättningarna och de tänkbara lösningarna ändras under tidens gång.

En annan lärdom är att kunna det blir lättare om du kan grunda ditt ställningstagande i ett ideologiskt ställningstagande eller långsiktigt mål. Det var t ex så välfärdsstaten byggdes upp. Målet var tydligt för dem som steg för steg drev igenom den rad av beslut om formade välfärdsstaten. Den vägen var inte spikrak och kompromisser gjordes på vägen. Målet var tydligt, medlen för att nå målet anpassades på vägen.  

Om du däremot staplar tydliga förslag på varandra utan att ha en ideologisk grund och en koppling mellan dem blir det lätt ”popcornpolitik” där du lätt ka uppfattas som otydlig och av många också som oseriös.

Anders Lindberg skriver vidare: ”De senaste åren har ”tydlighet” blivit en mirakelkur, men det är lite oklart vad man vill bota. Tyvärr är verkligheten sällan “tydlig”. Den är fylld av gråzoner, svåra frågor och värdekonflikter. Kan politik vara tydlig – alltså på riktigt? Politikens hantverk handlar ju lika mycket om att laga efter läge som att leda mot stora djärva mål.”

Kommunpolitikens vardag är ofta just sådan, laga efter läge. Det gäller att se till att det fungerar i vardagen för kommuninvånarna samtidigt som du naturligtvis jobbar för att få genomslag för dina förslag. För att ta några aktuella exempel. På kommunfullmäktige förra veckan var jag aktiv i två debatter. Den ena om teleslingor i sammanträdesrummen i kommunhuset och den andra om plats för evakuering av en skola under nybyggnation.

Det första ärendet om teleslinga har en ideologisk grund om alla människors rätt och möjlighet att delta på samma villkor. Utan teleslinga har människor med hörselnedsättning svårare än andra att vara kommunalt förtroendevald. Frågan är också praktisk, det handlar om att se till att det finns teleslinga installerad. Här är lätt att komma med ett tydligt förslag ”sätt in teleslinga i alla sammanträdesrum”. Det är ingen fråga du vinner val på, i grunden är det något som få intresserar sig för och de flesta ser som en självklarhet.

Den andra frågan, om var den tillfälliga ersättningsskolan för Töjnaskolan ska stå i cirka två år, är mer komplicerad. Det har varit en lång och ganska infekterad beslutsprocess med uppretade grannar och föräldrar. Av olika anledningar har ärendet dragit ut på tiden och med det ändrat skepnad flera gånger. Det gör detta ärende till en ganska vanlig typ av politiska frågor genom den levt i flera år. Under tidens gång har förutsättningarna ändrats och nya ställningstaganden har fått antas efter ny analys av läget. I en sådan fråga är det svårt att vara tydlig rakt igenom, om du vill vara en ansvarstagande och seriös politiker. Det ställningstagande du landar i kommer accepteras av en del och ogillas av andra. Det är ingen fråga du vinner val på ens om du sköter den bra, men om du inte hanterar den väl kan du förlora på den. Så ser den politiska vardagen ut.

Avslutningsvis går jag tillbaka till Anders Lindbergs ledare igen: ” Människor är kanske vuxna nog att förstå att verkligheten faktiskt är ganska komplicerad? Om politikerna ger dem chansen.

För att vara “tydlig” måste man ofta förenkla och låtsas att man är dummare än man egentligen är. Risken är då att politiken blir lika dum. Moderaternas förslag att sätta in militären mot ungdomar i förorten uppfyller onekligen kravet på tydlighet. Men är så knasigt att klockorna stannar.

”Felet med vår värld är att de dumma är så säkra på sin sak och de kloka så fulla av tvivel” påstås den brittiske filosofen Bertrand Russell ha sagt. Tydligen.”

Den första betraktelsen: När psalmsången kom av sig!

Jag kommer under den närmaste tiden lägga ut en serie med, vad jag kallar, betraktelser över olika minnen och annat relaterat till kyrkor på ett eller annat sätt. Här kommer den första om psalmsång i barndomen.

När Psalmsången kom av sig

Det var hösten 1979. Jag gick i första klass i Alténskolan i Edsberg, Sollentuna. En paviljongskola som då stått där i över 15 år och skulle stå där i 15 år till innan den avvecklades. Skolan var av någon anledning döpt efter Martin Altén, kyrkoherde i Sollentuna och Eds församlingar mellan 1777-1811.

Varför kommunen i början av 1960-talet döper en skola efter en sedan länge avliden kyrkoherde vet jag inte. Det är lite märkligt i en kommun där de flesta skolor fått namn av något i skolans geografiska närhet. Om man ändå skulle döpa en skola efter en kyrkoherde så var Martin Altén ett givet namn. Detta beroende på att han redan 1804, tillsammans med godsherren på Edsbergs slott Alexander Rudbeck, tog initiativ till Sollentuna sockens första skola. Den skola som idag är Klasro skolmuseum. I detta sammanhang ska tilläggas att den skola skapades 38 år innan den folkskolestadgan från 1842.

I Alténskolan fanns det vid denna tradition att första advent skulle firas in Edsbergskyrkan. Denna röda träkyrka var vid denna tid endast 7 år gammal, dvs lika gammal som oss första klassare. Den kyrka som många inte anser ser ut som en kyrka utan snarare som lada eller bastu, men som för mig symboliserar så mycket av det goda i den svenska folkkyrkan.

Det som blev första klassernas uppgift på adventsfirandet i kyrkan var att sjunga psalmen “Bered en väg för herran”. Vi övade in texten och övade sången så som jag minns det under en läng tid. På den tiden saknade jag självinsikt över min egen bristande musikalitet och sjöng för glatta livet med hög röst. Jag var verkligen laddad för sånginsatser i kyrkan. Det kändes så stort för en sjuåring.

Så kom den stora dagen när vi skulle sjunga Franz Michael Franzéns psalm från 1812. Vi skulle ställa upp i kyrkan så att tjejerna stod längst fram och killarna längst bak. Det tog nog lite tid innan 35-40 förstaklassare ställde upp sig på rätt plats.

Nu var jag redo. Men vad händer. Tjejerna längs fram börjar gå tillbaka till bänkarna. Vi har ju inte börjat. Eller? Det hade vi tydligen. Tjejerna hade uppenbarligen rivit av hela psalmen medan vi fortfarande höll på att ställa upp oss. Det kändes konstigt och snopet att det inte blev någon sång.

Jag fick tillfälle att sjunga vid andra tillfällen liknande tillfällen längre fram under min skoltid. Det blir allt tydligare för mig att sång inte var något för mig. Jag saknar så väl sångröst som förmåga att hålla en melodi. Jag sjunger gärna med som en i mängden, men låter andra stå för skönsången.