Många skäl för bättre busstrafik i Sollentuna!

I december 2019 försämrades busstrafiken till framförallt Edsberg och Viby på ett markant sätt när linje 607 kortades och direktbussarna till Stockholms innerstad 516 och 526 lades ner. För resenärerna i de drabbade kommundelarna blev effekten färre avgångar med färre slutdestinationer. Sollentunaborna vill att kollektivtrafiken ska prioriteras i trafikplaneringen. Det framkommer i den senaste trafikvaneundersökningen, där 79% anger att kollektivtrafiken ska prioriteras.

Försämringarna genomfördes trots Sollentuna kommuns motstånd. Dessa förändringar gynnade endast utförarna genom gällande s.k. incitamentensavtal, vilket gör att de får mer betalt vid fler byten under resan.

I maj 2020 yttrade sig åter Sollentuna kommun på en remiss om den kommande busstrafiken. I remissvaret var kommunstyrelsen överens om att SL borde återställa de genomförda försämringarna. Det är bra att det finns en bred politiskt enighet i Sollentuna om vikten av en utbyggd busstrafik. Nu är det väsentligt att alla partier hjälper till och pressar på sina genom att sina företrädare i trafiknämnden. Det ansvaret ligger extra starkt på (M) som har en partikamrat som trafikregionråd.

Under de senaste åren har trenden varit att trängseln ökad på bussarna samt pendeltågen och vi resenärer allt oftare får stå tätt packade. Vårens Coronapandemi visar på behovet att den trenden måste brytas. För att vi ska undvika smittspridning i möjligaste mån, även om det nuvarande akuta skedet är passerat. Region Stockholm borde därmed inse vikten av att öka turtäthet och antalet resealternativ.

Vi Socialdemokrater arbetar för att förbättra busstrafiken i Sollentuna och återställa försämringarna. Vi anser också att kommunernas remissvar på förslagen till trafikförändringar ska ges större vikt. Kollektivtrafiksutbudet ska styras i högre grad av att underlätta vardagen för resenärerna och i mindre grad att gynna trafikutförarna.

Turebergshuset ska vara kommunhus även i framtiden!

På onsdag den 19 juni 2020 avgörs kommunhusets framtida placering av kommunfullmäktige. Valet står mellan att köpa The Factory i Häggvik, eller gå vidare med planen att renovera Turebergshuset och flytta tillbaka dit. Socialdemokraterna kommer att rösta för att renoveringen av Turebergshuset fullföljs och att det även i framtiden blir kommunens demokratiska och administrativa centrum.

Det här är ett stort beslut som kommunen och Sollentunaborna kommer leva med länge. Vi Socialdemokrater har efter noga övervägande landat i att behålla Turebergshuset är det mest ekonomiskt ansvarsfulla och det alternativ som ger mest värde för Sollentunaborna. Det är det alternativet som är mest långsiktigt hållbart om vi väger samman flera aspekter som ekonomi, fastigheternas förutsättningar, demokratiska aspekter, personalpolitik och andra relevanta faktorer.

Beslutet om att renovera Turebergshuset togs av kommunfullmäktige i september 2019. Men i mars 2020 uppdagades att årshyran för det nyrenoverade Turebergshuset skulle bli betydligt högre än beräknat. KSAU tillsatte då en utredning av alternativa lösningar där förslaget att köpa The Factory och bygga om Turebergshuset till bostäder presenterades. Men om det är byggtekniskt möjligt är fortfarande oklart. Sannolikt kommer en ombyggnad till bostäder bli mycket dyr kan medföra stora ekonomiska risker.

 Att köpa ett nytt kommunhus utan att ha en säker plan för det gamla innebär en stor ekonomisk risk som vi inte är beredda att ta i ett läge där konjunkturen vänder nedåt. Att bygga om Turebergshuset till bostäder är ett dyrt projekt som dessutom kan visa sig vara tekniskt ogenomförbart. Det är stora risker att ta i dessa osäkra tider.

Utredningen visade också att det går att få ner renoveringskostnaden för Turebergshuset, vilket är det förslag S nu stödjer. Under våren har kommunen även låtit externa parter undersöka ekonomiska och sociala aspekter av de olika alternativen.

De fackliga organisationerna föredrar också Turebergshuset då det alternativet ger sammantaget bättre villkor för personalen, inte minst vad gäller tillgång till kollektivtrafik. Området runt The Factory kommer dessutom under de kommande åren att bli en byggarbetsplats där många tusen bostäder kommer byggas. “Glashuset” kommer dessutom byggas in av flera höga hus med över 20 våningar som gör att huset endast kommer synas från Häggviksleden.

Vi ser också stora fördelar med att kommunhuset finns kvar i Tureberg. Utredningarna som gjorts visar att det bidrar till ökad trygghet i området och gör både beslutsfattare och kommunal service mer tillgängligt för Sollentunaborna. Ett kommunalhus ska ligga centralt där kommuninvånarna rör sig nära kollektivtrafik och annan service, inte vid en motorvägskorsning.

Nya hållplatslägen för ”vinkbussen” i Edsberg dröjer!

I mars 2019 biföll kommunfullmäktige den motion som jag skrivit tillsammans med två partikamrater om fler lägen för linje 955, den som vanligen kallas ”vinkbussen”. Kommunfullmäktige uppdrog i beslutet till natur- och tekniknämnden att  anlägga två nya hållplatser för närtrafiken, i närheten av Edsbergs äldreboende och i närheten av Edsbergs vårdcentral. Vid natur- och tekniknämndens sammanträde den 27 maj återrapporterades ärendet.

Förutsättningarna för beslutets genomförande var att det skulle ske under förutsättning att det var förankrat hos trafikförvaltningen inom Region Stockholm, samt att det är möjligt att samordna med ombyggnationen av Ribbings väg och att lämplig på- och avstigningszon för Edsbergs vårdcentral kan ordnas. Uppdraget har ej slutförts då dessa villkor ej har kunnat uppfyllas.

I förvaltningens yttrande framgår att genomförandet behöver samordnas med befintliga projekt samt med trafikoperatören innan ett genomförande kan bli aktuellt. Förvaltningen konstaterar att en busshållplats för närtrafikens linje 955 på västra sidan Ribbings väg i höjd med äldreboendet är svår att anordna. Ett pågående exploateringsprojekt på platsen, där Sollentunahem ska bygga nya hyresrätter, innebär att det tilltänkta läget för en närtrafikhållplats skulle hamna nära en planerad garageutfart. Vidare finns inget lämpligt utrymme för ett övergångsställe över Ribbings väg för resenärer som ska ta sig från äldreboendet till hållplatsen. Om inget övergångsställe nyanläggs innebär det en lång gångväg för de äldre som ska ta sig till hållplatsen, vilket innebär en brist ur tillgänglighetssynpunkt. Därför ska kontoret istället ta kontakt med trafikoperatören för att föra en diskussion avseende möjligheten att vända busslingan längs Ribbings väg. Detta då kontoret ser det som mer genomförbart att anlägga en hållplats på östra sidan Ribbings väg, på samma sida som äldreboendet. På denna sida finns utrymme som med relativt enkla medel kan utformas som en hållplats. En första kontakt med trafikoperatören avseende detta förslag har tagits i mars 2020. Svar från trafikoperatören inväntas.

När det gäller hållplatsläget vid Edsbergs vårdcentral, anger tjänsteskrivelsen, att inte heller den kommer att anläggas i närtid. Det finns inget lämpligt utrymme i gatan och ingen möjlighet att tillskapa ett sådant utrymme. En närtrafikhållplats kan dock komma att anläggas i samband med framtida projektering och anläggande av planerad cykelbana på Yxvägen, som är ett utpekat cykelstråk i Sollentuna kommuns cykelplan. Frågan om potentiellt utrymme för en närtrafikhållplats kommer att hanteras i projekteringsarbetet, vilket tidigaat påbörjas 2021. Byggnation planeras påbörjas tidigast 2022. Tidigare än så kommer ytterligare utredning av närtrafikhållplats vid Edsbergs vårdcentral inte att vara aktuellt.

Vi kan konstatera att det tar lite längre tid  än vi önskat för att få till  de nya hållplatslägena. Processen fortsätter. Arbetet med att förverkliga kommunfullmäktiges beslut om fler hållplatslägen kommer att fortsätta. Vår förhoppning är att inte dröjer alltför många år innan det finns ett hållplatsläge vid Edsbergs vårdcentral och ett vid Edsbergs äldreboende för ”vinkbussen”. Vi Socialdemokrater kommer fortsätta att ligga på för att hållplatserna ska komma till så fort som bara är möjligt.

Bostadsbristen för 20 år sedan!

Häromveckan, den 15 maj, hade det passerat 20 år sedan jag för första gången med mycket darriga ben  stod i kommunfullmäktiges talarstol. På den tiden var talarstolen en bastant och högt uppbyggd talarstol där man tittade ner på övriga ledamöterna. Det minskade inte direkt nervositeten.

Ämnet för mitt första anförande var en interpellation om bostadsbristen i Sollentuna. Ett ämne som fortfarande i högsta grad är aktuellt och som har debatterats många gånger sedan dess. En evig fråga som aldrig tycks nå en lösning.

Jag kom in som ersättare i kommunfullmäktige sommaren 1999 och tjänstgjorde på mitt första kommunfullmäktigesammanträde i samband med budgetmötet i november 1999. I maj 2000 var det dags för mig att ta mig upp i talarstolen. Ämnet för interpellationen var valt utifrån att jag vid den tidpunkten jobbade på Socialdemokratiska riksdagsgruppens kansli i riksdagen mot (S)-gruppen i Bostadsutskottet.

När jag läser igenom mitt manus till anförandet kan jag konstatera att den lägesbild anno år 2000 som jag målar upp i anförandet skulle ses som ett bra läge. Utvecklingen har blivit mycket värre. Några exempel:

-          Bostadsbrist råder sedan länge i alla kommuner i Stockholms län. Det var länge sedan det fanns bostäder i Upplands Väsby och Järfälla som Sollentunaungdomar kunde flytta till

-          Sollentuna har många år inte ens byggt 300 lägenheter om året. Några exempel 2019 var det 307 färdigställa bostäder och  2018 var det 252 färdigställda. Detta trots att det skulle behöva många fler varje år om vi vill bygga bort bostadsbristen.

-          Sollentunahems intressekö har sedan snart två decennier allra minst tio gånger så många personer inskrivna som år 2000. Vid senaste årsskifte fanns det 55 000 i intressekön.

-          Sollentunahem har i snitt byggt under 50 nya bostäder per år under dessa 20 år. Under perioden har nästan 2000 bostäder sålts till bostadsrättsföreningar via ombildning eller till privata byggherrar

-          När det gäller planberedskapen var den år 2000 inte så stor i Sollentuna. Där har en förbättring skett och nu finns det detaljplaner för flera tusen nya bostäder antagna. Här är det stora problemet att många av dem inte blir genomförda eller att det tar väldigt lång tid innan de blir genomförda.

Jag återger nu mitt manus från den 15 maj 2000 så som det såg ut. Jag ska tillägga att Christina Naess, var den dåvarande moderata kommunstyrelseordföranden i Sollentuna. Hon lämnade för övrigt in sin avsägelse på nästkommande kommunfullmäktigemöte. Det hade sannolikt inget med min interpellation att göra…

”Herr/Fru Ordförande, fullmäktigeledamöter, åhörare och TV-tittare

Jag vill börja med att tacka kommunstyrelsens ordförande för svaret på min interpellation.

Det stämmer att Sollentuna är en av de kommuner i länet som bygger mest. Detta betyder att vi är mindre dåliga än de andra kommunerna i länet. Det sker dock en ökning i bostadsbyggandet i Stockholms  län just nu, men den är marginell och den motsvarar inte efterfrågan. Förra året påbörjades i Stockholms län knappt 3 000 lägenheter och 1 300 egna hem. Dessa siffror ligger till och med under genomsnittet från de värsta krisåren i början av 1990-talet. Och är mindre än hälften av vad som byggdes under byggruschen i slutet av 1980-talet. Merparten av de lägenheter som påbörjades under förra året är bostadsrätter.

Bostadssituationen i Stockholms län håller på att bli allt mer och mer akut. I 19 av 26 kommuner råder bostadsbrist och inte i någon kommun råder överskott. Priserna på bostadsrätter och villor skjuter i höjden. Det är bara att konstatera att den marknadsanpassning som skedde av bostadsmarknaden under 1990-talet inte klarar av att lösa problemet. Det är vi politiker som måste ta initiativ för att lösa bostadskrisen som riskerar vår regions fortsatta tillväxt. Det är med bakgrund i detta som Bostadsminister Lars-Erik Lövdén till hösten kommer att lägga en proposition som stärker kommunernas ansvar för bostadsförsörjningen för sina invånare.

Christina Naess skriver i sitt svar att Sollentuna har ett mycket ambitiöst utbyggnadsprogram. 300 lägenheter kallar hon ambitiöst. I detta i samma läge som Sollentunahem har 8000 i sin bostadskö, vilket är mer än bolagets totala antal lägenheter. Det vore precis som kommunstyrelsens ordförande skriver oklokt att låta Sollentunahem bygga i kapp hela sin bostadskö, men med tanke på att Sollentunahem under de senaste åren av delvis ideologiska inte tillåtits att bygga av sina ägare är det nu dags för kommunen att börja använda sitt främsta vapen för att lösa bostadsbristen. Nämligen genom att åter låta allmännyttan arbeta.

I Sollentunahems kö står cirka 2 000 Sollentuna ungdomar i kö. Ungdomar som i många fall bott hela sitt liv i vår kommun. Sollentuna är deras hembygd. När dessa ungdomar vill skaffa sig sin första egna bostad finns det inte längre plats för dem i vår kommun. Merparten av dessa Sollentuna ungdomar bosätter sig inte i Stockholms innerstad som Christina Naess påstår i Stockholms innerstad utan de hamnar i våra grannkommuner som Upplands Väsby och Järfälla.

Bostadsbristen i vårt län har nu gått så långt att den byteskedja som beskrivs i svaret inte fungerar. Christina Naess bärande idé har ingen större relevans i verkligheten. Bostadsbristen pressar upp efterfrågan och därmed priset på de bostadsrätter och egna hem som byggs i Sollentuna och övriga delar av länet. Det är allt mindre grad Sollentuna bor som flyttar in i det lilla nybyggda beståndet. Därmed blir ungdomar och andra kapitalsvaga grupper förlorarna i Christina Naess bostadspolitik.”

Inte blev det som det var tänkt - KF har slutreglerat avtalet för Silverdals utbyggnad

På kommunfullmäktige den 16 april 2020 beslutade kommunfullmäktige i Sollentuna om slutreglering av avtalet med Skanska/JM om utbyggnaden av Silverdal. Jag var en av de som var upp i debatten på kommunfullmäktige sköts upp. Jag var också en av dem som då för 20 år, i april 2000, satt i kommunfullmäktigesalen och jag har följt utbyggnaden sedan dess.

20 år har gått. Sedan den aprildag år 2000 då kommunfullmäktige antog detaljplan och fattade beslut om det avtal som vi nu ska slutreglera. I detaljplanen heter inte Silverdal utan Margareteborg. Området fick ett nytt namn, ett namn som för Sollentunabor innan dess förknippats med en begravningsplats, för namnet skulle vara mer ”säljande” och låta mer attraktivt.  

Det område som då hette Margreteborg och som då mest var en stor ovårdad vildvuxen yta täckt av rivningsmassor som bar spår av tidigare användning som t ex övningsområde för närliggande polishögskolan. Ett antal slitna och i vissa fall övergivna byggnader fanns i området. Nu det dags att göra någon form av bokslut. Blev det som det var tänkt?

Det antogs att det var medelålders och äldre som skulle flytta till Silverdal. Så blev det inte. Det blev nästan bara barnfamiljer som flyttade in i det nybyggda området. Det blev omedelbart uppenbart, för oss som satt i barn- och ungdomsnämnden, att det behövde komma till förskolor och skolor i snabb takt för att täcka behoven.

Problemet var inte att det inte fanns tomter avsatta för skola och förskola i området. För det fanns det, även om det tidigt visade att det inte skulle räcka till. I ”vanliga” byggprojekt hade det ändå varit något kom kommunen haft rådighet att hantera själva. Men Silverdal var inte ett ”vanligt” byggprojekt för kommunen. Kommunen hade nämligen lagt över helansvaret att bygga ut området, även vad gäller samhällsservice, på konsortiet Skanska/JM.

I avtalet uttrycks det så att ”Skanska/JM ska bygga skolor och andra byggnader för samhällsservice så snart det finns underlag för det”. Så skedde inte. Kommunen fick istället köpa tillbaka några tomter för att bygga samhällsservice på samt förvärva PEAB:s tidigare kontor för att bygga om till Silverdalsskolan.

Kommunens mål med avtalet var tydligt: ”Det är kommunens avsikt att vid genomförande av projektet söka begränsa kommunens ekonomiska risker och direkta engagemang i projektet så långt som möjligt är”. I verkligheten blev det alltså svårare att begränsa det direkta kommunala engagemanget än vad som var intentionen i avtalet.

Den stora ”snackisen” i Silverdal var den Vetenskapspark som skulle etableras i området. Vetenskapsparken skulle, enligt avtalet”, ha ambitionen att blir en internationellt ledande vetenskapspark inom områdena Miljö-IT-teknik och Hus-IT-teknik. Skanska/JM åtog sig att göra en kraftfull satsning för att säkerställa Vetenskapsparkens långsiktiga fortlevnad. I samtida press talas det om en satsning på 3 miljarder kronor. Av dessa tankar blev det i princip inget. Pfizer byggde ett kontor. Det pågick under en kort period ett projekt på kemikaliefria djurtest. Pfizer flyttade och tankarna på en Vetenskap begravdes i tystnad.

Kommunen har helt naturligt lärt sig en hel del av erfarenheterna till Silverdalsprojektet. Det märks inte minst i nästa stora utbyggnadsprojekt, Väsjön, där kommunen med de fördelar och nackdelar det för med sig tagit samhällsansvaret själva.

Till slut. Silverdal blev ett bostadsområde med många kvaliteter. Visst det finns saker som kunde gjorts annorlunda som lyft området ännu mer. Men inte som det var tänkt för 20 år sedan. Det blev på ett annat sätt. Och det är väl så verkligheten är. Det går inte helt enligt planerna, men det kan bli rätt bra då.

Drift och skötsel av det befintliga måste fortgå, förfinas och fortsätta utvecklas för Sollentunabornas bästa - Debatt om natur- och tekniknämndens årsredovinsing

På kommunfullmäktige den 16 april behandlades årsredovisningen för Sollentuna kommun 2019. I dessa speciella tider med Coronapandemin så rådde speciella förhållanden. Antalet ledamöter hade halverats och vi var bara 31 ledamöter som till slut fanns samlades i Amorinasalen. Ett av de ärenden som jag var uppe och debatterade var årsredovisningen för natur- och tekniknämnden. I debatten sa jag ungefär så här:

"Jag vill inleda med att tacka mina kollegor i nämnden för ett gott samarbete och konstruktivt samtalsklimat. Stort tack också till alla ytterst kompetenta tjänstemän som arbetar inom nämndens ansvarsområde.

Natur- och tekniknämnden har ansvarat för en stor mängd frågor som avgör hur det är att bo i Sollentuna. Hur Sollentunaborna lever sitt vardagliga liv påverkas av vilken standard det är på gångvägar, cykelbanor och vägar. Om snöröjningen fungerar, om parker, badplatser och naturmark är välskötta. Om gatubelysningen lyser och upplevs trygg. Om det är skyltat i det naturreservat där du tar en promenad i dessa Coronatider. Allt är frågor som natur- och tekniknämnden ansvarar för.

När det gäller det ekonomiska resultatet så visar den ett överskott på 5,5 mkr som till större delen består av felbudgeterade kapitalkostnader i samband med organisationsförändringarna 2019 då ansvaret för fastigheter fördes över till kommunfastigheter. En annan faktor som påverkat utfallet är att den pågående revideringen av parkeringsplanen inte ledde till beslut under 2019.

Listan på vad nämnden uträttat under det gånga året är lång. Den framgår mer i detalj i årsredovisningen, men jag ska göra några nedslag i ständigt aktuella frågor.

I en allt folkrikare kommun med allt tätare bebyggelse är en hållbar trafikpolitik också en väsentlig del. Trafikpolitiken kräver arbete i flera dimensioner där framkomlighet och långsiktig hållbarhet  behöver vägas samman. Det finns inte en patentlösning som att bygga bredare vägar eller fler parkeringsplatser för att uppnå detta.

Kommunfullmäktige har under de senaste åren fattat flera inriktande beslut kring hur framtidens trafik ska planeras. Det utrycker sig bl a i den av kommunfullmäktige antagna trafikpolicyn som bland annat visar i vilken ordning olika grupper trafikanter ska prioriteras. Den sätter gångtrafikanter i första hand, därefter cyklister, kollektivtrafik, nyttotrafik och sedan biltrafik. Dessutom är som sagt en revidering av parkeringsplanen på gång och den är just nu på remiss.

Trygghet och trivsel är två nyckelord i mycket av den genomförda och planerade verksamheten. Det kan handla om att förbättra belysning, siktröjning och annat som gör att det känns tryggt att vara ute när det är mörkt. En ny upphandling som ska bidra till bättre städning och skötsel av gator, torg och andra gemensamma ytor runt om i kommunen har genomförts. Det är utvecklingsprocesser som pågår, men som är långt ifrån slutförda. En del handlar om att trimma tidigare arbete, men det kommer också krävas utökade ekonomiska resurser.

I en verksamhet som natur- och tekniknämndens som till största delen handlar om drift och skötsel av det befintliga blir arbetet färdigt. Det måste fortgå, förfinas och fortsätta utvecklas för Sollentunabornas bästa oavsett av vilken tid vi lever i.

Avslutningsvis yrkar jag bifall till förslaget till årsredovisning för natur- och tekniknämnden."                                   

Det tog längre tid att få bygglov 2019 i Sollentuna - Debatt om miljö- och byggnadsnämndens årsredovisning

På kommunfullmäktiges sammanträde den 16 april var jag uppe i debatten om årsredovisningen för miljö- och byggnadsnämnden som ersättare för den "Coronautkvittade" partikamraten Anne Marie Leijon. I debatten sa jag ungefär så här:

"I normala fall hade det varit Anne Marie Leijon som stått här just nu. Jag vill inleda med att framföra ett tack från henne för gott samarbete under året till övriga ledamöter och ersättare i nämnden samt till tjänstemännen på förvaltningen.

Miljö- och byggnadsnämnden  har ansvarat för en stor mängd frågor som avgör hur det är att bo i Sollentuna. Hur Sollentunaborna lever sitt vardagliga liv påverkas av nämndens beslut. Nämnden ansvarar t ex  såväl att säkerställa att tillsynen inom miljö- och hälsoskydd fungerar enligt lagens intentioner samt för att bygglov ges på rätt sätt. I det ligger balansgången att vara en myndighetsnämnd som att vara tillmötesgående mot kommuninvånarnas och företagens önskemål inom ansvarsområdet.

Listan på vad nämnden uträttat under det här året är lång och den framgår i årsredovisningen. Den ska jag inte gå in mer på än så.

Om vi istället tittar på kvalitetsstyrningen för att få en bild över hur Sollentunaborna möter verksamheten kan vi konstatera att två av åtta utpekade kvalitetsfaktorer anses vara gröna, fem gula och en röd samt två lämnas utan värde. De som är gröna är delaktighet i samhället och rättssäker myndighetsutövning. Den som är räd gäller effektiv verksamhet gällande bygglovsbeslut, där kan konstateras att genomsnittlig handläggningstid för bygglov ökat från 17 till 20 dagar under 2020.

När det gäller det ekonomiska resultatet så är den nästan perfekt precision mot budgeten vad gäller driftbudgeten även för detta år, ett överskott på 800 000 kr beroende främst på att miljö- och hälsoskyddsverksamheten redovisar ökade intäkter.

Avslutningsvis yrkar jag bifall till förslaget till årsredovisning för miljö- och byggnadsnämnden."